Anonym (Tea) skrev 2025-12-05 08:35:59 följande:
Anonym (dina barn) skrev 2025-12-05 07:57:52 följande:
Jag förstår inte den här grejen med att skaffa barn för att sen lämna bort dem så mycket som möjligt. Håller med Anonym(Mami), väljer man att skaffa barn tätt får man också ta konsekvenserna av det.
Gällande att barnet ska vara hemma från första dag, så ja? Pappan är ju oftast hemma första tio dagarna också.
Att du inte kan hantera ditt barns svartsjuka på ett vettigt sätt utan väljer att istället lämna bort det till främlingar är i min värld sjukt.
Det TS beskriver har ju inte att göra med att inte vilja ta hand om barn eller att ha fått barn för tätt. Det handlar om att ha svåra komplikationer efter förlossningen och behöva lösa situationen på ett rimligt sätt som blir så bra som möjligt. Det går inte att ta hand om små barn när man knappt kan röra sig. Det är inte säkert för varken storasyskonet eller bebisen.
Vi hade en liknande situation. Storasyskonet var fyra år. Jag kunde knappt gå. Kunde inte bära bebisen. Pappan jobbade hemifrån på deltid, men det räckte inte. Vi behövde hjälp av fler för att klara situationen. Lösninen för oss blev att äldsta fick utökad tid i förskola så att hon kunde vara där några timmar varje dag istället för bara tre dagar. På så vis fick pappan ihop några timmars jobb om dagen.
Som den ovan skrev löste sig sånt här förr ofta genom att man var fler vuxna i hushållet. Är man bara två så behöver man hjälp.
TS, jag blev en period sjukskriven på deltid så att pappan kunde ta ut föräldraledighet också. Det gjorde allt mycket lättare för oss.
Jag är själv föräldraledig med en 10 månaders bebis och har en snart 4-åring på förskolan.. Så jag är inte emot det. Jag tror han får mycket ut av att få vara på förskola (inga långa dagar och han är ju inte där varje dag) och leka med kompisar.
Men alltså.. jo , det handlar ju om att få barn för tätt, om de absolut inte funkar hemma. Menar ni alltså att TS barn bara bråkar med småsyskonet under tiden som förskolan är öppen? Och att TS helt plötsligt mår bra och kan röra sig som vanligt efter förskolan stänger? Och ja jag vet att den andra föräldern antagligen kommer hem på kvällen men har svårt att tro att barnet är på förskola hela tiden som han är borta. Och är det en helt ohållbar situation på dagtid så är det antagligen det på kvällstid också, även med två föräldrar om det är så illa som TS skriver. Så ja , då har TS skaffat barn som hon inte klarar av att ta hand om och det är inte rätt mot något av barnen. Funkar det så fruktansvärt dåligt hemma så är inte förskolan lösningen, då borde nog socialtjänsten bli inkopplad. För TS får det ju att låta som totalt kaos.
Och när det gäller komplikationer efter förlossning. Det är en risk man ALLTID tar när man väljer att skaffa barn. Förhoppningsvis har ni ju valt det och inte blivit tvingade att bli gravida och behålla barnet. Så ja , då är det något man får räkna med att det kan hända. Det kan bli akut kejsarsnitt till exempel , hur mycket tror du man kan röra sig och bära storasyskon efter det? Jag behövde själv göra det nu senast men jag såg till att jag hade hjälp. Och att gå iväg och lämna på förskolan var ju inte direkt lättare än att ha sonen hemma. Om man verkligen inte kan röra sig borde det ju vara svårt att lämna på förskola också? Om man tänker att allt faller och det blir katastrof om inte förlossningen går perfekt och helt komplikationsfritt, då är det faktiskt inte läge att skaffa ett till barn. Man har ett ansvar själv också. Och att syskon kan bråka och storasyskon blir svartsjuka är också något man får räkna med.
Jag tycker förskolan ska vara för att storasyskonet ska få träffa kompisar (viktigast om syskonet är lite äldre , över 2-3 år kanske) och få vara med på allt kul och lärorikt de gör på förskolan , för att det kanske är roligare än att vara hemma med mamma och bebis varje dag. Inte för att det är totalt kaos och misär hemma .. då behöver man som sagt socialtjänst , inte förskola.
