• Anonym (Relevantfråga)

    Ni äldre män som har svårt att få kontakt med kvinnor, hur var det för er som yngre?

    Var ni de där killarna som inte vågade gå fram till tjejer på fester, utan bara stod blygt i ett hörn och såg hur andra killar lyckades bättre?

    Eller var du typen som var olyckligt förälskad i någon tjej, och förväntade dig att hon skulle fatta det, trots att du inte gjorde några framstötar eller visade det på ett ganska tafatt sätt, dvs inte tillräckligt  tydligt eller kanske lite klumpigt?

    Blev det bättre sedan efter att du fyllt 20, eller kände du dig fortfarande blockerad eller begränsad i dina kontaktförsök med kvinnor?

    Tycker du att svårigheterna har hängt med hela livet, eller har det funnits perioder när det varit bättre?

  • Svar på tråden Ni äldre män som har svårt att få kontakt med kvinnor, hur var det för er som yngre?
  • Anonym (Öster)
    Anonym (Relevantfråga) skrev 2025-12-11 10:48:48 följande:
    Ni äldre män som har svårt att få kontakt med kvinnor, hur var det för er som yngre?

    Var ni de där killarna som inte vågade gå fram till tjejer på fester, utan bara stod blygt i ett hörn och såg hur andra killar lyckades bättre?

    Eller var du typen som var olyckligt förälskad i någon tjej, och förväntade dig att hon skulle fatta det, trots att du inte gjorde några framstötar eller visade det på ett ganska tafatt sätt, dvs inte tillräckligt  tydligt eller kanske lite klumpigt?

    Blev det bättre sedan efter att du fyllt 20, eller kände du dig fortfarande blockerad eller begränsad i dina kontaktförsök med kvinnor?

    Tycker du att svårigheterna har hängt med hela livet, eller har det funnits perioder när det varit bättre?


    Jag var mer populär än jag fattade. Såg liksom inte signaler och kunde inte tänka mig att någon tjej kunde gilla mig. Berodde mycket på psykisk och fysisk misshandel och hur andra behandlade mig. Har förlåtit det idag.

    Det blev bra efter 30. Då fattade jag mitt egna värde men det var en riktig negativ karusell innan det.
  • Anonym (Peter)

    Jag var den populära alla ville hänga med och det var mitt problem.  Jag var alltid bara en kompis. Jag var social,  rolig, tog initiativ,  blev aldrig full och såg till att alla tjejer kom hem ordentligt,  ställde upp med skjuts och övningskörde med kompisar , var alltid aktiv och ute i farten. 
    Men jag var alltid friendzonad. Jag var gullegrisen man hånglade med på dansgolvet tills nån annan bättre dök upp och fick följa med hem...  jodå nån gång fick jag också följa med hem men ville jag ha fortsättning så fick jag höra att vi bara var vänner. 

    Jag var en bra bit över 30 innan jag blev bättre på att se mig själv och hitta ett värde. Det var fortfarande trögt med tjejer men det tog sig sakta. Jag var 35 när jag hittade min fru och 40 när jag blev pappa. 

  • Anonym (dfsasa444)
    Var ni de där killarna som inte vågade gå fram till tjejer på fester, utan bara stod blygt i ett hörn och såg hur andra killar lyckades bättre? - Svar: Ja.

    Eller var du typen som var olyckligt förälskad i någon tjej, Svar: Ja. och förväntade dig att hon skulle fatta det, trots att du inte gjorde några framstötar eller visade det på ett ganska tafatt sätt, dvs inte tillräckligt  tydligt eller kanske lite klumpigt? Svar: Nej.

    Blev det bättre sedan efter att du fyllt 20, Svar: Nej. eller kände du dig fortfarande blockerad eller begränsad i dina kontaktförsök med kvinnor? Svar: Ja.

    Tycker du att svårigheterna har hängt med hela livet, Svar: Ja. eller har det funnits perioder när det varit bättre? Svar: Nej.

  • Anonym (Relevantfråga)
    Anonym (dfsasa444) skrev 2025-12-12 10:55:11 följande:
    Var ni de där killarna som inte vågade gå fram till tjejer på fester, utan bara stod blygt i ett hörn och såg hur andra killar lyckades bättre? - Svar: Ja.

    Eller var du typen som var olyckligt förälskad i någon tjej, Svar: Ja. och förväntade dig att hon skulle fatta det, trots att du inte gjorde några framstötar eller visade det på ett ganska tafatt sätt, dvs inte tillräckligt  tydligt eller kanske lite klumpigt? Svar: Nej.

    Blev det bättre sedan efter att du fyllt 20, Svar: Nej. eller kände du dig fortfarande blockerad eller begränsad i dina kontaktförsök med kvinnor? Svar: Ja.

    Tycker du att svårigheterna har hängt med hela livet, Svar: Ja. eller har det funnits perioder när det varit bättre? Svar: Nej.
    Ledsen för din skull. Vad tror du det är som gör att det blivit så?
  • Anonym (JM)
    Anonym (Relevantfråga) skrev 2025-12-11 10:48:48 följande:
    Ni äldre män som har svårt att få kontakt med kvinnor, hur var det för er som yngre?

    Var ni de där killarna som inte vågade gå fram till tjejer på fester, utan bara stod blygt i ett hörn och såg hur andra killar lyckades bättre?

    Eller var du typen som var olyckligt förälskad i någon tjej, och förväntade dig att hon skulle fatta det, trots att du inte gjorde några framstötar eller visade det på ett ganska tafatt sätt, dvs inte tillräckligt  tydligt eller kanske lite klumpigt?

    Blev det bättre sedan efter att du fyllt 20, eller kände du dig fortfarande blockerad eller begränsad i dina kontaktförsök med kvinnor?

    Tycker du att svårigheterna har hängt med hela livet, eller har det funnits perioder när det varit bättre?


    Jag har alltid haft svårt för att närma mig kvinnor. Så var det när jag var yngre och så är det fortfarande nu när jag är medelålders.

    Problemet beror främst på en kombination av låg social kompetens och blyghet. Därutöver så har jag länge haft en känsla av att min manliga drift liksom är ?smutsig?. Om det rapporteras om manlig sexualitet i media så är det nästan alltid i negativa ordalag och handlar om olika former av övergrepp. Sedan dyker det ständigt upp i mina flöden på sociala medier att tjejer gör sig löjliga över mäns diverse klumpiga raggningsförsök. Jag tänker att jag ska vara bättre än alla omogna män och respektera kvinnor.

    Följden har blivit att jag har varit artig i mina försök att uppvakta kvinnor, vilket inte har fungerat överhuvudtaget. Och ingen kvinna har raggat på mig, eftersom kvinnor i allmänhet förväntar sig att det är mannen som uppvaktar dem. Därför är jag fortfarande ensam. Jag har nu gett upp att träffa någon kvinna, eftersom jag vet att det är extremt oattraktivt för en kvinna med en medelålders man som aldrig har haft ett förhållande.
  • Anonym (Relevantfråga)
    Anonym (JM) skrev 2025-12-14 17:55:26 följande:
    Jag har alltid haft svårt för att närma mig kvinnor. Så var det när jag var yngre och så är det fortfarande nu när jag är medelålders.

    Problemet beror främst på en kombination av låg social kompetens och blyghet. Därutöver så har jag länge haft en känsla av att min manliga drift liksom är ?smutsig?. Om det rapporteras om manlig sexualitet i media så är det nästan alltid i negativa ordalag och handlar om olika former av övergrepp. Sedan dyker det ständigt upp i mina flöden på sociala medier att tjejer gör sig löjliga över mäns diverse klumpiga raggningsförsök. Jag tänker att jag ska vara bättre än alla omogna män och respektera kvinnor.

    Följden har blivit att jag har varit artig i mina försök att uppvakta kvinnor, vilket inte har fungerat överhuvudtaget. Och ingen kvinna har raggat på mig, eftersom kvinnor i allmänhet förväntar sig att det är mannen som uppvaktar dem. Därför är jag fortfarande ensam. Jag har nu gett upp att träffa någon kvinna, eftersom jag vet att det är extremt oattraktivt för en kvinna med en medelålders man som aldrig har haft ett förhållande.
    Men du måste väl ha haft kvinnliga vänner eller bekanta/ arbetskollegor som du kunnat få bra kontakt med? Finns det inga kvinnor som uppskattat dig som person,,även om de inte just blivit kära i dig?
  • Anonym (JM)
    Anonym (Relevantfråga) skrev 2025-12-14 18:13:59 följande:
    Men du måste väl ha haft kvinnliga vänner eller bekanta/ arbetskollegor som du kunnat få bra kontakt med? Finns det inga kvinnor som uppskattat dig som person,,även om de inte just blivit kära i dig?
    Jodå, jag har haft bra kontakt både med kvinnliga vänner och kvinnliga arbetskollegor. Visst finns det många kvinnor som har uppskattat mig som person. Men såvitt jag vet har ingen kvinna varit intresserad av mig på ett romantiskt sätt. Snarare så har de uppskattat att kunna prata med mig som en manlig vän, utan att jag stöter på dem.

    Det borde ju ha inträffat åtminstone någon gång under alla dessa år att någon kvinna som jag har mött faktiskt har varit intresserad av mig och har velat bli uppvaktad av mig. Men jag vet att om detta skulle ha inträffat så har hon inte sagt något utan istället väntat på att jag själv ska lista ut att hon är intresserad. Problemet har då varit att jag saknar förmåga att läsa av sådana signaler.  Jag har varit livrädd att lägga in en stöt och så har det visat sig att hon inte var intresserad. Det skulle ha saboterat vänskapen eller skapat en väldigt konstig stämning på jobbet. Därför har det inte hänt något. Jag har därför gått och väntat på att det ska vara uppenbart att en kvinna vill att jag uppvaktar henne, men detta har aldrig inträffat.
  • Anonym (Rätt bekvämt)

    För mig var det rätt bekvämt upp till 35. Jag vill säga 40, men det är mer för att det inte hade gått in riktigt och jag inte hade accepterat det. Men från 17-35 vill jag hävda att kvinnor ofta gillade mig.

  • Anonym (Relevantfråga)
    Anonym (JM) skrev 2025-12-14 18:36:46 följande:
    Jodå, jag har haft bra kontakt både med kvinnliga vänner och kvinnliga arbetskollegor. Visst finns det många kvinnor som har uppskattat mig som person. Men såvitt jag vet har ingen kvinna varit intresserad av mig på ett romantiskt sätt. Snarare så har de uppskattat att kunna prata med mig som en manlig vän, utan att jag stöter på dem.

    Det borde ju ha inträffat åtminstone någon gång under alla dessa år att någon kvinna som jag har mött faktiskt har varit intresserad av mig och har velat bli uppvaktad av mig. Men jag vet att om detta skulle ha inträffat så har hon inte sagt något utan istället väntat på att jag själv ska lista ut att hon är intresserad. Problemet har då varit att jag saknar förmåga att läsa av sådana signaler.  Jag har varit livrädd att lägga in en stöt och så har det visat sig att hon inte var intresserad. Det skulle ha saboterat vänskapen eller skapat en väldigt konstig stämning på jobbet. Därför har det inte hänt något. Jag har därför gått och väntat på att det ska vara uppenbart att en kvinna vill att jag uppvaktar henne, men detta har aldrig inträffat.
    Tror tyvärr att det där är ganska vanligt bland ensamma män. Att de har erfarenheter sen yngre av att ha blivit dissade när de försökt, och därför inte vågar försöka igen, eftersom de inte kan vara säkra på om tecken på intresse faktiskt är intresse eller bara allmän uppskattning av personen. Kvinnor kan också vara olika när det gäller vilka signaler man omedvetet sänder ut. En del kvinnor är mer spontana och pratsamma och kan upplevas som intresserade.
Svar på tråden Ni äldre män som har svårt att få kontakt med kvinnor, hur var det för er som yngre?