Hur har du förlikat dig med att du blir äldre och eventuellt fulare?
Jag är en kvinna som nått den åldern då ålderstecken börjar synas, som typ hela mitt liv kunnat "leva" på mitt utseende, dvs att jag haft ett fördelaktigt utseende har gett mig en del fördelar som jag nog inte skulle haft annars. Vill inte gå in på vilka, men ni förstår säkert.
Jag kämpar varje dag innan jag går till jobbet framför spegeln för att försöka "rädda" mitt utseende, så att de ålderstecken som visserligen inte är så mycket att haka upp sig på än så länge, inte ska synas så väl. Men jag märker att jag inte får alls lika mycket uppmärksamhet kring min person nu som när jag var yngre. Jag är en social person och gillar att prata och dela med mig, men upplever att många, inte alla, är ganska ytliga och verkar döma en mycket efter hur man ser ut, det kan ju vara inbillning med, eftersom jag iom detta fått lite lägre självkänsla och kanske inte är fullt lika social som innan.
Någon som kan relatera och hur upplever ni ålderstecken, och vad gör ni eventuellt åt det? Eller tycker ni att ni duger som ni är?
