Förlossningsdepression eller annan psykisk ohälsa?

Fick mitt andra barn för drygt 4 månader sedan. Kändes som hela livet föll på plats och kände mig gladare än på länge de 2 första månaderna.

Jag har under större delen av livet haft mycket oro och ångest. 

Under föräldraledigheten med första barnet kände jag mig nere ofta och väldigt ensam, pappan var också väldigt kontrollerande och tyckte inte om att jag gjorde något utanför hemmet. Det la sig med tiden men har kommit tillbaka en del igen. Och jag känner mig extremt ensam.

Är egentligen inte så att jag känner mig jätteledsen eller så , men jag fantiserar mer och mer om att inte finnas. Trots att jag mått dåligt tidigare och lidit av ätstörningar också så har jag alltid tänkt att jag aldrig skulle kunna ha dessa tay, för hur dåligt jag än mått har jag tyckt om att leva. Det gör jag inte längre. Jag skulle aldrig kunna svika mina barn på det sättet. Tror jag. Jag vill göra allt jag kan för att vara stark för dem, glad, närvarande, ge dem den barndom och det liv de förtjänar. 

Men känslan blir starkare och starkare, jag som trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna känna så. Tänk om det är mer jag inte tror om mig själv som kommer ändras. 

Iom att jag ganska nyligen fått barn har jag funderat på om det skulle kunna vara en förlossningsdepression. Men de kollar de ju runt 6 v efter förlossning och då var allt som på rosa Moln. Vågar inte säga något på bvc heller, är rädd att de ska se mig som en olämplig förälder då.

Men kan en förlossningsdepression visa sig så här? Kan den komma senare? Eller är det något annat som kommer i kapp mig? Ensamheten kanske..?