Sexet försvinner snart helt

Min egen personliga erfarenhet och utifrån att ha deltagit i liknande diskussioner så är det enkls svaret att brist på initiativ oftast hör ihop med allmänt bristande intresse av sex i relationen och i synnerhet bristande  attraktion och lust till sin egen partner.  
Man kan ha nån form av lust som tänder en när msn väl blir frestad , tex när partnern tar initiativ.  Man behöver inte anstränga sig känslomässigt utan kan agera som om det vore porr. Dvs mekaniskt.. 

Att inte vilja ta initiativ handlar om att man inte vill, alls.   Dvs hsn hör vad du säger men tycker inte det är ett problem och tycker inte att det är hans sak att lösa problemet heller. Han får ju sex ändå liksom... 

Jag själv hamnade i läget att jag stannade upp och rannsakade mig själv.  Att ha sex med någon som inte vill är ju faktiskt både fel och avtändande.  Varför utsätter jag mig själv för något så förnedrande? Nånstans där tappade jag själv lusten .   Ett par år senare var skilsmässan ett faktum då väldigt mycket kom ikapp efter min egen självrannsakan och jag var tvungen att inse sanningen om vårt äktenskap. 

Känner så väl igen det från ett tidigare över 20-årigt förhållande. Ni är troligen inte sexuellt kompatibla och det kan ha med attraktion att göra.

Ouch. Det sved lite att läsa.
Fastän det kan ligga saker i det.

Men jag förstår hela grejen med sexuell kompabilitet ändå.
Personlighetsmässigt exempelvis, så är vi väldigt olika. Och även olika under själva "akten".
Inget jag någonsin ansett vara dåligt.

Jag är i alla fall inte den som väntar föralltid - vill han ligga så får han visa det.
Fortsätter det eller t.o.m blir sämre så vet jag vart dörren är.

Ja det svider, skaver, men någonstans så finns insikten. Att behålla sexuell attraktion genom åren är en lurig sak, som jag inte tror någon har ett rakt svar på. Men en sak vet jag, det enda en bra karl som reder sig själv behöver, är en glad kvinna. Så "enkelt" är det faktiskt, då enkla är vi män. Det innebär ju i sig att han kan ju inte gå omkring och trycka på dina röda knappar, för då är du inte glad.

Hur är det med initiativ när det gäller andra saker? 

Initiativ är hopplöst dåligt på alla plan.
Dock är det hans enda svaghet anser jag.

Då behöver det inte vara så att det saknas attraktion och liknande. Vissa människor är bara såna i sin personlighet. 

Jag behöver mer bekräftelse, mer beröring, mer initiativ än vad hon behöver. Hon tar initiativ lite grann ibland, men jag saknar en hel del. Både beröring och ord.

Precis som TS tar jag upp det med henne ibland, allvarligt och på allvar. Då tar hon mig på allvar och lovar att tänka på det. Efter en vecka eller två sjunker det undan.

Men trots 29 år tillsammans och ålder över 65 så har vi härlig sex en gång i veckan, så jag försöker känna mig nöjd med att vi ändå har detta. Jag tänker att hon är "responsiv". Hon gillar det när jag tar initiativ. Men är lite lat.

Försök att inte hänga upp dig på det här. Försök att inte vara besviken eller bitter. Flirta med honom, uppvakta, ge komplimanger, visa tacksamhet, stärk honom, håll handen på Ica, krama honom i köket. Viska hett i hans öra. Ta för dig av honom och njut av det du kan få. 

Ja, det är så jag gjort fram tills nu.
Kag har bara svårt att släppa känslan av att det bara kommer från ett håll.
Men jag är givetvis tacksam för det jag får.
Har har ett annat sätt att uttrycka kärlek på, än vad jag har.
Jag inser att det är viktigt att uppmärksamma det. 

Läser igenkännande.

Min förra fru fick en väldigt lång startsträcka till sex när barnen väl var producerade. Minsta störmoment och loppet var kört. En betydande del av tillvaron skulle gå ut på att göra henne så välmående som möjlig. Då blev jag belönad med missionären och släckt lampa. Säkert av dåligt samvete mot slutet

Till slut rannsakade jag mig själv och bröt upp. 

Var singel några år innan jag träffade nuvarande kvinna. Skillnaden kunde inte vara större. Hon tycker att sex är ett skönt sä att umgås på. Bokar hotellövernattningar med bilder och texter på vad vi ska göra.

Verkligen underbart att få vara begärd igen. Jag tror att har man gått från ett bra sexliv till ett dåligt så är det få som lyckas vända skeppet. Troligare att man harvar på år efter år, otilfredställd tills åldern tar en.

Ja. Vi fick precis ett barn. Eller ja, hon är snart ett år. Och jag har gått igenom en ganska allvarligt förlossnings psykos och förlossningsdepression. Det har givetvis satt förhållandet på prov.
Det var riktigt illa ett tag. inte förhållandet men mitt mående. Jag var ganska nära att avsluta mitt liv ett par gånger. TROTS det så har han ALDRIG klagat, han gör allt för mig och är verkligen den som jag alltid kan räkna med.
Med det sagt så kan man inte förvänta sig ett parallellt sexliv i toppform. Men det är tyvärr samma problematik som funnits innan vi blev föräldrar.
Min sexlust har inte minskat sedan barnet.
Och efter förlossningen så sa läkaren att hon aldrig under sina 12 år sett någon som sett så "välbevarad" ut efter en förlossning. Så min kropp återhämtade sig väldigt fort även om psyket var det som fick ta smällen.
Så vi har förutsättningarna för att ha ett bra sexliv nu, jag vill bara komma på banan innan det går för långt.
Jag tycker det är svårt att veta vilka krav jag ska ställa på mig själv, och vilka krav jag ska ställa på honom när det gäller vårt sexliv.
Jag har förut läst om par som går i terapi för det, och "schemalägger" sex. Det är det mest osexiga jag kan tänka mig.
Men jag vill heller inte vara den som bara pekar på honom och säger att det är hans fel.
Men när problemet ligger i initiativtagandet så är det svårt att ta ansvar för hans part.

Sen vet jag inte, vi har nästan 20 år emellan oss. Kan det vara åldern som gör att han får mindre lust? Jag vet inte hur det är för män.
Minskar lusten efter 45 märkbart? 

Ålder i sig behöver inte vara den avgörande faktorn. Många män över 45 har fortsatt god sexlust, särskilt om de är friska, trygga i relationen och inte lever under stark psykisk eller emotionell belastning. Däremot kan andra faktorer påverka mer än åldern, till exempel vanor kring porr och onani. Om han ofta tillfredsställer sig själv kan det ibland minska drivkraften att ta initiativ till sex i relationen, inte av brist på attraktion utan för att behovet redan delvis är ?reglerat? på egen hand. Det kan också handla om bekvämlighet och invanda mönster snarare än medvetet ointresse.

I långa relationer är det också vanligt att sexlivet blir mer förutsägbart och ?snällt?, särskilt när man varit igenom svåra perioder där fokus legat på överlevnad, omsorg och stabilitet snarare än lust. Det betyder inte att attraktionen är borta, utan att den sexuella dynamiken har hamnat i vila. I sådana lägen kan det ibland göra stor skillnad om den som har mer lust vågar introducera variation ? inte genom krav eller kritik, utan genom nyfikenhet. Att bjuda in till omväxling på ett sätt som känns tryggt för en själv, till exempel oralsex eller att visa sin egen lust öppet, kan väcka något hos den andra utan att det behöver bli ett samtal fyllt av press.

Det viktiga är att det inte blir ett ensidigt ansvar där du ska ?prestera? för att få honom att vilja, utan snarare ett försök att se om gnistan kan väckas genom att bryta mönster. Hans reaktion ? eller brist på reaktion ? säger då också något viktigt. Om det finns respons, nyfikenhet eller ökad närvaro är det ett gott tecken. Om det inte gör det, trots att du bjuder in, handlar frågan sannolikt mindre om ålder eller variation och mer om något han själv behöver sätta ord på.

Lycka till!

Tycker det du skriver är lite tänkvärt.

De allra flesta idag är rätt självcentrerade. Din man verkar vara en sällsynt och verkligt fin person. Kan absolut vara värt att ?kämpa in i kaklet för någon som står på ens sida i vått och torrt. Alla har vi våra brister.

Kan han vara deprimerad? Det brukar ju ta död på initiativ och driv. Eftersom det verkar vara lite initiativ inom andra områden också.

Åldersskillnaden kan vara en orsak.