Varför är kvinnor så otrevliga mot varandra?

Ett kvinnodominerat. Det komiska är att flera kvinnor verkar tro att man inte fattar vad dom sysslar med. 

Om det framkommer något bra om en kvinna och en annan kvinna direkt måste berätta något dåligt om denna kvinna, så ler man bara lite inombords och tänker att hon har en kass självkänsla eller ett behov av att vara bättre.

En av fördelarna med att ha avstått barn frivilligt lol. Jag vet att detta tyvärr stämmer. Eftersom min syster har barn. Men också ett skäl till att jag inte umgås mycket med kvinnor överlag. Det är för vanligt hos många kvinnor med detta beteende. Jag pallar inte med dessa högstadie fasoner. 

On det är någon tröst, kan jag berätta för dig att som frivilligt barnfri kvinna. Blir man ibland angripen från båda hållen. Stött på män som inte vill hälsa eller prata med dig på middagar och annat. Om dom vet att du avstått barn frivilligt. Men det säger mer om deras kvinnosyn ,än om mig som person.  Tycker beteendet är märkligt, men mitt liv stannar ju inte för det. Bara avlägsna sig från sådana människor. Om det är svårt, så minimera den så mycket som möjligt.

Så kvinnor är otrevliga mot kvinnor och kvinnor är otrevliga mot män.  Vad säger det?

Ja, som rubriken lyder, varför har kvinnor ett sådant behov av att trycka ner andra kvinnor, allra helst i frågor som rör föräldraskap? Jag har läst flera trådar om förskola och föräldralediga, där man inte kan avstå från att berätta att andra är lata och gör fel. Skulle någon ha ett barn som är överviktigt, är det extra viktigt att berätta hur korkade föräldrarna är. Den som hämtar sitt barn sist på förskolan måste ändå få veta att andra prioriterar sina barn och hämtar tidigt. Den som har flera aktiviteter för sina barn, måste få veta att de gör fel och att andra minsann väljer att tillbringa tid med sina barn och göra saker med dem istället.

Varför, varför, varför gör ni så här? Vari finns behovet av att trycka till andra? Varför kan ni inte uttrycka en åsikt som en åsikt? Varför behöver det följa med en liten otrevlighet?

Tappades ni som barn? Mår ni dåligt i er själva? Eller är ni intellektuellt svaga att ni helt saknar förmågan att sätta er in i andras situationer?

Som någon skrev tidigare - det är faktiskt något jag mest sett på Familjeliv. Annars har jag haft upplevelsen att kvinnor, på arbetsplatser och på fritiden, bara umgås med vänner som de haft sedan långt tillbaks eller arbetskollegor de fått bra kontakt med. Vanligt med s,k. "empatiskt" skitsnack, dvs att man pratar lite illa om en annan kvinna under täckmantel av att man tycker synd/ bryr sig om personen, men sättet de pratar på säger egentligen något annat. I övrigt verkar det mest som om kvinnor, om de inte är nära vänner eller bra arbetskollegor, faktiskt skiter fullständigt i andra kvinnor.

Arbetslivet i offentlig sektor präglas av många politiskt högt satta mål som är omöjliga att uppnå samtidigt bl.a.  på grund av bristade resurser och bemanning. Det föder ingen sund arbetsmiljö. 

I sådana lägen föds beteendet att man skickar runt skit på varandra.

Sedan gillar kvinnor att arbeta med andra kvinnor som liknar dem själva. Mest lik är bäst. 

Så kvinnor är otrevliga mot kvinnor och kvinnor är otrevliga mot män.  Vad säger det?

Min erfarenhet är att fattiga lågutbildade personer lätt blir lite bittra och därför är mer grälsjuka än genomsnittet, oavsett kön. Att de äter för mycket skräp och blir feta för att trösta sig gör inte saken bättre.

Flera av mina kompisar har problem med det, med syskon som inte lyckats lika bra. En vän har t.ex. en bror som vägrar träffa resten av familjen utom på jul för att han har fastnat hemma i depression och inte jobbat på många år nu.

Min erfarenhet är att fattiga lågutbildade personer lätt blir lite bittra och därför är mer grälsjuka än genomsnittet, oavsett kön. Att de äter för mycket skräp och blir feta för att trösta sig gör inte saken bättre.

Flera av mina kompisar har problem med det, med syskon som inte lyckats lika bra. En vän har t.ex. en bror som vägrar träffa resten av familjen utom på jul för att han har fastnat hemma i depression och inte jobbat på många år nu.