• Anonym (Tvål&Vatten)

    Makens dåliga hygien maler sönder vårt äktenskap

    Ja som rubriken lyder. Jag älskar honom men jag står snart inte ut med att han är så sunkig. Dels odören och sen är det förödande för romantiken att behöva påminna honom om basala saker som till och med barn kan hålla reda på själva. 

    Han är dessutom så ängslig och blir ledsen när jag påpekar att han behöver ta tag i problemet, men han gör ändå inget åt det!

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre? Hur jag än vänder mig har jag rumpan bak. Antingen är han sunkig eller så är han sårad över mina kommentarer. Helst vill jag slippa båda.

    Hilfe!

  • Svar på tråden Makens dåliga hygien maler sönder vårt äktenskap
  • Anonym (sköldmö)
    Jimmy75 skrev 2025-12-10 07:36:43 följande:

    Tack 🙏 
    Det har inte jag heller. Jag har däremot sett en och annan uppmaning om att hon borde lämna honom. 


    Håller med om att det är en för tidig uppmaning, om mannen fungerar bra eller hyggligt i övrigt.

    Då är det i så fall bättre att han avbryter föräldraledigheten och återgår till jobbet, så får TS vara föräldraledig, om det funkar bättre.

    Men det är fortfarande oroväckande med en vuxen man som inte själv märker eller förstår att han luktar illa och är ofräsch, eftersom han reagerar som han gör när TS tar upp det, samt inte själv försöker hitta lösningar. 
  • Anonym (Tvål&Vatten)

    Det där med att hitta en rutin är nog vettigt, även om det är jättesvårt även för mig. Jag har liksom svårt att sätta mig in i hans tankebanor eftersom min drivkraft till att hålla mig ren grundar sig i att jag ogillar känslan av att vara sunkig, eller ännu värre att någon annan skulle uppfatta mig som smutsig och otvättad. Luktar jag svett så vill jag ju snarast möjligt duscha och byta kläder liksom. 

    Sedan vi fick barn så känns det som att vi har få moment i vardagen som vi kan "hänga upp" rutiner på, det är en ny vardag för oss båda. Sedan fungerar vi på olika sätt. Jag rasslar gärna undan saker med en gång, vare sig det är disk eller klippa naglarna, han väntar tills han måste.

  • Anonym (sköldmö)
    Anonym (Tvål&Vatten) skrev 2025-12-10 08:26:15 följande:

    Det där med att hitta en rutin är nog vettigt, även om det är jättesvårt även för mig. Jag har liksom svårt att sätta mig in i hans tankebanor eftersom min drivkraft till att hålla mig ren grundar sig i att jag ogillar känslan av att vara sunkig, eller ännu värre att någon annan skulle uppfatta mig som smutsig och otvättad. Luktar jag svett så vill jag ju snarast möjligt duscha och byta kläder liksom. 

    Sedan vi fick barn så känns det som att vi har få moment i vardagen som vi kan "hänga upp" rutiner på, det är en ny vardag för oss båda. Sedan fungerar vi på olika sätt. Jag rasslar gärna undan saker med en gång, vare sig det är disk eller klippa naglarna, han väntar tills han måste.


    Det är stor skillnad på att vänta tills man ?måste?, och att inte göra det alls.

    Jag och min man gör inte heller alltid saker på en gång, vi är inte alltid så noga. Men det blir gjort förr eller senare.

    Relevant fråga:

    Kan du och din man öht prata om detta? Förstår han själv att han har problem? Eftersom du skriver att han förmodligen aldrig skulle gå med på att låta sig utredas. 


    Att partnern har vissa svårigheter behöver inte döda ett äktenskap. Men bristande kommunikation och ovilja att förändras, kan göra det.

  • Anonym (nä)
    Anonym (Självutnämnd tandvårdare) skrev 2025-12-10 01:57:18 följande:
    Ja! Det gjorde jag en gång på en man när vi var i början av vårt förhållande.
    Vi hade slappat framför tvn och han sa att han är så trött och att en gång då och då kan man faktiskt strunta i tandborstning. Visst kan man strunta i det en gång i veckan utan att något händer och han hade färre lagningar än jag, men.. Jag lät honom ligga medan jag borstade mina tänder och hämtade sen hans tandborste, tandkräm, vatten och en stor skål att spotta i. Smög fram till honom försiktigt och förklarade att han nu bara behöver ligga stilla och blunda och gapa. Och så började jag. Han sömndrucken och förvirrad och säkert förnärmad blev väldigt obekväm och sa att han borstar själv. Svarade att jag självklart vill hjälpa honom när han är trött, att jag gärna gör det med glädje och att han bara ska slappna av. 
    Jag fick borsta i några sekunder innan han for upp och gick till badrummet själv. Faktiskt så slarvade han inte med tandborstningen efter det, vad jag märkte.

    Däremot så har ts och hennes sambo varit tillsammans längre än vi hade varit då så det kanske inte blir samma resultat. Kanske värt ett försök ändå? Risken finns ju att han tycker att det är lyx och vill göra det till en stående kvällsrutin eller så känner han sig som ett barn och fixar det hellre själv.
    Å herregud, jag hoppas att du skojar....
  • Anonym (nä)
    Anonym (Inga) skrev 2025-12-10 07:24:34 följande:
    Jag har inte sett ett enda inlägg där någon tycker att TS ska stå ut. 
    Nej, de flesta inläggen fokuserar på att TS ska dalta med mannen så att han klarar att sköta sin hygien. Eller lämna honom eftersom det är svårt att se vitsen att ha en relation med med vuxen man som inte klarar av enkla basala saker som grundhygien. 
  • Anonym (Tvål&Vatten)
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-12-10 08:41:36 följande:

    Det är stor skillnad på att vänta tills man ?måste?, och att inte göra det alls.

    Jag och min man gör inte heller alltid saker på en gång, vi är inte alltid så noga. Men det blir gjort förr eller senare.

    Relevant fråga:

    Kan du och din man öht prata om detta? Förstår han själv att han har problem? Eftersom du skriver att han förmodligen aldrig skulle gå med på att låta sig utredas. 


    Att partnern har vissa svårigheter behöver inte döda ett äktenskap. Men bristande kommunikation och ovilja att förändras, kan göra det.


    Jag har alltid varit väldigt rak och kommunikativ och vi kan prata om nästan allt, men detta har blivit en väldigt öm punkt just för att han blir så väldigt ledsen när jag lyfter det. Så jag tror väl att han innerst inne förstår att det är ett problem, men att han kanske skäms och att det då låser sig lite för honom...? 

    Vi har ju egentligen lotsat varandra igenom mycket större svårigheter, så det känns lite löjligt att detta ska bli en sån jättegrej. 

    Tyvärr är det inte ett alternativ att bryta och låta honom gå tillbaka till jobb igen. Jag är provanställd på en ny tjänst och han vill absolut inte gå tillbaka till sitt tidigare jobb utan kommer också behöva byta arbetsplats efter föräldraledigheten. Däremot har vi funderat på att kanske låta mig ta lite mer ledigt längre fram än vi först planerat. 

    Nu vet jag inte vem som skrev det, men jag har pushat rätt mycket för att barnet ska få gå på öppna förskolan efter helgerna, och ge maken en anledning att städa sig lite. Maskerat som att det är för barnets skull, givetvis. 

    Tack för alla tips!
  • KimLinnefeldt
    Anonym (Skärpning!) skrev 2025-12-09 23:10:54 följande:
    Men vad fan!?! Har du ens läst en enda stavelse av allt TS har skrivit?

    "Jag tar över barnet sekunden jag kommer innanför dörren efter jobbet. Han har verkligen all tid i världen men sitter mest och slappar vid en eller annan skärm. Även efter att jag nattat barnet (blir alltid kvar i sängen efter det) så har maken gott om egentid att förvalta över. 

    Jag har utvecklat strategier för att få honom att duscha, byta kläder, använda deodorant och till och med borsta tänderna ibland. Ofta säger jag typ "ja vi behöver ju båda duscha så om jag tar barnet först så kan du ha badrummet i lugn och ro, så byts vi av sen" och så är jag jävligt snabb med att plocka bort de gamla svettiga kläderna innan han stiger ur duschen så han måste ta på sig rena. 

    Och då har jag ändå gjort mitt yttersta för att uppmuntra önskvärt beteende och berömmer honom när han tagit deodorant och luktar gott, eller gosar med honom när han är nyduschad och härlig. 

    Sen går det några dagar och jag hinner kanske inte påminna och "vakta" så att han sköter sig och så är vi tillbaka till ruta ett med en man som stinker som en kvarglömd gympapåse.."

    Exakt vad ska hon göra mer tänker du förutom att omyndigförklara och sätta honom på ett hem?
    Jag är optimist, tror att människor kan förändras om de har tillräcklig drivkraft. Om TS sätter ner foten på allvar så kan det ske.
  • Anonym (sköldmö)
    Anonym (Tvål&Vatten) skrev 2025-12-10 09:23:16 följande:
    Jag har alltid varit väldigt rak och kommunikativ och vi kan prata om nästan allt, men detta har blivit en väldigt öm punkt just för att han blir så väldigt ledsen när jag lyfter det. Så jag tror väl att han innerst inne förstår att det är ett problem, men att han kanske skäms och att det då låser sig lite för honom...? 

    Vi har ju egentligen lotsat varandra igenom mycket större svårigheter, så det känns lite löjligt att detta ska bli en sån jättegrej. 

    Tyvärr är det inte ett alternativ att bryta och låta honom gå tillbaka till jobb igen. Jag är provanställd på en ny tjänst och han vill absolut inte gå tillbaka till sitt tidigare jobb utan kommer också behöva byta arbetsplats efter föräldraledigheten. Däremot har vi funderat på att kanske låta mig ta lite mer ledigt längre fram än vi först planerat. 

    Nu vet jag inte vem som skrev det, men jag har pushat rätt mycket för att barnet ska få gå på öppna förskolan efter helgerna, och ge maken en anledning att städa sig lite. Maskerat som att det är för barnets skull, givetvis. 

    Tack för alla tips!
    Jag förstår.

    Tyvärr har det blivit en större grej än det skulle behöva vara, för att han gör det till en så stor grej. Det verkar inte ligga hos dig, utan hos honom. Han reagerar omoget. Det beror naturligtvis på hur du lyfter det. Men egentligen ska man ju inte alls behöva be en vuxen partner att sköta grundläggande hygien?

    Du skriver att ni tidigare har lotsat varandra genom mycket större svårigheter. Har det verkligen varit ömsesidigt, eller är det mest du som har "lotsat" honom? Har han i själva verket större svårigheter än du tidigare har velat se?

    Ingen är bra på allt, men vem som helst slutar inte sköta sin hygien, samt reagerar som din man när det blir ett problem för partnern. Det är därför jag frågar.

    Öppna förskolan är bra både för barnet, och om det gör det lättare för din man att duscha och sätta på sig rena kläder. Borde räcka med varannan dag. Då har han det som stående rutin, om det nu är vad han behöver.
  • Anonym (De)

    Problem på nuvarande arbetet men han har inte bytt arbete.  Tidigare psykisk ohälsa med depression.
    Svårt att sätta igång med saker och svårighet att fungera utan rutiner. 
    Kommer inte ens igång med att tvätta sig, trots att du har sagt att han luktar. 
    Har han frän andedräkt också? Kan vara diabetes. 

    Han verkar ha checkat ut från det stora livet och är nöjd med att sköta barnet hemma och sina dataskärmar.
     
    Han kan ha någon typ av npf precis som någon nämner. Det kan bli tydligare när mycket handlar om egen drivkraft.

    Har han slutat motionera? Personer med npf får bättre koncentration om de motionerar en gång per dag.

    Personer med npf brukar också må bra av ett årshjul med viktiga aktiviteter inprickade, så att de blir av. T.ex. tandläkarbesök. 

    Gör han något för att söka ett nytt arbete? Barnledigheten kan vara en bra tid att undersöka sådant. Eller har han som sagt checkat ut och lever i en bubbla? Säg till honom när du kommer hem och tar barnet att han ska duscha. Vare sig han blir ledsen eller ej (du kan ju säga det trevligt men bestämt), så att han får in en rutin. Jag tror att han skulle bli mycket ledsare om du sa att du vill skiljas.

    Det svåra med npf är att det kan vara enkla saker personen inte klarar, samtidigt som den klarar jätteavancerade andra saker. Personer med npf bli också ofta spelberoende. 

  • Anonym (Självutnämnd tandvårdare)
    Anonym (nä) skrev 2025-12-10 09:04:50 följande:
    Å herregud, jag hoppas att du skojar....
    Jag skojar inte alls. Däremot hade jag väl en tanke med att han skulle välja att vilja borsta själv efter det. Sen tyckte jag även att det var lite roligt när det hände för att se hans reaktion:D
    Han verkade väldigt förvånad och nästan lite påhoppad, som att han inte hade tänkt tanken på att hans tjej skulle börja borsta hans tänder när han inte orkade😄
    Han skrattade åt den händelsen många gånger efteråt, men fick aldrig göra det igen.
  • Anonym (Självutnämnd tandvårdare)
    KimLinnefeldt skrev 2025-12-10 10:52:35 följande:
    Jag är optimist, tror att människor kan förändras om de har tillräcklig drivkraft. Om TS sätter ner foten på allvar så kan det ske.
    Det tror jag med. Rädsla är en väldigt stark drivkraft.
  • Jimmy75
    Anonym (De) skrev 2025-12-10 11:39:05 följande:

    Problem på nuvarande arbetet men han har inte bytt arbete.  Tidigare psykisk ohälsa med depression.
    Svårt att sätta igång med saker och svårighet att fungera utan rutiner. 
    Kommer inte ens igång med att tvätta sig, trots att du har sagt att han luktar. 
    Har han frän andedräkt också? Kan vara diabetes. 

    Han verkar ha checkat ut från det stora livet och är nöjd med att sköta barnet hemma och sina dataskärmar.
     
    Han kan ha någon typ av npf precis som någon nämner. Det kan bli tydligare när mycket handlar om egen drivkraft.

    Har han slutat motionera? Personer med npf får bättre koncentration om de motionerar en gång per dag.

    Personer med npf brukar också må bra av ett årshjul med viktiga aktiviteter inprickade, så att de blir av. T.ex. tandläkarbesök. 

    Gör han något för att söka ett nytt arbete? Barnledigheten kan vara en bra tid att undersöka sådant. Eller har han som sagt checkat ut och lever i en bubbla? Säg till honom när du kommer hem och tar barnet att han ska duscha. Vare sig han blir ledsen eller ej (du kan ju säga det trevligt men bestämt), så att han får in en rutin. Jag tror att han skulle bli mycket ledsare om du sa att du vill skiljas.

    Det svåra med npf är att det kan vara enkla saker personen inte klarar, samtidigt som den klarar jätteavancerade andra saker. Personer med npf bli också ofta spelberoende. 


    Hela det här skriker npf. Det betyder naturligtvis inte att saker bara kan fortsätta. Neuropsykiatri är inget frikort men det är en djävulsk skillnad på det och lathet/bristande motivation. 
  • Anonym (M)

    Diagnos eller normalstörd är inte särskilt väsentligt här. TS man har ju visat tidigare att han klarar av att sköta hygienen när det behövs. 

    Prata med honom på ett snällt men rakt sätt. Att det inte funkar för dig att han slarvar så med sin hygien. Att det förstör attraktionen mellan er. Att du vill hjälpa honom men att han måate berätta var problemet ligger. För inget av de knep du prövat verkar ju funka.

    Och våga atälla krav också. Att på samma aätt som han inte skulle gå till jobbet och stinka svett så vill du inte mysa eller ha aex under de förutsättningarna.

  • Jimmy75
    Anonym (M) skrev 2025-12-10 17:59:49 följande:

    Diagnos eller normalstörd är inte särskilt väsentligt här. TS man har ju visat tidigare att han klarar av att sköta hygienen när det behövs. 

    Prata med honom på ett snällt men rakt sätt. Att det inte funkar för dig att han slarvar så med sin hygien. Att det förstör attraktionen mellan er. Att du vill hjälpa honom men att han måate berätta var problemet ligger. För inget av de knep du prövat verkar ju funka.

    Och våga atälla krav också. Att på samma aätt som han inte skulle gå till jobbet och stinka svett så vill du inte mysa eller ha aex under de förutsättningarna.


    Det har väldigt stor betydelse.


    Dina andra två stycken håller jag med om....oavsett diagnos eller ej.

  • Anonym (Vårdkontakt?)
    Anonym (Tvål&Vatten) skrev 2025-12-08 14:09:03 följande:
    Tanken har slagit mig att han kanske har någon form av "handikapp", i alla fall på det viset att han är strikt beroende av rutiner för att fungera. I och med att det fungerade bra när han hade jobbet att gå till. Med barn blir det ju mycket att man får ta dagen lite som den kommer. Kanske har han inte kapaciteten att reda ut det själv. Men det känns konstigt att behöva jaga honom med tvålen, han är ändå en vuxen man som du säger. Han har haft jobb i chefsposition och gått en granska avancerad utbildning och är duktig inom sin profession, så att inte kunna hålla koll på när man ska byta strumpor är bortom mitt förstånd. Frågan är bara hur man ska närma sig frågan med honom då. 

    Jag tror inte att han är deprimerad, omtumlad med all säkerhet, men inte nedstämd. Under våra år tillsammans har han tampats en del med psykisk ohälsa så jag tror mig i alla fall kunna känna igen när han mår dåligt, och det verkar han inte göra.
    Vad är det för psykisk ohälsa han haft då? Har han vårdkontakt för det? Är han diagnosticerad med något han inte vill berätta?
  • Anonym (Vårdkontakt?)
    Anonym (Vårdkontakt?) skrev 2025-12-10 18:47:13 följande:
    Vad är det för psykisk ohälsa han haft då? Har han vårdkontakt för det? Är han diagnosticerad med något han inte vill berätta?
    Råkade skicka innan jag skrivit färdigt, hur har ohälsan märkts och vet du om han haft läkemedel utskrivet?
  • Anonym (Jag)

    Han kanske behöver gå till psykolog eller något?

  • Anonym (Lämna)
    Anonym (Jag) skrev 2025-12-11 14:37:36 följande:

    Han kanske behöver gå till psykolog eller något?


    Ofta när en person slutat sköta något så basalt som sin hygien brukar det tyda på rätt svåra problem och det bästa vore nog att TS man blev inlagd. En kusin till mig drabbades av svår psykisk ohälsa för ca 5 år sen och slutade duscha och borsta tänderna. Han bara satt och åt, drack kaffe och stirrade in i skärmen. Personen hade dessutom börjat få en del vanföreställningar som ingen i omgivningen kunde förstå, så det sattes LPT på honom.
  • Anonym (Tvål&Vatten)

    Nej han behöver absolut inte bli inlagd. Han är frisk idag men har för ett par år sedan haft en depression och i samband med det även ångestattacker. Han fick hjälp av vården och fick psykofarmaka under en period. Han slarvade dock inte med hygienen då, utan det märktes genom att han drog sig undan, tappade lusten till att göra även sådant som tidigare intresserat honom och han hade noll lust till närhet. Inget av det gäller längre. Jag har ingen anledning att tro att han skulle vara deprimerad igen. Tvärtom tror jag att barnet har gjort honom generellt mycket bättre på att hantera motgångar och han verkar genuint glad över att vara pappa. 

Svar på tråden Makens dåliga hygien maler sönder vårt äktenskap