Hur fungerar omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen? Lite tips och råd tack!

någon? 

Jag tycker att det framgår ganska klart på Försäkringskassans webbplats vad som gäller. Men min erfarenhet som NPF-mamma via olika forum och andra mötesplatser för NPF-föräldrar genom åren är att det är väldigt svårt att få merkostnadsersättning.
Omvårdnadsbidraget är enklare, det handlar i mångt och mycket om tid. Att saker tar längre tid kring barnet, allt från morgonrutiner till läxläsning och övrigt.
Men merkostnadsbidraget kräver höga kostnader.
Man kan läsa mer här.

Merkostnadsersättning för barn - Försäkringskassan

Tack för svar! Ja, det ska upp i högt belopp varje år för att få den ersättningen. I sonens fall handlar det mycket om selektiv kost och att han tuggar på tröjmuddar t.ex. Omvårdnadsbidraget är ju rätt givet med tanke på all extra tid jag lägger på honom om man jämför med ett barn i samma ålder. Vad hade du för ersättning på ditt barn som har npf? 

Är det du eller sonen som har NPF, och är det du eller sonen som har svårt för att göra ansökan?

Vad gäller omvårdnadsbidrag så handlar det mycket om skillnaden mellan ett friskt/normalt barn och ett barn med funktionshinder. Alltså sånt barnet måste ha hjälp med, men som andra barn i samma ålder klarar av. Det blir ju olika beroende på ålder, och glappet ökar ofta ju äldre barnet blir.

Men tex om en 9-åring behöver hjälp på toa, hjälp att klä på sig, hjälp att äta. Eller om det behövs mer påminnelser än normalt. Man kanske behöver hämta tidigare från förskola eller fritids för att barnet inte orkar med dagen. 

Merkostnadsersättning är svårt att få, det krävs ganska stora summor som går utöver de normala kostnaderna för barn. 

Det är sonen som har NPF. Autism nivå 1 och medelsvår ADHD. Men i ärlighetens namn så har jag nog också det? Fast odiagnosticerad! Han är otroligt lik mig som barn och jag har mina svårigheter också. Speciellt när det kommer till sådant här! När det gäller formulär och annat som ska fyllas i. Men jag har fått tips om att habiliteringen kan hjälpa så jag ska nog höra av mig till dom. 

Jag behöver hjälpa honom med allt i princip. Toalettbesök, klä på, ta fram kläder, fixa frukost, lunch och middag etc etc. 

Oj, jag såg nu att jag skrivit fel i trådstarten. Det ska stå att jag har svårt för såna här saker. Inte sonen! Sonen är 8 år. 

Vi har 1/4 bidrag. Vår pojke går i åk2 och är också selektiv. Men maten han äter är inte dyrare än annan mat och det berättigar inte till ersättning så merkostnad har vi inte.
Men det är rutiner och påminnelser kring allt, påklädning, toalettbesök och övrig hygien, läxläsning  (både att en sittning tar längre tid men också att vi behöver göra läxor oftare för att det ska fastna så att säga. Orkar inte fritids hela dagar = båda föräldrarna har gått ner några % i tid. 

Ett bra sätt att göra det är att skriva upp en vanlig dag, från morgon till kväll, och ta med allt du gör för att hjälpa honom som du inte skulle behöva om han inte hade sina funktionshinder.

Och sen beskrivning av andra tillfällen, som hur det blir på semester, vid besök, kan han åka vanlig buss eller inte. Och andra anpassningar som han behöver.

Habiliteringen kan ge bra hjälp!

Tack för ditt svar! Jag är föräldraledig så sonen går ej på fritids men vi får se hur det går sen när han ska börja göra det. Han är helt slut efter skoldagen och måste vara själv i sitt rum med tv för återhämtning. Man måste verkligen ha rutiner, annars blir det jättejobbigt för sonen. 

Tack för tips! Ibland är det svårt att veta hur andra har det med barn i samma ålder. 

Kan tispa om att gå med en Facebook grupp som heter Omvårdnadsbidrag för dummies. Jag fick väldigt bra tips där när jag sökte för sonen. Sonen har autism nivå 1-2. Och han fick sin diagnos i förskoleklassen. Vi fick 1/4 nivå. Sonen går idag i åk 6 och vi ska näst år söka på nytt.

Detta måste jag hjälpa sonen med. 

Ta fram kläder till skolan (görs oftast på kvällen). På helgerna ibland så brukar jag be honom att göra det men då måste jag instruera ?hur? han ska göra. Ta fram kalsonger först, sen strumpor, sen byxor och sen tröja. Men han kan bli så handfallen att han bara struntar i det och det går långt över en timme innan det händer något. 

Jag brukar även klä på honom på morgnarna, mest för att han är så skör på morgnarna och har lätt till gråt. Jag får behandla honom som ett mindre barn för att hålla honom på gott humör dvs. 

Frukost gör jag iordning, äter gör han såklart själv men det tar en stund och oftast äter han inte upp hela mackan. Dricker även dåligt. 

Borstar hans tänder.

Hjälper med ytterkläder. Detta är viktigt för han har inget vidare begrepp om väder utan han skulle bara gå ut utan jacka och mössa om jag inte tog fram rätt. Han kan klä på ytterkläder själv men då måste jag instruera. Sätt på den blå jackan, sen gröna mössan etc etc. 

Sen åker han skolbuss till och från skolan & som tur är så fungerar det bra! 

Sen när han kommer hem så har jag redan fixat mellis som han äter framför sin tv i sitt rum. Det är hans återhämtning efter en skoldag. 

Sen är det läxläsning och då måste jag peppa ordentligt innan han överhuvudtaget vill göra det. Att få honom koncentrerad är supersvårt. Han kan inte läsa än så jag läser för honom. 

Sen äter vi middag och han äter väldigt selektivt. Vissa dagar äter han samma middag varje dag. 

Att duscha hatar han så det krävs peppning oftast dagen innan och förberedelse. Det ska ske på ett visst sätt. Först duscha kroppen. För att kunna duscha håret så måste han hålla för ansiktet. Oftast måste han ha handduk mitt i för att torka av ansiktet om det blir blött. Får han vatten i näsan så bryter han ihop. 

Jag måste fortfarande torka honom när han går på toaletten. 

När han ska till nya ställen så måste han förberedas långt innan. Han kan bli så nervös och orolig att han kräks.

Detta är väl egentligen bara ett axplock av allt som jag hjälper honom med. 

Tack så mycket för tipset! Tyvärr så har jag inga sociala medier alls.. Men det känns lite med 1/4 nivå för autism? Men det beror väl på hur mycket jobb man har såklart. Alla är ju olika! Jag har en vän som har 2 barn med ADHD båda två och dom hade 1/2 nivå till dom båda två.