Fysisk tillrättavisning ok ?

Det är inte normalt. Bra att du markerar.

Tycker hon själv att det hon gör mot barnen är ok? 

Jag hade tagit nog först tagit ett seriöst samtal med min partner om detta. Mår hon dåligt ,   är hon superstressad och på väg in i väggen ? Är hon uppfostrad med våld? Har hon aggressionsproblem? Andra problem? Droger? 

 

Absolut inte! Nr 2 är misshandel. Nr ett är inte heller okej, men hade det varit en isolerad händelse (det är det ju inte här) hade man kunnat tro att det var ett misstag och man menade att kasta fram skorna. Då tar man givetvis ett steg tillbaka, och ber om ursäkt. Att medvetet kasta saker på barnen är förfärligt.

Inte det minsta ok. Tänk vad som händer när du inte är där! Börja med att gå till en barnpsykolog så att hon får lära sig. Händer det igen bör du avlägsna barnet från mamman och anmäla henne. Barnmisshandel är olagligt i Sverige. Det kan förstöra ditt barn för livet!

Inget av det är ok. Nr 2 är solklar misshandel = olagligt

Jag hade inte vågat lämna mitt barn ensamt med en sådan förälder!

Har försökt prata efter skoincidenten och då skulle hon skärpa sig, men sen hände detta igår. 
Ja det fanns nog fysisk bestraffning när hon var barn, hon är inte från Sverige. Ja hon har kort stubin och bråkar vi kan hon slänga saker utan problem så det kan man väl kalla aggresionsproblem. 
På väg in i väggen tror jag inte, hon slarvar dock med sömnen och det gör nog inte tålamodet bättre. 

I övrigt inget vi är skötsamma, bor i hus, har god ekonomi,  dricker inte, båda jobbar och hon är extremt omtyckt på jobb och i sociala sammanhang.

Nej, det är helt fel typ av tillrättavisning av två skäl:

 -Man kan använda fysisk kraft för att dra bort ett barn från något som den gör som är farligt eller där man har sagt till barnet flera gånger att sluta göra något olämpligt. Ett mindre barn kan man helt enkelt lyfta därifrån.
Detsamma gäller om två barn slåss eller om barnet slår sin förälder eller husdjur.

- Man använder aldrig plötslig fysisk kraft på ett barn (om barnet inte håller på att börja slåss eller en olycka riskerar att hända).  Man talar om att "om du inte slutar med det du gör så drar jag dig därifrån, tar saken eller du får gå till ditt rum". Inga överraskningsmoment som är otäcka för barnet, utan en tydlig orsak och verkan av vad barnet själv gör med varning före.

Din partner verkar obalanserad och ogenomtänkt i vad hon gör. 
Är hon deprimerad eller har hon det beteendet normalt? Ni borde ta hjälp snarast om hon inte lyssnar på dig. 

Barnmisshandlare behöver inre vara socialt misslyckde utåt. 

Stackars barn. Det där är inte okej alls. Ni (din partner) behöver hjälp utifrån för att få strategier att hantera såna situationer, man kan inte lösa det genom att medvetet åsamka barnet smärta. Är ni fortfarande hos BVC kan det vara ett första steg att be om stöd via. 

Barnet är ännu så litet att det inte har utvecklat ett bra konsekvenstänk, dessutom ingår det lite i barns utveckling att trotsa och testa gränser. Då måste man som förälder kunna sätta tydliga gränser som är lätta att förstå, och som inte skadar barnets förtroende för den vuxna. 

Jag blev själv utsatt för liknande "korrigeringar" under min uppväxt (men också andra typer av kränkningar) och har idag en jättedålig relation till min mamma, delvis på grund av att jag aldrig kände mig trygg i närheten av henne. Det började med en knuff eller att hon snärtade till mig med vad hon hade i handen för stunden när jag var liten och blev till en ond spiral, där relationen var dålig och konflikterna blev fler och större allt eftersom jag blev äldre. När jag var tonåring var det rena slag, örfilar och att hon luggade mig så hon ryckte loss hår. Så se till att ni får hjälp, så snart det är möjligt. 

Jag skulle rekommendera föräldrautbildning, brukar finnas gratis hos kommunen, snarast. Förändras det inte skulle jag inte känna mig trygg med att lämna barnet med partnern.

Bra förslag med föräldrautbildning, jag gick själv en sådan när våra tvillingar var i fyraårsåldern. Cope hette utbildningen jag gick, det var professionella ledare från kommunen, jättebra. Jag var dödstrött och min man också och vi blev mycket bättre föräldrar av kursen och då blev barnen lugnare Jag slog dem aldrig, men det hände att jag skrek på dem, på ett sätt som skrämde dem, det är inte heller OK. 

Vår föräldrautbildning hade barnpassning, det bästa är om man går båda två. 

Tack för er input, känns bra med lite stöd och att man tänker rätt.

Jag kommer i steg ett kräva att hon (eller vi om möjligt) går föräldrautbildning, gör hon inte det och det händer nått mer så går jag till soc och begär hjälp. 

Håller med. Skillnaden är att de som har ett fint yttre, kan prata för sig osv, de kommer lättare undan med det. De är bättre på att dölja det också.