Relation med en handikappad

Förstår att du kan känna dig osäker, men du kan ju alltid söka någon som också har ms på dejtingsajt och skriva att du har det. Klart att utbudet blir mindre om man skriver det, men kanske du även kan ha överseende att den du dejtar har någon annan sjukdom. Lite så hade nog jag tänkt om jag hade haft detta problem. Sedan är det många som inte har någon sjukdom som acepterar denna sjukdom också. Jag dejtade någon man för ett tag sedan som hade någon sjukdom och var tvungen att alltid gå med kryckor och kunde inte gå längre streckor. Tror absolut inte det är omöjligt för dig. 

Jag vet inte vad du vill höra, men det är klart att det blir en utmaning i relationen. Dock tror jag det finns någon för alla. Det finns såklart både män och kvinnor med diverse för- och nackdelar. Inte många som är perfekta och felfria.

Jag vill bara höra sanningen så jag kan förbereda mig mentalt på hur mitt liv kommer se ut till jag dör.

Det vet inte singlar utan MS heller.

Nu är det ju lyckligtvis så att få som diagnosticeras med MS idag utvecklar handikapp pga sjukdomen.
Jag har haft MS i 30 år. Arbetar heltid, gift och tre barn i tonåren. 

Men du... är ju precis det perspektivet jag vill ha. :) 
Från folk utan medicinsk kunskap. Jag vill veta allt för att kunna ha rimliga födväntningar framöver. Att det finns en mikrochans till kärlek... det finns ju alltid men jag är ute efter sannolikhet

Vad glad jag blir för din skull! <3 
Är såklart så som jag hoppas att min MS hamnar med, men nu när det år nytt så vet jag inte än. Måste vänta och se

Träna med förnuft utan att överdriva, starta tidigt med bromsmedicin och låt inte MS vara det som du fokuserar mest på. Förstår dig dock, det är omskakande att få beskedet. 
Jag berättade om min sjukdom när jag dejtat min man ett tag. Han hade noll koll på vad det är så det var inget han brydde sig om. 

Jag ska bättre mig med träningen. Tack för påminnelsen. 
Jag känner mlg väldigt utelämnad av vården faktist.

Läkaten: "Du får diagnosen ms. Vi wätter upp dig på broms. Här får du en infobroschyr. Tack och hej!"

Saken är den att jag vinglar till ibland när jag går. Vilket gör att jag måste berätta direkt för folk. 

Sök en partner bland personer med samma problematik. Blir enklast så. Någon med samma erfarenhet som du. 

Det är tyvärr min erfarenhet också, att vården uteblir. Där jag bor finns inte något MS-team som andra sjukhus erbjuder. Jag har under mina år inte haft kontakt med fler än min läkare och kontakten där är som du beskriver den. Läser att andra skickas på utbildningar ibland även deras anhöriga. Jag fick infobroschyr och sedan har jag läst mig till fakta själv. Känner ingen annan med MS.

Jag kan också få problem med balans. Ofta när jag tröttat ut mig, gått långt eller för snabbt. Berättar ändå för väldigt få, känner inte att alla behöver veta för jag vet inte allt om dem. 

Gäller detta alla sjukdomar och diagnoser?
Om jag har två stycken, då blir det knivigt. 

Som alla andra föredrar man nog gemensamma intressen och attraktion framför ett gemensamt medicinskåp. 

Det finns mycket mer än en mikrochans att du hittar kärlek. Det är så många andra faktorer än en sjukdom som spelar in där. Det allra viktigaste är nog att inte ge upp hoppet och att verkligen göra medvetna ansträngningar att hitta en partner, om det är vad du vill.

Jag har ingen fysisk sjukdom men var singel i många år pga mer personliga och sociala svårigheter. Väldigt lätt att bara ge upp och tänka att det är kört. Men jag träffade kärleken till slut och nu är vi gifta.

Jag kanske skulle behöva göra som dig och plugga på lite. Min strategi för att inte skrämma upp mig själv har varit lite "huvudet i sanden" hittills.

Kände att jag var tvungen att berätta för de på jobbet. Ytterst jobbigt om de undrar om jag är full. Bättre att folk vet hur det ligger till än att man får alkisrykten.

Vad kul att höra att du hittade din person tillslut! ❤️

Jag är inte sugen på att träffa någon just nu men jag gillar inte att ha falskt hopp. Då är det bättre att göra ett kvalificerat överslag. Ska man ställa in sig på att leva själv så kan man göra det och släppa det kapitlet i livet och blicka framåt istället.

Bland alla fl-troll är just sanningen du kommer få höra här.

Tack <3

Som någon skrev längre upp i tråden så kan ju ingen veta om man kommer hitta kärleken i framtiden. Eller hur livet kommer att bli på andra sätt. Jag tror man mår bäst om man kan acceptera och rent av uppskatta denna ovisshet. Om man tänker sig motsatsen, att man fick ett manus som berättar hur hela livet kommer att bli, hur tråkigt skulle inte det vara!

Så jag tänker att man inte behöver bestämma sig för det ena eller det andra. Man kan inse att det går att leva ett rikt liv som singel och uppfylla sina drömmar i det livet. Och samtidigt inte stänga dörren för kärlek om man träffar den rätta och själv är på rätt plats i livet. Och man ska aldrig börja tro att kärlek är omöjlig pga sjukdom, personlighet eller nåt annat.

Då blir det nog lite svårare. Friska personer vill antagligen ha partners på samma nivå, det är liksom ganska logiskt.

Inte för att vara taskig här men jag tror att ganska få kvinnor vill ge sig in i en seriös relation med män som redan från början lider av en eller flera grava åkommor. 

Det är nåt annat om sjukdomarna kommer inom en redan etablerad relation, då har man hunnit utveckla känslomässiga band till varann, men inte innan.

Varför inte träffa en likasinnad? Tycker du att bördan blir för svår? Isåfall har du ett hum om hur vanliga kvinnor tänker, som inte har samma sjukdomar.