Barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning

Hej alla föräldrar med erfarenhet. Jag behöver verkligen råd och tankar från er som varit i liknande situation.

Min son fick sina diagnoser när han var 6,5 år. Han hann börja i förskoleklass som han faktiskt trivdes i. Han blev accepterad av barnen och fick väldigt fin kontakt med pedagogerna. Han läser integrerad.

Förskoleklassen och början av årskurs 1 fungerade bra. Sedan behövde vi tillfälligt flytta hemifrån på grund av stambyte i huset och bodde cirka åtta veckor hos min svärmor. Under den tiden förändrades hans rutiner helt.

För ungefär tre till fyra veckor sedan började vi få samtal från skolan om att han får kraftiga utbrott och skriker. Flera vuxna försöker stoppa honom men det går inte. Hittills har vi fått fyra samtal och blivit ombedda att hämta honom varje gång.

Skolan har länge varit negativ till samarbete och har tryckt på att han borde byta skola från den privata skola han går i. För oss väger det väldigt tungt att han älskar sina kompisar och sina pedagoger. Därför har vi hela tiden önskat att undervisningen ska anpassas efter hans behov i stället.

Nu säger skolan att det inte går alls och att de inte vet vad de ska göra. När jag ifrågasätter detta får jag höra att han går i ettan och att de måste ställa krav och att om han inte gillar kraven så blir han arg.

Jag har pratat mycket med min son och försiktigt frågat om han skulle kunna tänka sig en annan skola med ny miljö och mer anpassningar. Han vägrar helt och säger att han då inte kommer gå till skolan alls.

Vi har kopplat in habiliteringen som har gett skolan många konkreta tips, men dessa har inte hunnit utvärderas på grund av jullovet. Vi flyttade dessutom hem igen förra veckan och jag hoppas innerligt att jullovet ska ge honom lugn och att han kan komma tillbaka till skolan som tidigare.

Jag har även varit i kontakt med BUMM. Läkaren där menar att detta sannolikt handlar om ångestreaktioner och att man eventuellt kan testa Atarax, men att prover behöver tas först.

Jag lever med konstant ångest just nu och sover väldigt dåligt. Det här tär enormt på mig. Jag står mellan en skola som han älskar och trivs i, men där pedagogerna nu rekommenderar anpassad skola.

Borde vi testa Atarax eller borde vi byta skola och ta risken att han börjar hata skolan helt? Just nu vill han till skolan varje dag och frågar hur många dagar det är kvar tills han får gå dit igen. Hans mentor är dessutom hans absolut viktigaste trygghet och favoritperson.

Jag är så tacksam för alla råd, erfarenheter och tankar

567890

Sun 21 Dec 2025 07:30

#1

Något gör ju att skolan reagerar så starkt. Troligtvis får de lägga orimligt stor tid på din son i förhållande till de övriga i klassen (vilket hans klasskamrater nog märker) eftersom han inte läser efter deras läroplan och inte verkar klara av kraven. Vilket förstås är helt rimligt eftersom han har IF.

Att din son inte vill byta skola är självklart, han vet inget annat, men jag tycker att du ska åka på besök med honom till den skola som är anpassad efter hans behov så att ni båda förstår vad han missar. Det är väldigt stor skillnad på hur man jobbar på den anpassade skolan och pedagogerna brukar vara väldigt duktiga på att se och träna eleverna i alla aspekter.

Anonym (J)

Sun 21 Dec 2025 10:49

#2

Om detta är något som började, eller i vart fall kraftigt eskalerade, när ni flyttade hem till svärmor och ni precis har flyttat hem igen så är det väl läge att avvakta lite. Kommer han in i de gamla rutinerna igen, efter lovet, så kanske det löser sig, åtminstone för den här gången. Livet kommer hela tiden att ge honom nya utmaningar och han kommer att behöva både er och skolans hjälp för att lära sig att hantera dem.

Ett skolbyte, till en skola med mer anpassad undervisning, kommer väl förmodligen att bli nödvändigt någon gång i framtiden. Det är ett beslut som ni föräldrar behöver ta åt honom. Prata med honom om det, då och då, så att han är så förberedd som han kan vara. Försök att inte måla upp det som något dramatiskt utan som en naturlig del av livet. Och formulera er inte som om han har en möjlighet att välja, när han egentligen inte har det. Sånt är bara jätteförvirrande. Klart att han helst vill att allt ska fortsätta att vara som vanligt, men sådant är inte livet.

Anonym (-/-) Trådstartaren

Sun 21 Dec 2025 15:29

#3

567890 skrev 2025-12-21 07:30:23 följande:

Något gör ju att skolan reagerar så starkt. Troligtvis får de lägga orimligt stor tid på din son i förhållande till de övriga i klassen (vilket hans klasskamrater nog märker) eftersom han inte läser efter deras läroplan och inte verkar klara av kraven. Vilket förstås är helt rimligt eftersom han har IF.

Att din son inte vill byta skola är självklart, han vet inget annat, men jag tycker att du ska åka på besök med honom till den skola som är anpassad efter hans behov så att ni båda förstår vad han missar. Det är väldigt stor skillnad på hur man jobbar på den anpassade skolan och pedagogerna brukar vara väldigt duktiga på att se och träna eleverna i alla aspekter.

Finns elever utan diagnoser som man lägger ner massa tid på också. Sedan har han rätt till att läsa integrerad och även rätten till den anpassning som han behöver för att utvecklas enligt skollagen. Det är helt enkelt någonting skolan behöver lösa. Att skolan behöver lägga ner mer tid för att ta fram material till honom är ingenting som jag eller min son ska tänka på.

Men andra stycket håller jag med om, han vet ju inte bättre. Jag är bara så sjukt orolig att han ska bli en hemma-sittare som många med någon form av diagnos kan bli. Vill att han är glad och lycklig till skolan, sen i vilken takt eller hur mycket han lär sig är plan 2 för oss.

Tack för tipset om att besöka skolor, ska göra det.

567890

Sun 21 Dec 2025 15:59

#4

Anonym (-/-) skrev 2025-12-21 15:29:24 följande:

Finns elever utan diagnoser som man lägger ner massa tid på också. Sedan har han rätt till att läsa integrerad och även rätten till den anpassning som han behöver för att utvecklas enligt skollagen. Det är helt enkelt någonting skolan behöver lösa. Att skolan behöver lägga ner mer tid för att ta fram material till honom är ingenting som jag eller min son ska tänka på.

Men andra stycket håller jag med om, han vet ju inte bättre. Jag är bara så sjukt orolig att han ska bli en hemma-sittare som många med någon form av diagnos kan bli. Vill att han är glad och lycklig till skolan, sen i vilken takt eller hur mycket han lär sig är plan 2 för oss.

Tack för tipset om att besöka skolor, ska göra det.

Visst är det skolans ansvar och er rätt men det hindrar inte att det är en ytterligare svårighet för lärarna, de är heller inte utbildade att undervisa elever med IF (det krävs en specialpedagogutbildning för det) så din son får antagligen inte rätt sorts undervisning heller.

Jag har sällan hört talas om elever på den anpassade skolan som är hemmasittare, däremot de som går i den vanliga skolan där kraven blir alldeles för höga blir oftare deprimerade och vill stanna hemma.

Jag har träffat på många elever med IF i den vanliga skolan som har det tufft, självklart i klassrummet men även på rasterna eftersom de inte förstår spelreglerna, de snabba kommentarerna och varför klasskamraterna väljer bort dom. I klassrummet blir de också ofta placerade i eget rum med en outbildad assistent, dvs de får bekräftat att de är annorlunda.

Jimmy75

Sun 21 Dec 2025 16:06

#5

Anonym (-/-) skrev 2025-12-21 15:29:24 följande:

Finns elever utan diagnoser som man lägger ner massa tid på också. Sedan har han rätt till att läsa integrerad och även rätten till den anpassning som han behöver för att utvecklas enligt skollagen. Det är helt enkelt någonting skolan behöver lösa. Att skolan behöver lägga ner mer tid för att ta fram material till honom är ingenting som jag eller min son ska tänka på.

Men andra stycket håller jag med om, han vet ju inte bättre. Jag är bara så sjukt orolig att han ska bli en hemma-sittare som många med någon form av diagnos kan bli. Vill att han är glad och lycklig till skolan, sen i vilken takt eller hur mycket han lär sig är plan 2 för oss.

Tack för tipset om att besöka skolor, ska göra det.

Det du beskriver i din TS är inte ovanligt och en väldigt tuff situation för er föräldrar och framför allt er son. Du har rätt i sak att din son enligt lag har rätt till att skola löser det, men tyvärr är det inte så verkligheten ser ut. De har helt enkelt inte förutsättningarna att klara det på en vanlig skola, oavsett vad man tycker om den saken. Det blir lätt och ofta en ond cirkel när det har börjat som du beskriver. Din son behöver mycket förberedelse och bemötas lågaffektivt i skolan. Att försöka hindra (vilket jag tolkar som avbryta snarare än förebygga) utbrotten förlänger/försvårar dem bara och att återkommande hamna i så stark affekt och tappa kontrollen skapar ofta bara förväntningar om att det kommer hända igen och så blir det en självuppfyllande profetia som personalen sannolikt inte ser. De brukar uppleva att de gör och har provat allt. Föreslår också att ni verkligen överväger skolbyte. Det är stor skillnad på miljön, erfarenheten och bemötandet. Kombinationen av de två diagnoserna gör det svårt för din son att orka och klara av de kraven det innebär att vistas i en vanlig grundskolemiljö som inte är anpassad. Som någon tidigare skrev går det att besöka skolan och få prata med personalen där om vad de kan erbjuda. Min erfarenhet är att de flesta barn som kommer dit ofta landar snabbt och får en mycket bättre skolgång. Sedan kommer sannolikt autismen försvåra omställningen för din son till en början.

Barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning

INNEHÅLL