Är jag unik som mamma?

TS belyser ett vardagsmoment som kvinnor utsätts för till förbannelse, folk ringer och frågar om kvnnan kan vidarebefodra en fråga, fundering eller idé.

Lägger man på luren blir det försurade relationer och misstankar runt kvinnans omvårdnadskompetens.

Jag vill inte heller utsättas för missriktad kontakt och återkommer långt senare, när avsändaren haft god tid på sig att redan löst problemet.

Jag hade inte gnällt, massa småsaker kan inte jag finnas till lags för och tydligen inte TS heller.

Nu är jag inte anonym man men en människa som biter ifrån som anonym man gör är irriterad. 

Ingetdera könen kan lastas med specialdersifierade detaljer som hela tiden driver att mer och mer tid ska tas ifrån en redan full vardag. 

Det ligger i människans natur att ständigt planera för förbättring, kallas intelligens, men det används vid vikiga beslut som man inittierar själv och inte småskitsaker som kastas i ens riktning.

Det låter som det du undrar är om andra kan prata direkt med sina svärföräldrar? Det är väl knappast ovanligt?  Jag pratar ofta med min sambos mamma och bestämmer saker med henne utan att det går genom honom. Ärligt talat är det oftast lättare att bestämma saker med henne än med sambon. 

Att sambon ringer direkt till dina föräldrar om han är på väg och ska lämna barnen där låter ju som en självklarhet? Eller har jag missat något? Om jag ska lämna barnen hos farmor och sambon är någon annanstans skulle det vara extremt märkligt om jag inte hade kunnat ringa farmor utan måste ringa sambon och be honom ringa henne. Om jag inte får tag på henne hade jag nog ringt honom men annars ringer jag självklart henne.  

Förstår inte riktigt kopplingen mellan det och att vara väldigt involverad i barnens liv? Det känns som äpplen och päron.

Jag förstår vad du menar med att man måste vara involverad och ha koll på allt om partnern har barnen, jag kan själv  kanske vara lite för mycket så ibland när min sambo är själv med barnen, typ tjata om att han inte ska glömma vantar till exempel och att äldsta måste gå och kissa innan han går ut , såna saker. När barnen är med farmor släpper jag faktiskt kontrollen mer för jag vet att hon har koll på allt. 

Så jag förstår vad du menar men fattar inte riktigt vad det har att göra med att kunna ringa svärföräldrar? 

TS har en tydlig trådstart, att det inte är möjligt att ringa när uppenbarligen upptagen. Detta är klart och tydligt förmedlat men respekteras inte. 

Att du har ett annat upplägg ändrar inte trådstartens ämne, att inte ha tid för saker som kan lösas på annat håll. 

Om det nu är så viktigt. 

Svärföräldrarna är bara ett exempel. Men jag har kompisar som blir hysteriska på sina partners som sedan inte berättar om tider och liknande när det ändå är deras partner som hämtar.

T ex en tjejkompis har barn med en annan man och har nu en ny.

Den nya partnern ska lämna ungarna till exet. Den nya bestämmer klockslag som överlämningen ska ske, han är den som ska lämna. Hon har redan gått hemifrån och sagt hejdå. Min tjejkompis blir då hysterisk för att inte hennes nya partner berättar om vilken tid som överlämningen ska ske. 

Så det behöver inte handla om svärföräldrar utan här handlar det om en bonusfamilj.

Men mina tjejkompisar kan reagera såhär iaf. Dom vill veta vad som är beslutat. För mig är informationen totalt ointressant eftersom jag inte ska vara inblandad.

För mig är det mer fakta att någon gång idag ska mormor och morfar komma på besök. Dom har tänkt att köpa med sig mat till mina barn. Dom löser detta och vet vilka matregler som gäller. 

Inte ett självändamål, att bestämma och styra. 

Anonym man hugger i blindo.

Trådstarten handlar om att inte bli avbruten (försök till) av andra som hittar ständiga små problem de vill att mamma ska lösa. 

Mammor idag kan inte lastas med din del, så styra och bestämma mer stannar hos dig anonym man, i det oändliga detaljgörat. 

De stora viktiga besluten inom familjen ska bägge vara utvilade inför när de fattas gemensant. 

Låter precis som mig!
Kanske därför man inte är utbränd som förälder dessutom. 

Nu är mina barn stora, men jag lät dem också lösa problem själva ganska tidigt. När sonen var fyra år och ville ha ett extra sugrör på Donken fick han snällt själv ställa sig i kö och fråga personalen om han kunde få det. 

Idag är jag nöjd med starka, väluppfostrade och artiga ungar! Man måste släppa på tyglarna. Och jag tycker att du gör helt rätt. Människor med kontrollbehov är jobbiga och irriterande.