Tusen, tusen tack för era svar (och förlåt för att jag varit sen med respons; jag har haft några riktiga skitdagar, så jag har inte varit inne på FL öht)
Anonym (Bipolär) skrev 2025-12-07 11:26:09 följande:
Medicinerar du? Jag hade några år utan toppar när jag tog litium. Var inte i normalläge utan som du beskriver lite under och likgilig. Nu har jag annan medicin och svänger mer men jag föredrar det.
Med sjukdomsinsikt och strategier så kan man också slippa toppar. Jag skenar inte iväg som jag gjorde när jag var yngre.
Jag har lamotrigine och quetiapine som stämningsstabiliserare; litium har jag alltid vägrat (och det är ingen som har propsat på heller; som jag förstått det används det främst vid bipolär I?). Vad har du för medicin? Är du typ I eller II? Hur gammal är du? Ja - du behöver självklart inte svara på nåt av detta om du inte vill! Jag kan ju säga att jag hade tagit svängningarna tusen miljoner ggr hellre i stället för att (i bästa fall) vara konstant låg ...
FtS70 skrev 2025-12-07 11:47:32 följande:
Det du beskriver är något som många personer med tidigare bipolär typ II-diagnos kan känna igen sig i ? men det finns flera tänkbara förklaringar, och det betyder inte automatiskt att diagnosen var fel eller att något ?borde? se ut på ett visst sätt.
Bipolära syndrom kännetecknas just av att sjukdomsbilden kan skifta med åren. För många blir svängningarna mindre tydliga när man kommer upp i medelåldern. Hypomanier kan bli både mer sällsynta och mer subtila.
Det är alltså inte ovanligt att inte ha haft en hypoman episod på många år.
Många som tidigare haft tydliga svängningar kan senare i livet uppleva låg energi, minskat intresse, känsla av likgiltighet och viss sänkt grundstämning utan att det känns som en egentlig depression.
Detta kan likna dystymi, eller bara en låg grundnivå av stämningsläge som ibland följer som en mer stabil fas efter år av svängningar.
Tack! Inte så upplyftande att höra precis, men väldigt bra att veta.
