Autismspektrum - vilken typ av hjälp kan man få?

Det vanliga är psykoedukation och hjälp med struktur i vardagen eller andra anpassningar och hjälpmedel för att minska på det som många gånger blir extra belastande vid den typen av diagnos. Men den som ställt diagnosen bör rimligen också diskutera vilka alternativ som finns och i samråd med dig komma fram till vad ni tror är bäst i kombination med vad som kan erbjudas.

Tack så jättemycket för svar! Ingen aning om vad psykoedukation är, men ska kolla upp! Grejen är den att jag har liksom inte några problem med att få till strukturen i vardagen eller så, utan det jag har problem med är mitt dåliga mående ... jag gick till en kbt-terapeut via vårdcentralen för ett år sen ungefär för att få hjälp med detta, men det var bara 10 ggr (eller om det var 15, jag kommer inte ihåg riktigt) så vi hann liksom inte riktigt komma nån vart innan det var slut. Terapeuten sa att hon trodde att jag ligger på autismspektrumet men jag vet inte ... eller, det kanske jag gör fast jag känner inte riktigt igen mig i de typiska svårigheterna som man förmodas ha då. Men om jag nu ändå gör det så hade det kanske varit bra att få en officiell diagnos - om man därmed får tillgång till mer omfattande terapi. Om det bara innebär att man får rätt till stöd och hjälp i vardagen känns det inte riktigt som att det är lönt, för det har jag som sagt inget behov av. Jag har försökt googla, och det verkar ju som att man kan få behandling för det de kallar samsjuklighet, men jag har inte lyckats hitta om man kan få mer behandling än vad som är standard i primärvården. Jag drar mig lite för att söka hjälp för att få till en utredning och så om det ändå inte leder till nåt liksom. Så det finns alltså inte nån som ställt en diagnos som jag kan fråga.

När jag diskuterade med psykiatrin om jag skulle göra en utredning angående ev. autism frågade en psykiatriker vad jag föreställde mig göra med svaret och menade att det finns inga mediciner och ingen speciell terapi för denna grupp.

(Insatser från habilitering var ingenting jag heller hade behov av.) 

Jag hade redan gått i psykodynamisk terapi via psykiatrin. 

Tycker du att du har så omfattande psykiatriska svårigheter att du behöver remitteras till psykiatrin för bedömning? I så fall behöver du remiss från primärvården eller om man möjligen kan skriva egenremiss. Det senare tror jag skiljer sig åt mellan olika regioner. 

Om du diagnostiseras med autism tror jag du skulle omfattas av LSS och insatsen "råd och stöd" - vilket inte kan jämställas med psykoterapi. 

Så svaret på din frågeställning är som jag förstått det : ingenting. Det skulle inte garantera dig några insatser vad gäller samtalsterapi. 

Haniliteringen har både psykologer och kuratorer som är kunniga så avfärda inte dom så snabbt.

Nej, du får ingen terapi för det utan den ska vara baserat på mående vilket de ofta då viftar bort som "autismrelaterat"... Några få får hjälp via HAB eller psykiatrin men det är svårt att faktiskt få något tyvärr.

Tack så jättemycket för ditt svar! Det var det jag misstänkte... oh well. 

Det du framför allt får, som faktiskt är en viktig del, är diagnoskunskap....dvs mer än den schablonbilden som finns om vad olika diagnoser är eller vad de innebär/kan medföra. Vare sig man får särskilda insatser eller inte är det många vuxna som vittnar om ett bättre mående och fungerande efter att de har fått konstaterat om de har den ena eller andra diagnosen och därefter kunskap om den. Utredningen sker då oftast inom vuxenpsykiatrin, eller någon av deras samarbetspartners. Vägen dit går via psykolog/psykosocialt team på din vårdcentral. Rekommenderar att du vänder dig dit för att diskutera en eventuell utredning. Med tanke på att autism är en diagnos som berättigar stöd enligt LSS kan det vara värt att undersöka. Det är också så att även om du inte har besvär av det just nu kan du komma att få det om förutsättningarna i ditt liv förändras.

Tack för ytterligare ett utförligt svar! Känns dock som en himla massa jobb för väldigt liten utdelning. Men jag får fundera på det. 

Ja huruvida du behöver det är det bara du själv som kan avgöra....och oavsett vad terapeuten sa är det inget som hindrar dig att fortsätta gå i terapi om du nu fann det hjälpsamt men för kortvarigt. Däremot om du ska kunna använda högkostnadsskydd och slippa bekosta terapin själv behöver du få bedömt att du har ett sådant vårdbehov först.

Man kan ju prova att spela normal, typ härma Berit som kränger korv på Citygross.

Åh - missade ditt svar förra gången jag var inne! Jag tror säkert att de har duktiga psykologer (kurator har jag inget större behov av) - frågan är om jag kan få fler tider med dem. Det är där problemet ligger: att man bara får ett begränsat antal tider.

Missade visst även ditt svar! Hursomhelst, ja, det var detta jag misstänkte 😔

Precis. Det är ju precis detta jag frågar! Jag funderar på utredning ifall det skulle kunna leda till bedömningen att jag har behov av och rätt till mer terapi. Och det är naturligtvis något som hindrar mig från att fortsätta gå i terapi så länge jag inte har en sån bedömning: jag har inte i närheten av råd att bekosta terapi själv