Vår dotter stjäl och ljuger

Ursäkta att jag är hård, men det här är nog mer än ADHD. Det luktar personlighetsstörning. Hon ljuger gång på gång. Det kan vara så att hon har en grandios självuppfattning och anser sig smartare än alla andra, och tror att andra inte genomskådar lögnerna. Hon verkar lida brist på empati. Hon stjäl ofta, och tycker att det är helt oproblematiskt att syskonen blir arga och ledsna när hon tar deras saker. Det här är rejält socialt normbrytande beteende. Det kan vara ADHD också, svårt med impulskontrollen exempelvis, men inte bara det.
När ni pratar med BUP, beskriv alla hennes problem. Be dem att "leta brett" när det ska utreda henne.

Jag har haft en bonusson som var ungefär som din dotter när han var barn och tonåring. Ljög och stal, och blev lika förvånad varje gång han blev påkommen. Var taskig mot speciellt ett av mina barn, men aldrig när någon vuxen såg det. Blev portad från den lokala matbutiken för att han snattade. Gjorde sedan skadegörelse på samma butik, och blev påkommen. Hamnade i fängelse som ung vuxen efter att ha varit inblandad i en misshandel med grova förnedringsinslag. Och så vidare. Hade någon insett att det inte "bara" var ADHD hade han kanske fått hjälp i tid.  

Tack för din input, jag beklagar dina jobbiga erfarenheter, det är väldigt frustrerande och dränerande att leva i en familj med de här omständigheterna och din situation lät ju mycket värre än vår. Hon har vissa drag som gör att man kan ana att det finns mer än en diagnos. Skolkuratorn har pratat lite om ODD (trotssyndrom) men vill inte säga något rakt ut. 

Tar med mig tipset att be dem leta brett och inte bara fokusera på ADHD/autism som utredningen kallas.

Vad tragiskt det låter. Yngre barn kan ju till viss del bete sig så där utan att man behöver göra så stor sak av det. (Men självklart markera och vägleda).

Men det är ett stort problem om det fortsätter hela uppväxten, ännu värre i vuxen ålder.

Hur är din relation till din syster idag? 

Livliga danser (inte balett) och liknande kurser kan hjälpa barnet att balansera energinivåerna och göra sig av med stresshormoner.

Vet inte om lagsporter fungerar för ert barn om den sociala förmågan är väldigt bristfällig, men man kan prova. Betona för barnet att man prövar saker, så att det inte känns som ett jättemisslyckande om det inte fungerar.

Allmänt så balanserar någon typ av motion varje dag energinivån. 

Min fördetta bonusson är idag vuxen, har jobb (med någon slags lönebidrag eller liknande stöd) och har blivit sambo. Men det har varit en besvärlig väg, och något vanligt jobb lär bli svårt att få för en person som varken har fullständiga högstadie- eller gymnasiebetyg eller har lyckats ta körkort.
Avgörande för att kunna hjälpa ett barn som har en problematik, är att sjukvården diagnosticerar exakt vad som är problematiken. Det är tyvärr inte alltid de träffar rätt.

Jag läser att ni föräldrar älskar er dotter, är bekymrade över henne och vill hjälpa henne. Det är jättebra, och inte alla "svåra" barn förunnat, tyvärr. Men det är stor risk att syskonen hamnar i kläm och far illa av hennes beteende. Mitt nu mera vuxna barn, som blev utsatt av bonussonen som yngre, vägrade förra året delta i ett födelsedagsfirande för ett syskon, eftersom bonussonen var inbjuden. Och det är ändå cirka 10 år sedan jag och bonussonens pappa separerade. Jag vet att det är besvärligt, allt annat än enkelt, men alla era barn ska få en så bra uppväxt som möjligt. I det här fallet blir det komplicerat, eftersom det är ett syskon som utsätter dem. Jag har inget bra svar på hur det går till att balansera alla barns behov, men du känner er familj bäst och har säkert tankar kring detta.

Vad fint att det verkar ha styrt upp sig helt ok för honom ändå, men så beklagligt att han inte fick den hjälp han behövde och att det gick ut över ditt barn också.

Det är precis det jag är rädd för att det ska göra här med. Andra situationer kan man ju plocka dem från för att skydda dem, men hemmet ska ju vara den skyddade zonen där de ska kunna slappna av.

Alltså, tjejen är 12 år gammal, och utan att veta något om diagnoser eller andra eventuella bakomliggande orsaker, så är det tydligt att hon helt enkelt inte är mogen att ha så mycket oövervakad tid (ännu). Hon behöver passning så att hon inte orsakar skada för andra eller sig själv och guidning för att lära sig utveckla impulskontroll och konsekvenstänk. På egen hand fixar hon i dagsläget inte att säga nej till impulser som är direkt destruktiva och ju mer hon tränar på dessa beteenden desto starkare blir de.

Så min lösning på problemet här och nu skulle vara att ni skriver in henne på aktiviteter efter skolan, ber mor- och farföräldrar om hjälp, anställer en barnvakt eller läxhjälp, ser om nu kan arrangera om era arbetstider eller på andra sätt ser till att hon inte är ensam. 

Gör något på tu man hand med något av de andra barnen ibland. Behöver inte vara något märkvärdigt, men att ni får vara ensamma en stund. 

Vilken jobbig situation, hoppas hon får hjälp snart! Känner inte riktigt igen din beskrivning i de ungdomar med ADHD som finns i min omgivning men det kan ju vara flera diagnoser? Det jag undrar är vad hon har för fritidsintressen? Om det är ADHD så kan det göra stor skillnad att ha något som barnet dels tycker är kul, dels som innebär mycket rörelse och motion.

Ja, en kan undra hur bonussonen haft det om han fått riktig hjälp, och rätt hjälp!
Ett bekymmer när det gäller barn som har problem och svårigheter, är alla som av någon slags välmening ska förminska problemen: "Ja ja, alla tonåringar är lite vårdslösa med sanningen", "Det är helt normalt att ha myror i brallan" och sånt. Som om de inte kan eller vill se att det handlar om funktionshindrande svårigheter, mycket värre än "vårdslös med sanningen" eller "myror i brallan". Här får man som förälder tjata hål i huvudet på både skolan och BUP om det behövs, så de fattar vidden av barnets svårigheter! 
I inlägget här ovan skriver du: "Lagsport har hon prövat lite olika men slutat rätt fort. Ofta för att hon uttrycker att de andra inte är bra nog och presterar tillräckligt bra." (Nu blir det fel teckensnitt här, sorry...) Jag tänker mig att detta tyder på en grandios självbild, att hon faktiskt tycker att hon är bättre än andra, även när hon inte är det, som nybörjare i en sport, exempelvis. Betona det till BUP, för det är nog en betydande del av hur hon agerar. Hon är bättre, andra människor är sämre och mindre viktiga. Min fd bonusson resonerade likadant, han var ju smartare än de korkade poliserna, alltså skulle han kunna vara delaktig i en rätt vidrig misshandel utan att åka fast. Det stämde inte, och det blir en tuff krock mellan självbilden och verkligheten. 

Vad gäller storasyskonen, börja med ett ärligt och öppet föräldra-barn-samtal när lillasyster inte är hemma. Hur mår de av detta? Har de några förslag på vad som kan göras?

Tjejerna låser sina rum, problemet är att vi bor i hyreslägenhet där alla sovrum har samma nyckel vilket hon har kommit på nu... får undersöka möjligheten att byta lås kanske.

Kan ni ta bort nyckeln ifrån henne men låta systrarna ha kvar sina? Kanske känns hårt och orättvist men kanske kan ni förklara att det inte är för att straffa henne utan för att ta bort frestelsen.