Fysisk tillrättavisning ok ?

Tack för er input, känns bra med lite stöd och att man tänker rätt.

Jag kommer i steg ett kräva att hon (eller vi om möjligt) går föräldrautbildning, gör hon inte det och det händer nått mer så går jag till soc och begär hjälp. 

Håller med. Skillnaden är att de som har ett fint yttre, kan prata för sig osv, de kommer lättare undan med det. De är bättre på att dölja det också. 

Knytnävsslag mot huvudet tror jag räknades som misshandel även på den tiden då barnaga var tillåtet. Inte okej på något vis.

Bra att du tar tag i det!

Ta upp detta med din partner vid ett bra tillfälle.

 

Säg att. de inte får hända igen.

 

OM, det händer igen. Skydda barnet. Lämna henne. 

Det där är inte fysisk tillrättavisning utan barnmisshandel.

Det enda fysiska som är okej i barnuppfostran är om man måste ta tag för att hindra barnet att skadas eller skada någon. Inte som straff eller ta ut sitt dåliga humör på att barnet är ett barn eller inte är så foglig som föräldern önskar.

Att föräldern gör detta är både olagligt, men också kontraproduktivt för att hantera barnets beteende. Om föräldern får slå och vara elak, så lär sig barnet att det är sättet att hantera sina känslor och hantera situationer. Det kan ge mer utagerande beteende hs vissa, eller kuva dem totalt hos andra.

Jag skulle också markera så tydligt som du och kräva att föräldern lär sig att hantera sitt föräldraskap och sina känslor bättre, eller så får man skydda barnet genom att begränsa förälderns samvaro med barnet.

Det hon gjorde är misshandel och olagligt i Sverige. Alla föräldrar kan förlora tålamodet och att hon kastade skorna kan (möjligen) bortförklaras med att hon inte menade att träffa barnet eller göra illa barnet. Men det var ändå över gränsen, och att slå mot barnet med knuten näve är solklar misshandel.

Din fru behöver som sagt stöd för att hantera sådana här situationer bättre. Hon skulle kunna bli anmäld för det hon gjorde.

Jag hoppas att något liknande inte händer igen, och att du i så fall tar det på allvar och gör det du måste för att skydda barnet. Barn kan vara väldigt tålamodsprövande och behöver självklart gränser, men våld är aldrig ok. Inte ens "milt" våld.

Håller också med ovanstående. Man får bara vara fysisk mot barn för att hindra dem från att skadas eller skada andra. Jag har aldrig slagit mina barn, men varit hårdhänt några gånger, b la när de var på väg rakt ut i bilvägen. Jag skadade dem inte, men tog i hårdare än vad som var avsett. Men i sådana situationer är det förståeligt.

Man får hålla fast eller lyfta bort barn om de utsätter sig för fara, eller slår andra barn eller djur t ex.

Men man inte för att straffa barnet eller ta ut sitt dåliga humör på barnet, som din fru gjorde. Agerar hon ut även mot dig, verkar hon absolut ha agressionsproblem som hon behöver jobba med.

Detta är inte normalt nej, hon behöver hjälp. Jag är mamma till 3 barn och har själv mått väldigt psykiskt dåligt och varit utmattad och under den perioden varit väldigt arg på mina barn, skrek på dem mycket ofta för ingenting, dock aldrig tagit till fysiskt våld. Att skrika och skrämma barn är dock också en form av våld och jag insåg att jag behövde professionell hjälp och tog den! Jag grät mig till sömns varje kväll och ville inte ha det på det viset. Det är väldigt mycket skam och skuld i att behandla barnen illa, åtminstone hos de allra flesta, du bör ta upp det med henne men närma dig ämnet försiktigt. Absolut ska du fortsätta gå emellan, du måste visa barnet direkt att det inte är okej, inte ens när en förälder gör så. Men du behöver inte börja skrika på mamman just då, utan bara enkelt gå emellan och säga "du får inte göra illa xxx". Men sen pratar du med mamman när situationen lugnat sig, och barnet inte är med, det finns bra hjälp att få, och barnet förtjänar en uppväxt utan rädsla och våld. Lycka till.

Det är som många har skrivit inte ok. Trodde tråden skulle handla om typ att ta hårt i armen eller något sånt. Att slå barnet med knytnäve är självklart misshandel. Jag tror nästan det bästa skulle vara att lämna och inte låta barnet vara ensam med henne. 

Men att ni bor i hus , vad har det med saken att göra? Mitt ex är uppväxt i villa , han blev totalt sönderslagen av sin styvpappa. Kastad genom en glasvägg och slagen så att hans trumhinna sprack. Vid ett tillfälle var han våldsam mot mig också sen och han har slagit en annan flickvän. Sitter i fängelse nu och har bara träffat vårt gemensamma barn då och då. 

Att ha bättre ekonomi och / eller tillhöra en viss samhällsklass hindrar inte människor från att vara våldsamma mot barn eller partner och det gör det inte mer okej. Dessutom finns det många som nog skulle klassas som ?white trash? som bor i hus också, inte bara över- och medelklass direkt, speciellt i mindre orter där hus kostar mindre. Så som sagt, det har inte mycket med saken att göra.

Om hon missbrukar eller inte är ju däremot relevant. 

Det som jag reagerar på i tråden är hur lätt du och några andra verkar ta på det. Det här handlar inte om att hon är lite hårdhänt mot barnet, typ drar för hårt i armen. Hon slår barnet i huvudet med knytnäve. 

Om du skulle ge råd till någon som till exempel såg sin vän slå sin partner i huvudet med knytnäve, hade du sagt samma sak? Att han ska säga: ?Du får inte göra henne illa? men han får absolut inte skrika på kvinnomisshandlaren. Och stackars kvinnomisshandlaren måste ju få bra hjälp. Nej, de flesta hade sagt: Ring kvinnojour och / eller polis och hon borde lämna direkt. 

Det är skillnad om det var något som inte är direkt farligt för barnet, typ dra för hårt i armen, slå till på armen eller benet, dra i örat eller håret, till och med en lätt örfil. Inte heller ok alls men något man kan försöka få föräldern  att söka hjälp och sluta med och något som kan anses som okej i vissa kulturer (men som sagt, inte ok heller).  Men om jag hade sett min partner slå till vårt barn med knytnäve i huvudet hade jag inte kunnat leva med mig själv om jag inte lämnade direkt. Mitt ex hade fortfarande men som vuxen efter att hans styvpappa slog honom så att hans trumhinna sprack. Vem säger att TS partner inte kommer skada barnet allvarligt? Vet du hur det känns att bli slagen i huvudet med knytnäve? Det vet jag tyvärr. 

Att man kommer från ett annat land betyder inte nödvändigtvis att man själv har växt upp med aga eller barnmisshandel. Alla utsätts (tack och lov) inte bara för att de växer upp i ett land där aga är tillåtet.

Det krävs att man växer upp i en familj eller miljö där aga är socialt accepterat och kanske t om ses som en normal del av barnuppfostran. Vilket inte brukar betyda att grövre våld anses ok, men fysisk bestraffning. Där många föräldrar kanske inte har några andra sätt än att fysiskt tillrättavisa olydiga eller trotsiga barn.

Har din fru växt upp så, behöver hon förstå varför det är fel och inte fungerar i Sverige, samt få hjälp att hitta andra strategier som sagt. Men hon behöver också förstå VARFÖR det är fel. VARFÖR Sverige och en del andra länder har nolltolerans mot aga. Att det skadar barn (även om man inte tror det) samt lär dem att lösa konflikter med våld. Hantera sina känslor med aggressivitet osv.

De samhällen där barnaga och annat våld är vanligast och mest socialt accepterat (t ex att ta till våld för att man känner sig kränkt eller för att återupprätta sin "heder") är också oftast de samhällen som är mest dysfunktionella.

I civiliserade samhällen slåss man inte. Man löser i möjligaste mån konflikter på annat sätt. Våld är bara ok i nödvärn.

Sen kan en del föräldrar ta till våld eller skrika (för mycket) på sina barn, fast de vet att det är fel och själva tycker att det är fel. Då är orsaken inte att föräldern tycker att det är ett normalt sätt att uppfostra barn, eller inte så farligt. Utan att föräldern inte klarar av situationen. Kanske är utmattad, mår dåligt, behöver mer stöd och avlastning.