Hur går man tillväga efter att åklagarens beslut

Det behövs mer konkret att ta på än en liten treåring som kläcker ur sig saker.
Sånt har hänt, som har raserat hela familjer och förstört livet för samtliga.

Soc är steg ett. Att överklaga åklagarns beslut har du inget för.

Och givetvis får pappan fortsätta att umgås med sina barn!

Jag skulle rekommendera att du själv tar kontakt med en barnpsykolog, helst innan ni börjar ha möten med soc. Soc kan vara jättebra men de kan också vara stolpskott så det är bra att ha ett komplement med psykologutbildning som kan se ärendet genom de glasögonen. Min erfarenhet är att soc bara ser sociala problem men missar det psykiatriska/psykologiska. 

Har du andra skäl att misstänka pappan än det barnet sagt? Barn kläcker ur sig allt möjligt konstigt. 

Är det nedlagt utan att en psykolog pratat med barnet??

Vad sa barnet i förhören? 

Soc kan ställa till ett helvete också...

www.sverigesradio.se/avsnitt/elsa-far-inte-komma-hem-del-1-3

Tre delar, det är för jävligt.

Anonym (va?)
vad för konkret? Sätta upp kameror i smyg i hela lägenheten så jag kan fånga det på video? Sånthär är inget man räknar med och jag tror sjävklart på mitt barn. jag väljer att inte skriva ut exakt vad hon har sagt av olika anledningar, men det hon säger har en treåring inte förmåga att hitta på. det finns inte i deras värld att kunna säga något sånt på skoj.
HAN är den som har förstört familjen, barnet. sånna som du är anledningen till att barn fortsätter fara illa för att man inte tror på ett litet barn som ?kläcker ur sig saker?.

överklagar då man ska ta ett barns ord på allvar. dessutom finns det mycket mer därtill som pekar på att han vet vad han har gjort. 

Anonym (Bella)
bra, ska kolla upp en barnpsykolog! och ja, det finna flera andra skäl som pekar på att det hon säger stämmer. väljer att inte skriva allt detaljerat. 

anonym (h)
ja exakt. Det Är nedlagt utan att någon har pratat med henne. det var de viktigaste för mig då jag vet att det bara är ord mot ord annars. de ska höra henne!! 

anonym (j)
inget barnförhör. på gränsen till för liten för det. Men hon har inga problem att återberätta saker som hänt för längesedan. 

Angående länken till programmen om Elsa så är risken för omhändertagande minimal iom att du agerat när du anat fara för barnet. Det som skulle kunna slå tillbaka mot dig är om du helt vägrar låta ditt barn träffa pappan. Be om övervakat umgänge eller umgänge tillsammans med släktingar tex.

Men att soc har svårighet att släppa ett tankemönster, som Elsa och hennes föräldrar drabbats av, har hänt även min familj (men vi har det bra nu). Det är därför jag rekommenderar kontakt med barnpsykolog och kanske även socionom utanför socialtjänsten. Förhoppningsvis får ni ju bra hjälp från alla håll, men att flera professionella är inblandade kan vara bra. Även om det är ett jäkla stök att ha många kontakter så är det bra om flera personer bildar sig varsin egen uppfattning. Försök dock hålla ner mängden personer som ditt barn träffar! 
Barnhälsovården kan vara ett ställe där du kan be om hjälp, kanske för att få remiss till psykolog. 

Glöm inte att du också behöver stöd! Har du anhöriga som stöttar? 

Jag tycker att du gör helt rätt som agerar på detta! Men stäng inte dörren helt för att det kan vara något annat än det du tror som har hänt. Ditt barn kan ha sett något, det kan vara någon annan pappa det handlar om etc. 

Och, prata absolut inte illa om pappan med barnet. Säg att han är bortrest eller nåt sånt. Om du påverkar ditt barn nu så är hennes berättelser oanvändbara eftersom de färgats av det du sagt. Och, om pappan är oskyldig, så är det jätteviktigt att barnet kan behålla relationen till honom. 

Hur är situationen nu? Vet pappan var ni är och varför du har stuckit? 

Anonym (Bella)

Tack för konkreta tips! precis vad jag behöver. jag började redan igår kolla upp barnpsykolog. men det är klart. har man varit föräldraledig i över tre år så är ekonomin inte det bästa. kommer dock göra det som krävs för att det ska bli rätt. Ska kolla upp barnhälsovården med!

jag har tack och lov anhöriga som stöttar. 

varje gång (förutom två ggr) har hon sagt det framför honom. Han har haft dåliga bortförklaringar då.

Som jag har uppfattat det så har det inte gått så långt. Hon beskriver att han har rört hennes privata delar. Är bara tacksam att hon har berättat det för mig.

jag hade aldrig fått för mig att prata illa om honom och påverka henne på något sätt. Hon uttrycker ofta att hon saknar honom och då bekräftar jag henne och säger att jag förstår att hon gör det.

Jag har pratat med andra vuxna som själva varit utsatta som barn och dem säger samma sak, ett barn saknar sin snälla roliga pappa. Inte den elaka som gör dumma saker. Detta har inte varit lätt, jag har ofta behövt påminna mig själv om mitt barns ord för att finna styrkan att klara av att gå vidare med detta. För deras trygghet. 

Denna veckan fick han reda på att jag har polisanmält honom men inte för vad exakt (våld mot barn hade socialen sagt) eftersom dom inte visste att polisen lagt ner ärendet. sedan har Socialtjänsten inte svarat när jag har ringt/smsat dom i två dagar. 

Jag har sagt att så länge jag får välja så ska barnen inte umgås med sin förövare. Men om dom kräver att han ska få träffa dom med bevakat umgänge så går jag med på det för att kunna ta oss vidare till nästa steg. målet är att han INTE ska ha vårdnaden om barnen där han har möjlighet att fortsätta sina handlingar. isåfall hade jag aldrig lämnat utan varit kvar och skyddat dom. 

det stör mig så innerligt att ALLA myndigheter säger att man ska lämna och skydda sitt barn om man misstänker att barn far illa. Och när man gör de så känns det som att dom jobbar emot dig och det slutar med att pappan får vårdnad ändå. vad är syftet med att lämna??? 

Det är inte jag som bestämmer hur saker och ting fungerar, så ska du vara arg så får du vara det på någon annan.

Du kan ju börja med att läsa här, och då handlar det om en nioåring. Ett betydligt äldre barn som borde vara med trovärdig än ett småbarn.

"Om det inte föreligger någon mer bevisning än er sons berättelse, exempelvis annan person som bevittnat den påstådda misshandeln, skador mm., har jag svårt att tro att en åklagare skulle väcka åtal mot er. "

Källa: www.familjensjurist.se/fraga-juristen/ovrigtannat/mitt-barn-pastar-att-vi-slar-honom---vad-gor-vi/

Så är det. Det man ska komma ihåg är att Socialtjänsten i den här typen av ärenden har nästan lika mycket makt som domstolarna - på gott och ont. Om Socialtjänsten känner oro för barnen kan de bestämma att pappan inte får träffa barnen, antingen det finns bevis eller inte. De kan också bestämma att mamman måste lämna barnen hos honom varannan vecka. Socialtjänsten behöver inga bevis utan det räcker med oro. Det splittrar och förstör familjer när de har fel, men systemet har också räddat barn från våld och övergrepp. 

Jo, så är det.
Lite som rysk roulett om man ska vara krass.

Så man ska nog inte dra in myndigheterna utan att tänka sig för både en och tusen gånger. 

Gå själv till en psykolog med barnet.