• Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)

    Hur ska jag orka?

    För att hålla det kortfattat; började förskollärarutbildningen för några år sedan år sedan. Fick andra barnet under utbildningen och tog 2 års uppehåll. Tillbaka till utbildningen och tar examen i januari. Jag borde vara överlycklig va? Äntligen är jag vid mållinjen. Som man kämpat med otaliga långa uppsatser genom åren. Men jag har panik. Förskolan har på bara 5 år förändrats. Det är inte samma yrke som kändes så rätt för mig. 

    Jag mår så fruktansvärt dåligt. Känner skuld över att jag inte söker jobb. Men jag vill inte. Hela kroppen säger ifrån. Jag har inte ens börjat arbeta men det känns inte värt det. Hur ska jag kunna må bra i dessa stora barngrupper? Hur ska jag jag orka med mina egna barn när jobbet kommer ta allt av mig. 

    Jag kollar dagligen lediga jobb för att hitta något annat att söka mig till..

    Står mitt i en jävla livskris och det gpr tyvärrut över min familj. Någon vänlig själ som kan komma med solskenshistorier om yrket eller ge mig tips på hur jag ska tänka om framtiden?

  • Svar på tråden Hur ska jag orka?
  • Hellishen

    Sök jobb i äldreomsorgen eller liknande då, finns många omsorgsfulla yrken som inte handlar om barn. Skriv ner vad som gjorde att du sökte dig till yrket, och försök matcha med fina egenskaper och andra jobb du kan söka! 

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (noname)

    Förskolor läggs ner och pedagoger sägs upp på grund av små barnkullar, som framöver lär bli ännu mindre  Detta händer just på min ort. och jag vet att ett trettiotal förskollärare och barnskötare söker nya jobb i andra sektorer.
    Men som Hellishen skriver: äldreomsorgen skriker efter arbetskraft i synnerhet svensktalande sådan.
    Du kan också bli personlig assistent t ex till ett barn eller ungdom och bör ha utmärkta kvalifikationer med din utbildning i botten.

  • Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)
    Anonym (noname) skrev 2025-12-14 09:31:53 följande:

    Förskolor läggs ner och pedagoger sägs upp på grund av små barnkullar, som framöver lär bli ännu mindre  Detta händer just på min ort. och jag vet att ett trettiotal förskollärare och barnskötare söker nya jobb i andra sektorer.
    Men som Hellishen skriver: äldreomsorgen skriker efter arbetskraft i synnerhet svensktalande sådan.
    Du kan också bli personlig assistent t ex till ett barn eller ungdom och bör ha utmärkta kvalifikationer med din utbildning i botten.


    Ja detta händer ju i Sverige just nu jag är medveten om det. Istället för att se en vinning för barnen att få fler vuxna på färre barn så gör man tvärtom. 

    Vill inte arbeta inom äldreomsorgen. Men absolut någon form av resurs inom förskola skulle jag kunna tänka mig eventuellt. 
  • Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)

    Ingen?

  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Anonym sliten och utmattad själ) skrev 2025-12-14 00:29:14 följande:
    Hur ska jag orka?

    För att hålla det kortfattat; började förskollärarutbildningen för några år sedan år sedan. Fick andra barnet under utbildningen och tog 2 års uppehåll. Tillbaka till utbildningen och tar examen i januari. Jag borde vara överlycklig va? Äntligen är jag vid mållinjen. Som man kämpat med otaliga långa uppsatser genom åren. Men jag har panik. Förskolan har på bara 5 år förändrats. Det är inte samma yrke som kändes så rätt för mig. 

    Jag mår så fruktansvärt dåligt. Känner skuld över att jag inte söker jobb. Men jag vill inte. Hela kroppen säger ifrån. Jag har inte ens börjat arbeta men det känns inte värt det. Hur ska jag kunna må bra i dessa stora barngrupper? Hur ska jag jag orka med mina egna barn när jobbet kommer ta allt av mig. 

    Jag kollar dagligen lediga jobb för att hitta något annat att söka mig till..

    Står mitt i en jävla livskris och det gpr tyvärrut över min familj. Någon vänlig själ som kan komma med solskenshistorier om yrket eller ge mig tips på hur jag ska tänka om framtiden?


    Jag har tyvärr inget tips än att jag förstår och vill bara säga att du inte är ensam.

    Jag blev klar 2021 och håller i panik på att söka mig ifrån yrket. Som du skriver så har yrket drastiskt försämrats bara de senaste 5 åren sen jag tog examen. Jag skuike aldrig någonsin rekommendera någon att bli förskollärare.

    Känns som ett slöseri både för egen del och fär staten att jag pluggat i 3,5 år för att sen dra ifrån yrket. För det är ju så, den kompetenta personalen drar. Man orkar inte. All glädje med yrket är som bortblåst. 

    Jag kommer plugga inom något helt annat till hösten, göra högskoleprovet nu till våren för att bättra på mina chanser. Är 35 och är egentligen inte ett dugg sugen på att plugga igen, men jag pluggar hellre i några år till så att jag kan få ett jobb jag gillar än att tyna bort av stress i skolvärlden. Fyfan att politikerna har förstört vårt fina yrke på detta sätt...
  • Anonym (He)
    Anonym (Anonym sliten och utmattad själ) skrev 2025-12-14 00:29:14 följande:
    Hur ska jag orka?

    För att hålla det kortfattat; började förskollärarutbildningen för några år sedan år sedan. Fick andra barnet under utbildningen och tog 2 års uppehåll. Tillbaka till utbildningen och tar examen i januari. Jag borde vara överlycklig va? Äntligen är jag vid mållinjen. Som man kämpat med otaliga långa uppsatser genom åren. Men jag har panik. Förskolan har på bara 5 år förändrats. Det är inte samma yrke som kändes så rätt för mig. 

    Jag mår så fruktansvärt dåligt. Känner skuld över att jag inte söker jobb. Men jag vill inte. Hela kroppen säger ifrån. Jag har inte ens börjat arbeta men det känns inte värt det. Hur ska jag kunna må bra i dessa stora barngrupper? Hur ska jag jag orka med mina egna barn när jobbet kommer ta allt av mig. 

    Jag kollar dagligen lediga jobb för att hitta något annat att söka mig till..

    Står mitt i en jävla livskris och det gpr tyvärrut över min familj. Någon vänlig själ som kan komma med solskenshistorier om yrket eller ge mig tips på hur jag ska tänka om framtiden?


    Sök jobb inom skolan. Det brukar vara två i en förskoleklas och en del även högre upp. En utbildad lärare och en person från fritids eller liknande. Alla är inte utbildade fritidsledare.
  • Anonym (H)
    Hellishen skrev 2025-12-14 00:49:08 följande:

    Sök jobb i äldreomsorgen eller liknande då, finns många omsorgsfulla yrken som inte handlar om barn. Skriv ner vad som gjorde att du sökte dig till yrket, och försök matcha med fina egenskaper och andra jobb du kan söka! 


    Håller med, såg på nyheterna där förskollärare skolade om sig till just att kunna jobba i äldrevården.
  • Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)
    Anonym (Håller med) skrev 2025-12-14 21:19:50 följande:
    Jag har tyvärr inget tips än att jag förstår och vill bara säga att du inte är ensam.

    Jag blev klar 2021 och håller i panik på att söka mig ifrån yrket. Som du skriver så har yrket drastiskt försämrats bara de senaste 5 åren sen jag tog examen. Jag skuike aldrig någonsin rekommendera någon att bli förskollärare.

    Känns som ett slöseri både för egen del och fär staten att jag pluggat i 3,5 år för att sen dra ifrån yrket. För det är ju så, den kompetenta personalen drar. Man orkar inte. All glädje med yrket är som bortblåst. 

    Jag kommer plugga inom något helt annat till hösten, göra högskoleprovet nu till våren för att bättra på mina chanser. Är 35 och är egentligen inte ett dugg sugen på att plugga igen, men jag pluggar hellre i några år till så att jag kan få ett jobb jag gillar än att tyna bort av stress i skolvärlden. Fyfan att politikerna har förstört vårt fina yrke på detta sätt...
    Låter som vi är i liknande sits i tankarna. Jag tar examen om några veckor. Känner mig bortskämd och lat jävel som tänker såhär när jag inte ens börjat arbeta. Men jag följer debatten varje dag och det har verkligen förändrats på dessa år. Kändes så peppigt och roligt ibörjan, jag älskar ju barn. Men allt jag hör är skit. Och det enda jag känner i hela kroppen är att jag inte vill vara en del av den skiten. Känns så motigt att skriva på examensarbetet när jag känner såhär. Men har ändå bestämt mig för att slutföra och ta examen. Tänker att det ser bra ut även inför andra jobb. Problemet nu är att jag behöver ju ett jobb till våren.

    Vill du beskriva lite hur det är i förskolan? ....om du orkar.
  • Hej7hej7hej
    Anonym (He) skrev 2025-12-14 21:25:09 följande:
    Sök jobb inom skolan. Det brukar vara två i en förskoleklas och en del även högre upp. En utbildad lärare och en person från fritids eller liknande. Alla är inte utbildade fritidsledare.
    Förr hade förskollärare legitimation att ha en förskoleklass. Det är borttaget nu och kräver annan utbildning för förskoleklass. 
  • Anonym (LSS boende)

    Sök jobb på LSS boende eller korttidsboende... du får jobba med barn eller vuxna med funktionshinder. Din pedagogiska utbildning kommer väl till pass. Inom LSS är det olika hur mycket det boende klarar av. Det finns det som är som barn fast dom är vuxna i biologiskt ålder.... Dem kan gilla sånt som att läsa sagoböcker, blåsa såpbubblor och leka med dockor etc. 
    Tempot brukar vara lägre och det finns mer tid för att göra utflykter och att bara var och umgås med vårdtagarna....det satsas mer pengar inom LSS än på äldre.
    Omvårdnad förekommer och tvätt och städ, finns mera tid än inom äldreomsorgen till det uppgifterna också.... Även matlagning och bakning etc....

  • glassgumman78

    Jobbar mitt första år som förskollärare och ja det är tufft.
    Har en galen barngrupp med flera barn med särskilda behov.
    Men det är också helt fantastiskt emellanåt...jag ångrar mig faktiskt inte. Jag får utlopp för min fantasi och kreativa sida och kan jobba förebyggande. Något jag velat länge.

    Jag har jobbat 20år som socionom och även om jag älskade mycket i mitt jobb kände jag socialtjänsten och andra stödfunktioner på väg åt fel håll. Mindre socialt arbete än när jag började...jag visste att det var bara en tidsfråga innan det skulle bli tärande...så jag svängde om.
    Tror alla branscher förändras och det gäller att hitta och behålla gnistan...eller gå vidare...man kan ju alltid gå tillbaka.
    Jag visste att jag ville jobba med barn men ville inte längre vara i det problematiska...
    Nu valde jag aktivt att vänta med att skola om mig tills barnen var självgående...

    Jag fattar att det känns skrämmande. Det är ett tufft uppdrag att vara förskollärare...man har otroligt mycket ansvar och faktiskt inte de bästa förutsättningarna men det stämmer dessvärre med många yrken idag...
    Mycket handlar om att hitta en balans mellan styrdokumentens krav, föräldrarnas förväntningar och vefklighetens förutsättningar. Men tänk på att du inte behöver kunna allt direkt...det tar tid att lära sig ett yrke...

    Har du arbetat i förskolan tidigare?
    Annars kanske du kan börja med att bli timvikarie och köra så det första halvåret..kolla runt bland arbetsgivare och känna efter själv..
    Men se till att bli färdig...en examen är alltid en examen...att hoppa av vid sista 15 poängen är ju bara dumt.

    Jag önskar dig lycka till

  • Anonym (He)
    Hej7hej7hej skrev 2025-12-14 23:38:30 följande:
    Förr hade förskollärare legitimation att ha en förskoleklass. Det är borttaget nu och kräver annan utbildning för förskoleklass. 
    Ja, men oftast är man två personer under en stor del av tiden. En lärare och en medhjälpare. Medhjälparen kan ha olika utbildning. Ofta fritidspersonal som arbetar på fritids, sedan när förskoleklassen är slut för dagen.
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Anonym sliten och utmattad själ) skrev 2025-12-14 23:35:54 följande:
    Låter som vi är i liknande sits i tankarna. Jag tar examen om några veckor. Känner mig bortskämd och lat jävel som tänker såhär när jag inte ens börjat arbeta. Men jag följer debatten varje dag och det har verkligen förändrats på dessa år. Kändes så peppigt och roligt ibörjan, jag älskar ju barn. Men allt jag hör är skit. Och det enda jag känner i hela kroppen är att jag inte vill vara en del av den skiten. Känns så motigt att skriva på examensarbetet när jag känner såhär. Men har ändå bestämt mig för att slutföra och ta examen. Tänker att det ser bra ut även inför andra jobb. Problemet nu är att jag behöver ju ett jobb till våren.

    Vill du beskriva lite hur det är i förskolan? ....om du orkar.
    Jag tycker ändå att du ska slutföra ditt examensarbete och köpa ut din legitimation. Du kan alltid gå in och börja på 75% och sen se om du orkar trappa upp.

    Jag har varit på flera ställen, och om du nu ska ut ska du satsa på ett ställe med bra ledning. Min chef just nu är så obeskrivligt dålig och det drar verkligen ner markant.

    Det är mest kaos. Man räcker inte till. Det pratas om att vi ska ha någon "superstruktur" för att förbättra miljön, precis som att det handlar om att vi är dumma i huvudet och inte kan styra upp... Det enkla svaret är att vi är för få. Vi är 3 st 75% på 20 barn, blandad ålder. Barnen är där långa dagar, det säger sig själv att det inte funkar. Men det finns vissa knep för att orka med vardagen:

    - Ha en pkan ut. Det hjälper att veta att det inte är för evigt.
    -KÖP ÖRPROPPAR! Happyears är superbra. Du kommer få tinnitus annars. Du kommer fortfarande höra/prata men det tar bort det värsta ljudet och sänker stressen
    - Tillåt dig själv att ge dig micro-pauser. Ta det lugnt när du hämtar frukt/torkar bord/går ut med soporna eller annat när du inte är aktivt i grupp. Det är så lätt att stressa tillbaka men ärligt, skit i det infallet och ta det lugnt. Det är just den där konstanta stressen som kommer döda dig annars.
    - Tänk att du inte har bråttom. Tar det 1 timme att komma ut, så att barnen bara får vara ute i en kvart totalt? Ja, då är det så. Det är så lätt att man gärna vill avklara vissa praktiska saker fort, men det får bara ta den tiden helt enkelt.
    - Använd musik i mycket. Hjälper även barnens fokus. Portabla högtalaren är en av dina bästa vänner.
    - Stressa inte med lärtillfällen. Blir det 10 min planerat lärande om dagen? Bra, det räcker. Vi sätter gärna höga krav på oss själva utan att någon bett om det. Barnen kommer lära sig - det viktigaste du kan ge dem är din tid och empati: att de blir sedda.
    - Påminn dig själv om 5 bra saker du gjorde varje dag, snarare än vad du kunde gjort bättre.
    - Inse att förskolan inte är ett ställe för lärande, utan barnförvaring. Politikerna ljuger tyvärr när de kommer med sin läroplan, barnkonvention, fokusområden, kubskapsmätningar osv. Du är ingen superhjälte och får göra det bästa av handen du fått.
    - Andas. Djupa andetag. Prata långsamt och tydligt med barn, kollegor och föräldrar. Höj ej rösten. Ingenting blir bättre för att du är stressad och irriterad, det ställer bara till det för dig.
    - Använd alltid rekvisita vis samling. Var repetitiv i vad du gör. Och de barnen vara uppmärksamhet du inte kan fånga - låt dem vara. Fokusera på de som lyssnar och låt de andra vandra iväg. Att lyckas hålla 18 st 1-5 åringar intresserade av samma sak och sitta stilla och lyssna är näst intill omöjligt och har inget att göra med att du brister i din roll.
  • Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)
    glassgumman78 skrev 2025-12-15 08:31:30 följande:

    Jobbar mitt första år som förskollärare och ja det är tufft.
    Har en galen barngrupp med flera barn med särskilda behov.
    Men det är också helt fantastiskt emellanåt...jag ångrar mig faktiskt inte. Jag får utlopp för min fantasi och kreativa sida och kan jobba förebyggande. Något jag velat länge.

    Jag har jobbat 20år som socionom och även om jag älskade mycket i mitt jobb kände jag socialtjänsten och andra stödfunktioner på väg åt fel håll. Mindre socialt arbete än när jag började...jag visste att det var bara en tidsfråga innan det skulle bli tärande...så jag svängde om.
    Tror alla branscher förändras och det gäller att hitta och behålla gnistan...eller gå vidare...man kan ju alltid gå tillbaka.
    Jag visste att jag ville jobba med barn men ville inte längre vara i det problematiska...
    Nu valde jag aktivt att vänta med att skola om mig tills barnen var självgående...

    Jag fattar att det känns skrämmande. Det är ett tufft uppdrag att vara förskollärare...man har otroligt mycket ansvar och faktiskt inte de bästa förutsättningarna men det stämmer dessvärre med många yrken idag...
    Mycket handlar om att hitta en balans mellan styrdokumentens krav, föräldrarnas förväntningar och vefklighetens förutsättningar. Men tänk på att du inte behöver kunna allt direkt...det tar tid att lära sig ett yrke...

    Har du arbetat i förskolan tidigare?
    Annars kanske du kan börja med att bli timvikarie och köra så det första halvåret..kolla runt bland arbetsgivare och känna efter själv..
    Men se till att bli färdig...en examen är alltid en examen...att hoppa av vid sista 15 poängen är ju bara dumt.

    Jag önskar dig lycka till


    Och jag som ångrar att jag inte pluggade till socionom som jag övervägde. Men kul att höra en annan input och lite positiva inslag om förskolan! 

    Ja jag har väl nu när det börjar närma sig blivit lite nervös över det ansvaret. Något jag aldrig riktigt reflekterat över innan. Liksom allt runtomkring, otrevliga föräldrar, dokumentionsarbete jag inte kommer förstå mig på, jag antar man lär sig? Men min utbildning har inte riktigt lärt mig hur mer att det är krångligt. Hantera föräldrar som ser det som barnpassning o skiter i deras ansvar. Blir matt av den tanken.

    Jag har också tänkt att alla branscher har sina baksidor och försökt komma ihåg varför jag valde detta från början. Det är som att allt negativt jag ser/hör tar över. Det som känns skillnad är att politikerna leker med barns framtid och pedagogers arbetsmiljö. I andra branscher står inte lika mycket på spel..

    Är även perfektionist. Och är rädd att jag ska gå hem varje dag och aldrig känna att jag är klar eller gjort tillräckligt. Vill liksom inte ha det i mitt liv speciellt inte när jag själv har småbarn. Vill kunna skilja på jobb och hemma och inte ta med jobbet hem. Hur förhåller du dig till det som också ha egna barn?
  • Anonym (Anonym sliten och utmattad själ)
    Anonym (Håller med) skrev 2025-12-15 09:23:07 följande:
    Jag tycker ändå att du ska slutföra ditt examensarbete och köpa ut din legitimation. Du kan alltid gå in och börja på 75% och sen se om du orkar trappa upp.

    Jag har varit på flera ställen, och om du nu ska ut ska du satsa på ett ställe med bra ledning. Min chef just nu är så obeskrivligt dålig och det drar verkligen ner markant.

    Det är mest kaos. Man räcker inte till. Det pratas om att vi ska ha någon "superstruktur" för att förbättra miljön, precis som att det handlar om att vi är dumma i huvudet och inte kan styra upp... Det enkla svaret är att vi är för få. Vi är 3 st 75% på 20 barn, blandad ålder. Barnen är där långa dagar, det säger sig själv att det inte funkar. Men det finns vissa knep för att orka med vardagen:

    - Ha en pkan ut. Det hjälper att veta att det inte är för evigt.
    -KÖP ÖRPROPPAR! Happyears är superbra. Du kommer få tinnitus annars. Du kommer fortfarande höra/prata men det tar bort det värsta ljudet och sänker stressen
    - Tillåt dig själv att ge dig micro-pauser. Ta det lugnt när du hämtar frukt/torkar bord/går ut med soporna eller annat när du inte är aktivt i grupp. Det är så lätt att stressa tillbaka men ärligt, skit i det infallet och ta det lugnt. Det är just den där konstanta stressen som kommer döda dig annars.
    - Tänk att du inte har bråttom. Tar det 1 timme att komma ut, så att barnen bara får vara ute i en kvart totalt? Ja, då är det så. Det är så lätt att man gärna vill avklara vissa praktiska saker fort, men det får bara ta den tiden helt enkelt.
    - Använd musik i mycket. Hjälper även barnens fokus. Portabla högtalaren är en av dina bästa vänner.
    - Stressa inte med lärtillfällen. Blir det 10 min planerat lärande om dagen? Bra, det räcker. Vi sätter gärna höga krav på oss själva utan att någon bett om det. Barnen kommer lära sig - det viktigaste du kan ge dem är din tid och empati: att de blir sedda.
    - Påminn dig själv om 5 bra saker du gjorde varje dag, snarare än vad du kunde gjort bättre.
    - Inse att förskolan inte är ett ställe för lärande, utan barnförvaring. Politikerna ljuger tyvärr när de kommer med sin läroplan, barnkonvention, fokusområden, kubskapsmätningar osv. Du är ingen superhjälte och får göra det bästa av handen du fått.
    - Andas. Djupa andetag. Prata långsamt och tydligt med barn, kollegor och föräldrar. Höj ej rösten. Ingenting blir bättre för att du är stressad och irriterad, det ställer bara till det för dig.
    - Använd alltid rekvisita vis samling. Var repetitiv i vad du gör. Och de barnen vara uppmärksamhet du inte kan fånga - låt dem vara. Fokusera på de som lyssnar och låt de andra vandra iväg. Att lyckas hålla 18 st 1-5 åringar intresserade av samma sak och sitta stilla och lyssna är näst intill omöjligt och har inget att göra med att du brister i din roll.
    Bra tips! (Om än lite deppiga haha..)

    Tinnitus har jag redan, sen länge. Är ljudkänslig pga det, vilket också stressar mig. Får stress av ljudet bara när jag hämtar min yngsta i gympasalen😮?💨

    Men i övrigt är det ju bra tips att ta med sig. Men ang lärtillfällen, är inte rektorn på en om man inte planerar planerar planerar hela tiden? Har fått en känsla av det. Samtidigt under vfun känns det sällan så planerat utan mest spontan undervisning. 

    Har du själv egna barn?
Svar på tråden Hur ska jag orka?