Separationsångest när min man är iväg på jobbresa

Jag var precis som du tidigare i relationer. Jag mådde dåligt när han reste bort och när han umgicks med andra trotts att det bara hände ca två gånger om året och ofta trodde jag även att han var otrogen och det visade sig också att dessa män var det. När jag träffade den senaste berättade jag att jag kan inte vara i en relation om vi inte umgås ofta och han lovade att vi skulle umgås flera dagar i veckan men så blev inte fallet. Jag tvingade mig själv att stå ut med att nästan aldrig ses, kunde dröja två veckor och efter många månader slutade jag känna att jag hade så stort behov av att umgås med honom även fast känslorna fanns kvar. Säger inte att detta är bra men man verkar kunna träna bort den här känslan iallafall.

Jag tor jag har den här, kanske även du:

Tack för svar. Jag känner igen mig i det du skriver, jag och min man har varit tillsammans sen tonåren och de senaste 2 åren så har vi knappt varit utan varandra. Förutom jobb och när andra saker i vardagen kommer i vägen, och jag tror att vi båda har utvecklat någon sorts separationsångest, då jag märkte att han tyckte det var väldigt jobbigt att åka iväg och lämna mig. 
Försöker bara sysselsätta mig nu med tv, promenader och plugg. Men så fort jag tar en paus så sätts saknaden igång och jag blir ledsen, men måste stå ut ett par dagar till. Känns jobbigt att om/när denna situation kommer igen så kommer jag ha olidligt med ångest då också, men jag tar det som det kommer. 

kan mycket väl stämma att jag har den där otrygga anknytningen som du Bifoga, jag har nog iallafall något liknande annars. 

Det låter som ni har blivit för vana vid att umgås när även han är på det sättet. Kanske ni skulle må bättre om ni började göra mer självständiga saker emellanåt. Så det inte blir en fullständig chock ni inte kan hantera om den andra lämnar eller går bort så småningom. 
Men hoppas han inte ska vara bortrest väldigt länge nu.
Bra om du sysselsätter dig så mycket som möjligt och helst med något där du behöver koncentrerar dig mycket. Jag målade tex tavlor när han jag var tillsammans med var bortrest för att försöka distrahera mig från att tänka för mycket på honom.

Instämmer.

Skaffa en hobby eller två är nog en bra idé.

Känn det du känner, det är ingen skam eller sjukdom. Du verkar vara medveten om varifrån känslorna kommer, det är en bra självinsikt.

Jag förstår om det gör ont, men det är inte farligt.

Försök att "prata med" den där känslan. Säg till dig själv att han faktiskt aldrig har varit otrogen, att du faktiskt skulle klara livhanken även utan honom, att man inte kan vara helt säker på något i livet, men att du är vuxen och kan ta hand om dig själv. Att du är en bra person.

Försök att inte prata alltför mycket om det här med honom. Det är inte han som är problemet, det är dina känslor. Och dem måste du ta hand om själv.

Att försöka kontrollera honom, ringa tre gånger om dagen eller kolla hans mejl hjälper inte (säger inte att du gör det). Det skulle bara förstärka din oro.

Tack alla för bra svar, dagen jag skrev tråden var absolut den värsta dagen (det var dagen han åkte iväg). 

Nu känns det mycket lättare faktiskt, det är ett par dagar kvar tills han kommer hem men nu har jag nästan blivit van vid att strosa runt här hemma ensam. Just nu känner jag bara en saknad efter honom. 

Vill tillägga att jag är inte rädd för att han ska vara otrogen, vi har en bra tillit i förhållandet. 

Det som kändes så jobbigt där i början var bara att gå från att vara oskiljaktiga till att vara i helt olika städer, sen är det något som sitter kvar från barndomen, det är jag övertygad om. 

Med tanke på min graviditet så tror jag mitt humör skiftar lite extra också? hehe.