Känslan av att aldrig leva upp till egna ambitioner och standard
Jag börjar med förutsättningarna. Det finns risk att det här blir både rörigt och långt. Jag är väl medveten om var jag skriver och att kritikerna aldrig är långt borta. Om du bara har dumma eller nedsättande saker att säga behöver du inte räkna med att jag svarar eller kommenterar det. Det finns inget kritiskt eller dömande du kan framföra som jag inte redan har sagt till mig själv 100 gånger om.
Jag vet inte om jag är ute efter något särskilt eller om jag bara behöver skriva det ur mig. Undrar om det är någon mer som känner igen sig i upplevelsen och känslan att typ aldrig leverera påpekar den nivå man själv anser är rimlig och skulle vilja. Samtidigt så ger hela ens omgivning hela tiden dig ursäkter och säger åt en att det inte är så konstigt och att det handlar om att själv sätta ribban för högt. Man måste sikta på good enough är det många jag säger. Jag kan själv hålla med om detta när jag pratar med någon annan, men när det gäller mig själv vet jag inte vad good enough är. Jag har bara uppfattningen att det jag gör är undermåligt (både privat och i yrket). Varenda dag tänker jag på fullt allvar att idag ska jag minsann....och jag ska inte fastna i alla möjliga distraktioner. 4 timmar senare står jag där och reflekterar att jag gjort exakt allt det jag föresatt mig att jag inte skulle fastna i den här gången. Jag är konstant stressad över alla saker jag skulle både behöva göra och vilja göra. Skammen och det dåliga samvetet även att aldrig komma vidare ska vi inte tala om. Det mest frustrerande är att jag vet att jag inte är dum men trots att det inte känns som rocket science att göra upp en plan och sedan bara följa den så misslyckas jag gång på gång på gång. Jag har ett hyfsat bra betalt jobb men usel ekonomi. Jag har egentligen en massa tid varannan vecka men får inget gjort. Jag upplever att saker låser varandra.....jag kan inte göra x före y, men jag kan inte göra y före z, som jag inte kan göra före typ hela alfabetet så jag kommer aldrig igång och fastnar istället på att försöka göra den perfekta planen istället. Medan andra kommer igång och försöka lägga pusslet ägnar jag mig i evigheter att sortera bitarna på olika vis, för att sedan komma på att det nog var en dålig sortering och att jag behöver sortera om dem på något annat vis. Under tiden matar ju livet på med fler och fler pussel varpå stressen över att aldrig få saker ur händerna ökar.
Hur börjar man, hur kommer man igång och hur hittar man good enough? Jag kan få enstaka perioder av stark motivation och energi och då händer det en del, men det varar inte så länge och jag fastnar i att övertänka precis allt vilket håller på att driva mig fullständigt galen. Jag vill göra allt perfekt men eftersom jag inte har klart för mig vad som är perfekt når jag aldrig dit eller kan ta ut strategier för det. Istället blir det oavslutat. Jag skulle nog kunna hålla på i evighet att försöka beskriva olika saker/områden där det blir så och jag tänker att jag sviker alla runtom mig. Om någon känner igen sig i det jag skrivit får man gärna dela med sig av tankar, erfarenheter, eventuella lifehacks.
Var gärna snälla mot varandra om någon annan skriver något du tycker helt annorlunda om.
