min “grannkatt” jag älskar som min egen

Jag hade helt enkelt frågat om det vore ok att jag fick ta över/köpa katten då den ändå bor heltid hos mig. Se till att skriva ett köpeavtal och registrera katten på dig . Den måste ju naturligtvis även kastreras och märkas. Personligen hade jag valt att bo kvar tills katten inte lever längre för att ta med en utekatt som är van med kattlucka till en lgh i stan är sällan lyckat.

Hur kommer ni bo i stan? Hon är utekatt och kommer troligen vantrivas ännu mer av att följa med er och bara vara inomhus än om hon får bo kvar i hennes revir område hos ägarna.

Prata med grannarna är väl ett första steg.

Hm. Man ska ju aldrig ta in och mata andras katter av det här skälet, och några till. Jag vet att det inte är det du frågar om men jag tycker att det bör skrivas, för många läser. Folk som tar in och matar andras katter ställer till det för kattägare som förlorar sina älskade katter. 

Hur har ni och grannen pratat om detta tidigare? Det har ju pågått länge. Hur reagerade granen när du berättade att katten kommer in till er och äter? Att kattungar fötts i ert hus? Vem ansvarar för vaccinatiomer och veterinärbesök idag? Hon borde ju kastreras också. Är katten märkt och registrerad?  

Så, hur du ska prata med ägarna nu tycker jag beror på hur snacket gått tidigare. 

Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men jag behöver råd. Det handlar om en katt eller vår grannkatt. Hon är en äldre honkatt, 15 år, som tekniskt sett tillhör våra grannar. De köpte henne för över 14 år sedan. Men sanningen är att hon i praktiken alltid har bott hos oss. Hon har ätit vår kattmat, gosat med oss, och till och med fött kullar här. Hon har alltid känt sig trygg med oss och verkar verkligen må allra bäst här. Vi har även en hankatt så de är via hans kattlucka hon kommit in till vårt hus.

Under alla dessa år har våra grannar aldrig sagt något till oss om att hon borde vara hos dem. De verkar inte bry sig särskilt mycket om henne, och hon är nästan aldrig hemma hos dem. Det känns som om de låter henne vara hos oss, men det är aldrig uttryckt. Det är liksom underförstått. Och katten ser verkligen oss som sin familj, inte grannarna. Hon blir lugn, spinner och kryper nära oss, men är ofta stressad eller rädd hos dem, särskilt när barnen är högljudda eller hundarna är i närheten. Har hört ibland grannarnas barn ropat på henne och hur hon förskräckt sprungit med all fart in till vårt hus igen.

Jag älskar henne så mycket. Hon är verkligen en del av mitt liv och min familj. Jag kan inte ens tänka mig att lämna henne. Hon har varit hos oss så länge att hon skulle bli helt förvirrad om vi plötsligt inte fanns här.

Nu oroar jag mig för framtiden eftersom vi kanske kommer flytta till en lägenhet i stan. Jag vill verkligen inte att hon ska lämnas kvar i ett hem där hon inte trivs. Jag vill att hon ska kunna följa med oss, även om vi inte formellt äger henne. Jag vill göra det bästa för henne och vet att hon ser mig som hennes ägare då vi har ett sånt bra band.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det med grannarna på ett respektfullt sätt eller hur jag ska planera för framtiden.

Jag är tacksam för alla råd om hur man kan hantera en situation som denna, både hur man pratar med grannarna och hur man ser till att katten får det bästa.