Passar folk på att "gå på" en när man ser svag och osäker ut?

Jag tror det är både och, vissa svaga är mobbare men vissa gillar bara att vara elaka. 

TS Ja, jag har råkat ut för det själv många gånger i livet. Därför är jag rätt less på människor.

Jag tror det är både och, vissa svaga är mobbare men vissa gillar bara att vara elaka. 

TS Ja, jag har råkat ut för det själv många gånger i livet. Därför är jag rätt less på människor.

Även starka människor kan råka ut för påhopp , mobbing och puckon. Det handlar väl mer om hur naiv man är och hur bra man är på att läsa folk. Även en svag kan vara uppmärksam och misstänksam på andras intentioner och inte släppa in någon i sin privata sfär. 

Förutom att det kan vara som du skriver är man ju själv mycket känsligare när man mår dåligt och man orkar eller klarar kanske inte av att säga emot direkt och då fortsätter personen. När man mår bra och är pigg och någon ger en vass kommentar kan man garva åt det, bita tillbaka eller bara skita i det. Men mår man dåligt orkar man kanske inte det, och kommentarer man nornalt sett bara hade struntat i tolkar man som påhopp. 

Kan ju vara så att man inte tänker lika mycket på vad folk säger när man känner sig stark och mår bra, men jag har ändå upplevt en del som mer "offensiva" i de perioder då jag mått sämre och varit svagare. Lite som att vissa försöker vara "ledartyper" och utnyttja det faktum att man är svag och kanske lättpåverkad.

Det har jag också märkt. Har jag varit ny och osäker på jobbet har vissa kunder och kollegor verkat vilja trycka ner en för det. Typ som att de känner en känsla av makt över en för att de är mer vana och självsäkra.

Det stämmer.

Håller med, man är känsligare när man mår dåligt.

Det finns ju studier på att förövare väljer sina offer utifrån tecken på osäkerhet, vilket är ganska självklart. 

Det är säkert samma sak för personer som känner behov av att ta ut sin skit på andra. Man går på personer som sannolikt ger minst motstånd och situationer som inte kommer att ge några konsekvenser. 

Jag har själv gått från att vara osäker till självsäker och det är stor skillnad i bemötande. Det tog mig ett halvt liv men jag tar ingen skit längre öht och det är tydligt att andra känner av det. 

Det är sorgligt att man inte kan vara sårbar och skallös i den här världen men så är ju verkligheten. Nu är jag bara det med personer som jag verkligen litar på. 

Ja du att se ram och mjäkig ut gör dig till ett vandrande offer. Passa på att skaffa lite muskler med. Naturligtvis inte rätt att ge sig på någon timid stackars tönt men så mobbare gör då de egentligen är harmlösa själva. 

Min mamma är en svag osäker person som går med hopkurade axlar och sänkt huvud, jag har medvetet valt att presentera mig som motsatsen.

Hon menar att bara ljudet av mina steg i boots med klackar visar på en bestämd person som vet vad hon vill. 

Flera män (både vänner och kollegor) har påtalat att bara min hållning när jag går in i ett rum är nog för att man ska fatta att detta är en person man inte bråkar med. Och några av dem tycker det är sexigt som f-n, så klart. Men being men...

Jag kan leva med det.