Anonym (Ledsen) skrev 2026-03-06 10:08:50 följande:
Han lämnade mig i början på januari, trots att jag precis betalat hans ombesiktning av hans bil och hanS försäkring. Dessutom har jag försörjt honom i flera månader eftersom han haft problem med AF (med bar lite hjälp från hans snåla mamma). Jag tog ut 15 tusen av mina sista fonder för att hjälpa honom att reparera bilen för två år sedan och han har inte betalat tillbaka något till mig Han fick inte ens en julklapp från sin mamma eftersom hon ?glömt eftersom hon lagat så mkt mat? sa hon.
Förra året fick han en hoodie hon snattat på Stadium Outlet, året innan dess fick han ingen julklapp alls heller. Då blev han jätteledsen men denna julen förstod hon henne eftersom hon ju haft sååå mycket att göra. Kunde hon inte swishat honom en slant istället då, hon vet ju mycket väl att han har dålig ekonomi. Däremot var hon extremt tydlig med att hon önskade sig en dyr märkesparfym av honom.
Jag köpte ett paket med fyra billiga parfymer men som jag ändå tyckte luktade gott till henne och en parfym med fotbollstema till hennes pojkvän eftersom han älskar fotboll. Jag fick inte någon julklapp heller men det gör ingenting, jag hade hellre sett att hon gett sin egen son en julklapp!
Hon tvingade oss dessutom att bo där från början av december (trots att min pappa precis fått en till stroke och låg på sjukhus!), men hon tvingade oss ändå åka dit så tidigt. Dessutom var vi tvungna att stanna tills nästan mitten på januari eftersom hon har semester. Trots att min pojkvän lovat mig att vi skulle åka hem till mig 3 januari. Men då kom hans mamma in till hans rum där jag satt framför datorn och sa titta jag stal några babybel till dig, ni stannar väl längre? Hon sa ?Jag sa till honom att jag löser det här, ?ni ska stanna här längre, jag har ju semester?.
Sedan lade hon sig i att jag tänker köpa en ödla, hon sa att det är slöseri med pengar och att ödlor är djävulen. innan hade min pojkvän också varit med på att köpa en ödla även om han är rädd för dem och han skojade att då måste han heta Adolf. Han till och med sa att han ska försöka hjälpa mig att spara till alla tillbehör som krävs. Men nu sa han exakt samma sak som sin mamma. Mamman hade fjäskat som fan för honom och sagt att han ska dricka kaffe och umgås med dem varje dag och prata med dem hela tiden och han fick inte spela datorspel vilket han brukar göra. Min pojkvän umgicks knappt alls med mig under de månaderna, bara med mamman. Mamman var också mycket noga med att säga att hans hund kanske dör snart (hunden är frisk som en nötkärna. Hon har också sagt att ?älskar du inte din mamma??.
Jag höll på att få ett psykbryt! Så när vi väl kom hem till mig så var jag så ledsen och min pojkvän var sur eftersom mitt internet är dåligt så att han inte kan spela, jag sa att jag vet men jag ska byta abonnemang så fort min bindningstid går ut. Men han satt bara och tjurade och var inte som vanligt, jag sa kan vi inte mysa med en film eller hitta på något roligt men det ville han inte. Jag blev så ledsen att jag gjorde något han hatar, tog några lugnande jag har på recept och då vågade jag säga ärligt vad jag tyckte och tänkte om detta. Att hans mamma lägger sig i hela tiden och att det inte är normalt att leva så här, hon borde vilja att han hade ett eget liv och vara glad över att han träffat en tjej som vill bo med honom hon borde inte hindra honom från att flytta om hon verkligen älskade honom. Det är inte naturligt att ge honom dåligt samvete om han inte umgås med sin mamma hela tiden och använda hunden som vapen.
Då tog det hus i helvete och han som annars varit så underbart gullig och kärleksfull mot mig sa hemska saker till mig och åkte ifrån mig till sin mammas hemstad.
Han skrev ett SMS till mig att han kommer snart, men det gjorde han inte. Han ljög eftersom han trodde att jag skulle ringa polisen eftersom jag vet att han kör trots att han rökt hasch.
Han har pendlat mellan att skriva elaka sms och snälla SMS där han skriver att ?bebe? och att han fortfarande älskar mig. Nu är han i en period igen där han skriver elaka saker eftersom jag skrev att jag inte kan leva ensam hela livet och bara vänta på honom, om vi älskar varandra varför vill han inte träffas då? Han skrev att jag inte gillar att bo hos hans mamma och då måste vi bo hemma hos mig, men det var ju planen från början.
Han hade lovat mig det! Jag har slösat tre år av mitt liv nu och jag ville ha barn med honom. Han skrev att Gud inte vill att jag ska ha barn och inte han heller, trots att han sagt det innan och lovat mig det?
Han skriver att jag är kryssad nu.
Jag är så ledsen för jag saknar honom så mycket att jag inte vill leva längre. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, han var min bästa och enda vän. Han kände samma för mig har han sagt och skrivit.
Hur ska jag kunna träffa en ny kille nu när jag är 41 och alla andra killar jag träffat innan har varit idioter. Denna killen är en bra och fin kille egentligen men problemet är att hans mamma inte släpper honom och manipulerar honom.
Jag är så ledsen att jag inte vet om jag orkar längre. jag vill inte gå med i någon jävla dejtingsajt. Krogen är skit.Hur ska jag kunna träffa en vettig kille när jag är så gammal och som jag älskar lika mycket som mitt ex?
Om du lever tills du fyller 91 så har du 50 år kvar att leva. Självklart har du tid och möjlighet att träffa en bra man. Dejtingappar är knepiga, jag tror mer på irl - genom vänner, grannar, förening, partiarbete, sångkör etc.
Är han "egentligen" en bra och fin kille? Verkligen? På din beskrivning så låter han väldigt omogen och ett offer för en dominerande mamma. Det är inte hon som ska bestämma över era liv, det är ni själva. Om han låter mamman bestämma över honom (och dig) så skulle jag ta strid, eventuellt göra slut. Han verkar dessutom labil i sina känslor.
Gräset är mycket, mycket grönare på andra sidan!
(Jag träffade min andra fru och största kärlek i livet när jag var - 41! Och vi har kul och härligt fortfarande efter 27 år)