Viktminskning och motivation.

Man vill gå ner i vikt, men vill inte göra jobbet. Enkelt.

Motivation till något som känns övermäktigt är givetvis svårt. 

Inget övermäktigt att micra wokgrönsaker och köttbullar. Går mycket snabbare än att koka makaroner och fixa köttbullar till det. Jag byter bara ut ett mål om dagen till kolhydratsfritt dvs grönsaker med något protien till det. Inte svårare än så.

Nu är det ju inte ett mål vi pratar om, utan hela tiden. Att man är konsekvent under lång tid för att stabilisera vikten. Denna disciplin besitter inte alla.

Kanske för stt anledningen till övervikten inte är så enkelt som att man ätit lite för mycket pizza ....

Jämför med den som är 100 motiverad att sluta röka men misslyckas gång på gång..  

Om motivation var så enkelt skulle ingen vara överviktig , ingen skulle vara fattig, ingen skulle vara arbetslös , alla skulle hitta sin kärlek,  etc etc.. 

Det handlar fortfarande bara om att byta ut något mål om dagen. Kan fortfarande unna sig pizza till helgen osv. Orimligt att föredra att vara fet och ful framför en sådan liten förändring. Det ger betydligt fler fördelar till propetion till förändring.

Jag tror helt ärligt att dom flesta som är riktigt tjocka i någon aspekt tröstäter tyvärr. Ett ångestdrivet förhållande till mat. Det sitter i skallen.

Alla som har en sunt förhållande till mat klarar av att göra det du pratar om.

Det kan vara så
Själv så skulle jag få mer ångest av att vara tjock.

Jo, det blir dubbelt upp och då ger man upp. Sorgligt och destruktivt.

Motivation och disciplin. Ord som många slänger sig med, som många använder som vapen för att trycka ner de som inte lyckas, med vad det nu kan vara. Vikt i denna tråd.

Näpp, jag har ingen disciplin. Jag har exekutiv funktionsnedsättning som gör det svårt med disciplinen och vaneskapandet, och kräver väldigt mycket energi för att göra det som det flesta gör utan att tänka.

Men vad är egentligen motivation? Viljan att göra något? Det har jag. Gogantiska högar vilja. Att gå ner i vikt, att lära mig språk, att läsa böcker och se filmer och laga mat och fotografera sjön, att en massa sker. Men här kommer det där med att kunna göra saker in igen. Exekutiv funktionsnedsättning.

Sedan har vi resten av mig. Med en kropp som inte sammarbetar, med trauman, men negativa tankar om mig själv, inlärd av ett liv kantat av mobbing, även från den egna familjen.

Motivation och disciplin. Ord som många slänger sig med, som många använder som vapen för att trycka ned dem som inte lyckas. Istället för att fråga: Vad behövs EGENTLIGEN för att lyckas, utöver "motivation" och "disciplin".

Jag vet inte exakt vad jag väger. ca 120-125? Jag har städat bort vägen någonstans. Jag har försökt gå ner i vikt i många år. Jag har årslånga loggar på hur jag inte har mer än kanske 10 dagar per år då jag äter mer än jag borde behöva för att gå ner. Årslånga loggar på utövad motion, på fasteperioder och annat jox. Enda gången jag faktiskt har gått ner i vikt mer substansiellt än den vanliga 1-2 kg hit och dit, var när jag var extremt, väldigt sjuk i tre månader. Då gick jag ner hela 8 kg.

Idag har jag ätit lite för mycket. 300 kcal ungefär. När det kommer till julmys och julbak så har jag ännu mindre discipin. Men det borde uppvägas av hela veckans 5600 kcal underskott. Ok. 5300 då.

Många tänker kanske att man måste ändra på allt och bara äta saker man inte tycker om, men så behöver det inte vara. Det bästa är att göra förändringar stegvis under en lång period så att man kan fortsätta livet ut. Det enklaste är kanske att äta mindre portioner så anpassar sig magsäcken och kroppen efter det. Skippa feta såser. Svenskarna gillar att dränka maten i grädde, men skippar men det i kombination med mindre portioner så händer det säkert något på vågen. Vänta med träningen till man har kommit någonstans med kosten. Det gör inte så stor skillnad på vikten och det kan vara kämpigt att förändra kost och börja träna samtidigt. Ta en promenad om det känns skönt. Gör det som känns bra för kroppen. Att träna hårt är inte för alla. Det går att äta bra mat och att njuta av maten samt att träna på ett sätt som känns skönt i kroppen. Man ska inte straffa sig själv med dieter och stenhård träning.