Och det händer rätt ofta. Han har alltid gjort såhär. Jag tycker inte att det är OK men vågar inte säga till för han blir väldigt arg och hotar att flytta så fort jag säger något som tas som kritik. Vad ska jag göra?
Vad säger dottern om det?
Känns som att du beskriver två problem här.
Hur verkar dottern reagera. Tycker att det inte är riktigt ok att göra så.
Du måste prata med din dotter och få begrepp om vad är det som händer du är hennes mamma. Ditt jobb är att SKYDDA HENNE!
Du måste nog ta fighten. Om han inte tål mothugg i den frågan , så kan man ju undra hur dottern har det egentligen. Vågar hon säga något alls till honom?
Hur mår du själv av att leva så? Hellre att jag lever fattigt men är fri! Kan ej överskattas.
Om dottern inte reagerar är det inte nödvändigtvis ett problem men han bör definitivt inte göra så när hon är i tonåren oavsett. Min far klappade mig på rumpan när jag var i samma ålder och då hade jag inget emot det. När jag blev äldre bad jag honom sluta och det gjorde han utan vidare. Om hon inte vill så ska det så klart respekteras. Hennes tyckande är viktigast tycker jag.
Jag är mest förundrad över varför du lever ihop med någon som du inte vågar säga till och är rädd för?
Det får mig också att fundera i större banor, hur är det i övrigt i er familj, i er relation osv
Oavsett klappar på rumpan så behöver du ju ta dig ifrån den här mannen. Som det är nu visar du din dotter att det är okej att en kvinna går som på äggskal och viker sig för sin mans labila humör.
Är det flickans pappa eller din partner?
Och det händer rätt ofta. Han har alltid gjort såhär. Jag tycker inte att det är OK men vågar inte säga till för han blir väldigt arg och hotar att flytta så fort jag säger något som tas som kritik. Vad ska jag göra?
För 40 år sedan fick jag en lyckospark på min rumpa av min farmor då jag var 14 år. Det kommer jag ihåg som något mycket positivt. För 10 år sedan var min dotter 15 och det var sista gången jag klappade henne på rumpan motsvarande den lyckospark jag själv fick. På den tiden hade jag och min dotter en mycket bra relation. Men de senaste 10 åren har vi glidit isär alltmer. Tyvärr ersattes inte rumpklappen av någon annan kroppslig beröring på samma sätt som mellan min hustru och min dotter, som kan ligga i sängen och kramas i timmar. Det är här det stora problemet är för min del. Man glider isär för att man vågar inte röra vid varandra på ett rimligt sätt.