Tummen mitt i näven
asså detta kan kännas som en riktig bagatell, men jag behöver få skriva av mig.
jag har en ny sambo sedan 6 månader tillbaka. Han är fantastiskt fin, empatisk och ser mig på ett sätt ingen annan gjort. Jag är hans lilla prinsessa och ingen har någonsin visat så mycket uppskattning förr! Jag brukar ha svårt att känna pirr, men han har verkligen lyckats.
Problemet som uppkommit med tiden är att han är totalt ohändig. Och då snackar vi inte om att snickra ihop ett hus, utan helt enkla vardagliga saker reds inte ut.
tex.
Han tappar saker i golvet flera gånger om dagen så jag har oändliga hål i min nya, dyra parkett. Att göra en enkel knut för att knyta fast någonting är totalt otänkbart. Knäppa hästtäcken med enkla karbinhakar förstår han inte hur det ska göras, eller stänga ett elstängsel med eltråd förstår han inte hur han ska göra han korsar trådar. Till och med folk i närheten har reagerat på hans sätt att inte klara enkla uppgifter. Han har till och med frågat om vilken sko som ska sitta på vilken fot. Han glömmer lägga i handbromsen på bilarna så de rullat iväg osv. känns som det finns 0 känsla för att se/tänka detaljer.
Asså jag vetinte vad jag ska göra. det är så fruktansvärt avtändande. det värsta av allt är att han själv inte tycker han är dålig på något eller har problem med motorik. Ingen förståelse alls när jag påpekat att det är oroväckande att inte klara sånnahär saker efter 30 år på jorden. Jag blir som hans mamma & måste hjälpa med enkla saker hela tiden.
känner någon igen sig? Är det vanligt att man är såhär ohändig & kommer jag vänja mig att hålla på såhär.i