Varför har folk hittepåregler kring magsjuka?

Nej....om något av mina barn är sjuka så är det såklart det jag talar om för arbetsgivaren. Jag säger ju inte att jag är sjuk om jag inte är sjuk. Nu är mina barn för gamla för att jag ska kunna vabba så det hade inte varit ett alternativ. I mitt fall har jag möjligheten både att arbeta hemifrån och att flexa. Både min nuvarande arbetsgivare och min förra arbetsgivare hade utan tvekan velat att jag skulle hålla mig borta från jobbet ifall något av mina barn misstänktes vara magsjuka. Däremot hade de nog stannat vid 24 timmars symtomfrihet. Men den viktigaste poängen här är fortfarande att jag hade löst alla såna saker I DIALOG MED BERÖRDA.

Jag fattar att den stora merparten inte har samma möjlighet till flexibilitet som jag har så naturligtvis måste var och en lösa det på bästa sätt utifrån sina unika förutsättningar, men jag anser fortfarande att de ska ske i samråd med rektor/chef.

Jag är snarare mer irriterad över hittepå-regler åt andra hållet som faktiskt är MER vanligt och alarmerande än tvärtom.  
Dvs folk som skickar sina magsjuka barn till dagis för "hon kräktes bara en gång inatt och har bara lite ont i magen"..  well gissa vem som sen kräktes upp all frukost och ytterligare två gånger till innan en sur förälder hämtar en timma senare... 

Eller föräldrar som mörkar magsjuka för att dom har så "viktiga" saker att göra på sitt jobb så barnet får en väska med extra mycket ombytestrosor och en lögn om plötslig laktosintolerans

...eller allra värsta är  separerade föräldrar som lämnar uppenbart sjuka barn på skolan för att det är bytesdag och den andra förälderns problem....

Det jag brukar säga i såna här trådar är att det gick utmärkt att slippa magsjuka under pandemin när alla var tvungen att följa rekommendationerna med tvätta händer, handsprit och hålla sig hemma x tid . Då var det fan ingen som klagade eller försökte fuska och komma tidigare.. 

Mitt inlägg var ett försök att svara på din fråga om varför många människor har den inställningen som du beskriver i trådstarten. Tror du inte att det kan ligga någonting i min teori?

Jag har själv ett utifrån-perspektiv här, precis som du. Blir jag sjuk följer jag direktiven från myndigheter och arbetsgivare och hittar inte på något eget. I mitt fall innebär det att jag ska jobba om jag orkar, även om jag är småkrasslig och/eller smittsam.

Den som är sjuk stannar hemma från skola/jobb, den som är frisk går till skolan/jobbet. Gäller även vid magsjuka. Jobba själv i vården och där jobbar man även om någon i familjen har magsjuka, det finns ingen ersättning att få för att vara hemma utan att vara sjuk. 

Ingenting. Varför skulle de? Ibland säger någon att det är bra att vi är hemma och inte smittar ner andra. 

Vi brukar inte anmäla till försäkringskassan vid sjukdom. 

Rimligt. Så gör vi också. 

Sist sonen var magsjuk och smittade oss föräldrar så höll vi dottern hemma från skolan på måndagen då vi dels inte kunde gå med henne till skolan och dels så är vi vana vid förskolan där friska syskon också ska hållas hemma vid magsjuka. Hade mailkontakt med hennes lärare och frågade vad dom hade för policy och blev väldigt förvånad över att hon borde ha gått till skolan på måndagen, men att det var ok för denna gången. På tisdagen fick hon också magsjuka. Är glad att vi höll henne hemma på måndagen och inte spred smittan vidare, vilket vi enligt skolan borde ha gjort.
Visst förstår jag att det finns skolplikt, men hur ofta är man magsjuk? Så mycket efter hamnar man inte på en vecka, vi föräldrar får ju steppa upp och hjälpa till att komma ikapp då.Vi hämtade läxböcker på fredagen då vi föräldrar var på banan igen och jobbade ikapp under helgen.

Gör ni detsamma vid andra sjukdomar också? 

Nej, eftersom dom inte är lika smittsamma. Nu var ju hela familjen smittade, dottern blev det 2 dagar senare än oss andra bara. På fredag em hade vi vuxna varit symptomfria 24 timmar, sonen typ 2 dagar, och dottern var fortfarande sjuk.

Det vore konstigt om man skulle ta hänsyn till fobiker när maginfluensa är ett av de minst farliga virusen.
Influensa dödar betydligt fler.

Min tanke var inte att folk stannar hemma av hänsyn till emetofober, utan att de gör det för att de själva lider av emetofobi i någon grad. Att de själva tycker att det är så fruktansvärt med kräksjuka att de för allt i världen inte vill sprida den vidare.

Det är en sak vad man gör själva, men när man dessutom börjar pådyvla andra dessa hittepåregler, och bestämt hävda att så ska minsann alla göra och för man inte det är man dum och egoistisk? Då går i alla fall mina topplock. 

Ja, jag försvarar som sagt inte dessa människor. Jag spekulerar bara i vad deras beteende kan bero på.