Julen är bäst - och sämst

Jag vet att det beror på att jag är autistisk. Jag försöker fatta världen från vanliga människors synvinkel, men det är svårt, när världen och människor fungerar så konstigt.

Snart är det jul. Jag har alltid och aldrig tyckt om julen. Det är mysigt med smö och juldofter och mycket dämpade ljus, men det är pest med massa människor överallt, särskilt hemma, andra juldofter, och ljus som blinkar och har sig. Julmusik på låg nivå, eller en julfilm från ett annat rum är bra, dånandet i affärerna och på torget, panikjobbigt.

Och ibland känner jag mig, ok inte osynlig själv, men att folk inte ser eller förstår eller accepterar det jag har svårt för eller rent av inte klarar av. Istället blir det mycket ifrågasättningar. Helst om jag själv kan förklara. "Va, vill du inte följa med och julshoppa? Det som är så mysig, gå i affärer, leta julklappar till alla, ta en fika, bla bla bla." "Nej, jag låter helst bli. Det är för mycket ljud och ljus och stimm, och jag hör inte vad jag själv tänker, kommer absolut inte kunna sålla ut var du säger, det kommer bli låsningar, du kommer bli sur och irriterad och jag kommer minst stänga ner efter bara en halvtimme och bli okontaktbar." "Herre gud, du är så sjåpig. Du bara löjlar dig, skärpning, du är faktiskt 17 nu." Den inställningen kommer främst från min mamma och mormor. Jag undrar varför. Det känns så ologiskt att de ska vara så mot mej, när jag förklarar varför jag inte vill.

Och sen, när alla femtielva släktingar äter julbord, och jag inte äter vissa saker för att det är äckligt, eller får kräkkänslor, så ska de alltid försöka få mig att äta det ändå. Varför? För att man "ska" äta sill tex? För att man "ska" dricka julmust? Är man en dålig mnniska om man låter bli? De verkar tycka det, i alla fall. Sen måste man vara med hela tiden också, och vara social. Jag blir så trött att jag inte kan äta, jag brukar bara ta pyttelite och bara peta mest. Och så Kalle, som jag nästan hatar, och klappar, som jag avskyr att få. Jag ger gärna, men jag har nog aldrig fått en julklapp som jag blivit riktigt glad över. Och så ska man låtsas vara glad. Jag tackar ändå uppriktigt, för omtanken om inte för saken. Och vid det laget är så jag så trött att jag biter mig i kinden för att inte sluta låtsas och börja gråta istället. Det gör jag på toan några gånger bara för att jag är trött. Sem, när släktingarna har ätit lite till någon timme efter Kalle och går ut på promenad för att "motionera bort maten" så de kan ägna resten av kvällen till att dricka konjak och äta nötter och choklad, då är jag så trött att jag somnar. Men sen, efter det, när farmor väcker mig med julmat och vi har julaftonskväll till klockan 2 - då älskar jag julen.

Vad gör ni andra föräldrar för att underlätta för era barn med autism runt julen?

Anonym (autistisk) Trådstartaren

Igår 21:24

#1

Inga föräldrar som vill dela med sig? Ni har kanske inte att dela med er av?

Anonym (Npf-mamma)

Igår 22:01

#2

Vi är tydliga med att det är ok att gå undan ensam eller med en förälder en stund om det blir för mycket. Det är så klart upp till var och en vad man vill äta och vill man gå undan och slippa äta med alla andra så är det ok.

Folk som kommer hit och firar bor på hotell och inte hos oss så att det ska bli lugnt på kvällen och morgonen.

Typ sånt.

Anonym (Va?)

Idag 02:47

#3

Anonym (autistisk) skrev 2025-12-01 16:31:04 följande:

Julen är bäst - och sämst

Jag vet att det beror på att jag är autistisk. Jag försöker fatta världen från vanliga människors synvinkel, men det är svårt, när världen och människor fungerar så konstigt.

Snart är det jul. Jag har alltid och aldrig tyckt om julen. Det är mysigt med smö och juldofter och mycket dämpade ljus, men det är pest med massa människor överallt, särskilt hemma, andra juldofter, och ljus som blinkar och har sig. Julmusik på låg nivå, eller en julfilm från ett annat rum är bra, dånandet i affärerna och på torget, panikjobbigt.

Och ibland känner jag mig, ok inte osynlig själv, men att folk inte ser eller förstår eller accepterar det jag har svårt för eller rent av inte klarar av. Istället blir det mycket ifrågasättningar. Helst om jag själv kan förklara. "Va, vill du inte följa med och julshoppa? Det som är så mysig, gå i affärer, leta julklappar till alla, ta en fika, bla bla bla." "Nej, jag låter helst bli. Det är för mycket ljud och ljus och stimm, och jag hör inte vad jag själv tänker, kommer absolut inte kunna sålla ut var du säger, det kommer bli låsningar, du kommer bli sur och irriterad och jag kommer minst stänga ner efter bara en halvtimme och bli okontaktbar." "Herre gud, du är så sjåpig. Du bara löjlar dig, skärpning, du är faktiskt 17 nu." Den inställningen kommer främst från min mamma och mormor. Jag undrar varför. Det känns så ologiskt att de ska vara så mot mej, när jag förklarar varför jag inte vill.

Och sen, när alla femtielva släktingar äter julbord, och jag inte äter vissa saker för att det är äckligt, eller får kräkkänslor, så ska de alltid försöka få mig att äta det ändå. Varför? För att man "ska" äta sill tex? För att man "ska" dricka julmust? Är man en dålig mnniska om man låter bli? De verkar tycka det, i alla fall. Sen måste man vara med hela tiden också, och vara social. Jag blir så trött att jag inte kan äta, jag brukar bara ta pyttelite och bara peta mest. Och så Kalle, som jag nästan hatar, och klappar, som jag avskyr att få. Jag ger gärna, men jag har nog aldrig fått en julklapp som jag blivit riktigt glad över. Och så ska man låtsas vara glad. Jag tackar ändå uppriktigt, för omtanken om inte för saken. Och vid det laget är så jag så trött att jag biter mig i kinden för att inte sluta låtsas och börja gråta istället. Det gör jag på toan några gånger bara för att jag är trött. Sem, när släktingarna har ätit lite till någon timme efter Kalle och går ut på promenad för att "motionera bort maten" så de kan ägna resten av kvällen till att dricka konjak och äta nötter och choklad, då är jag så trött att jag somnar. Men sen, efter det, när farmor väcker mig med julmat och vi har julaftonskväll till klockan 2 - då älskar jag julen.

Vad gör ni andra föräldrar för att underlätta för era barn med autism runt julen?

Men alltså ... har dina föräldrar varit helt blinda och döva under hela din uppväxt? Hur har de inte lyckats fatta nånting om din problematik???

Väldigt kortfattat har vi kört samma regler för alla i vårt hem - för de två barn som har autismdiagnos, för övriga barn, för oss föräldrar - och för vemhelst som kommit på besök - nämligen sköt dig själv och skit i andra. Var och en ska få göra som den vill (så länge det inte innefattar att förstöra för nån annan), och var och en ska acceptera övriga personers val. Konstigare än så är det inte. Vad gäller barnen med autism har vi en gäststuga på tomten som de har kunnat dra sig undan till när de känt att det varit för mycket stök i huset, men hade vi inte haft det så hade vi hittat andra sätt. Vi hade definitivt inte sagt till nån av dem att de sjåpar sig eller att de är för gamla för att hålla på och tramsa 😡 Gör mig ärligt talat skitförbannad att läsa.

Dexter dot com

Idag 07:32

#4

Jag behandlar alla lika oavsett om dom har en diagnos eller ej....dvs man är med på det man vill och orkar, äter det man tycker om osv. Umgänge handlar ju om att ha trevligt och inte om en massa krav. Syrrans man går och vilar några timmar på em, min utbrända väninna går ut med hunden när det blir högljutt runt julklappsspelet, min andra väninna ratar halva julbordet utan att nån höjer på ögonbrynen och äter det hon tycker är gott osv.

Anonym (autistisk) Trådstartaren

Idag 15:40

#5

Anonym (Va?) skrev 2025-12-02 02:47:55 följande:

Men alltså ... har dina föräldrar varit helt blinda och döva under hela din uppväxt? Hur har de inte lyckats fatta nånting om din problematik???

Väldigt kortfattat har vi kört samma regler för alla i vårt hem - för de två barn som har autismdiagnos, för övriga barn, för oss föräldrar - och för vemhelst som kommit på besök - nämligen sköt dig själv och skit i andra. Var och en ska få göra som den vill (så länge det inte innefattar att förstöra för nån annan), och var och en ska acceptera övriga personers val. Konstigare än så är det inte. Vad gäller barnen med autism har vi en gäststuga på tomten som de har kunnat dra sig undan till när de känt att det varit för mycket stök i huset, men hade vi inte haft det så hade vi hittat andra sätt. Vi hade definitivt inte sagt till nån av dem att de sjåpar sig eller att de är för gamla för att hålla på och tramsa 😡 Gör mig ärligt talat skitförbannad att läsa.

Min mamma tror inte på att "mesa med ungar" och att det är "curling" och "orättvisa förmåner". Jag fick inte ens en diagnos förrän jag var 14, fast det var uppenbart redan när jag var 7 att jag var annorlunda, för att mina föräldrar bara tyckte att jag avr dum och sjåpig och behövde lite stake, typ. Min pappa var likadan innan men när diagnosen väl kom började han läsa på och blivit bättre och förstått mer år för år.

Det är bara farmor som från början har "skämt bort", dvs förstått, mig. Hon är inte heller så insatt i autism men hon säger bara "du är du, och du ska må bra så vi gör därefter".

Anonym (Va?)

Idag 15:59

#6

Anonym (autistisk) skrev 2025-12-02 15:40:06 följande:

Min mamma tror inte på att "mesa med ungar" och att det är "curling" och "orättvisa förmåner". Jag fick inte ens en diagnos förrän jag var 14, fast det var uppenbart redan när jag var 7 att jag var annorlunda, för att mina föräldrar bara tyckte att jag avr dum och sjåpig och behövde lite stake, typ. Min pappa var likadan innan men när diagnosen väl kom började han läsa på och blivit bättre och förstått mer år för år.

Det är bara farmor som från början har "skämt bort", dvs förstått, mig. Hon är inte heller så insatt i autism men hon säger bara "du är du, och du ska må bra så vi gör därefter".

Men åh... Förlåt men vissa människor borde inte få ha barn 😡 Skönt att du har din kloka farmor iaf ❤️

Anonym (Linnea)

Idag 19:10

#7

Anonym (autistisk) skrev 2025-12-02 15:40:06 följande:

Det är bara farmor som från början har "skämt bort", dvs förstått, mig. Hon är inte heller så insatt i autism men hon säger bara "du är du, och du ska må bra så vi gör därefter".

Mina föräldrar är som din farmor. De hade ingen aning om att jag var autistisk, när jag växte upp, men de kände sina barn och såg vad var och en behövde.

Jag blir ledsen när jag läser om hur din mamma och mormor behandlar dig. Den där inställningen att alla ska pressas in i samma mall gör verkligen inte världen till ett bättre ställe.

Julen är bäst - och sämst

INNEHÅLL