Osund arbetsplats, tystnadskultur
Jobbar sedan ett fåtal år tillbaka på en kommunal arbetsplats. Har tidigare arbetat både kommunalt och inom regionen. Har jobbat inom mitt yrke i lite mer än 20 år så jag har en del erfarenhet. När jag började på nuvarande arbetsplats (med i princip enbart högskoleutbildade) så tyckte jag redan då att något inte stämde; de flesta var tysta på mötena, hon som skulle guida mig lite i början var otrevlig mot mig utan anledning, en anställd som hade sagt upp sig var inte alls nöjd och pratade gärna med mig om det, en annan berättade saker som inte alls verkade bra och som visade på att man inte var intresserad av att höra om folks erfarenheter från tidigare arbetsplatser osv.
Det jag märkte redan från början var att man verkade ha svårt för att ta in nya perspektiv, kring vissa saker verkar det inte finnas någon konsensus så man kan få lite olika svar, ingen säger emot chefen (bara jag), inte ens om hon säger saker som är uppenbart fel eller bara allmänt kontrollerande. Det är tydligt att chefen är rädd och osäker och det förs ner till medarbetarna. Jag som har lite erfarenhet förstår ju detta men det är frustrerande att vara ensam om att vara kärringen mot strömmen. Mina kollegor verkar mest vilja ha det mysigt och trevligt på jobbet och blundar för chefens kontrollbehov och andra saker som påverkar arbetsmiljön. Huvudsaken är att man fått fram julpyntet, att chefen vill ändra saker som står fast i kollektivavtal har man ingen koll på eller bryr sig inte om. Är hoppet ute för denna arbetsplats, ska jag dra från det sjunkande skeppet? Vad har ni för erfarenheter från kvinnodominerade arbetsplatser inom offentlig sektor?