Exfru har börjat dejta, jag har svårt att tänka på annat

Alltså .. det är ju fint att ni kan ha en bra relation men den kanske är lite gränslös . Vad hände med att respektera din sambo och ha gränser för hennes skull mot ditt ex? 

Kanske er vänskap inte var så oskyldig trots allt om du nu tar så hårt att exet gått vidare? Bara en tanke...  För om hon nu vill dejta kommer du få finna dig i att du blir bortprioriterad och med all rätt.  Era respektive partners ska ha den platsen. Inte ett ex. 

Inte meningen att låta hård men kanske dags att vakna lite ? 

Tack för ditt svar, jag tycker att jag har stor respekt för min sambo, hon mår bra av den här setupen, det är ju mina barn jag är med, exfrun bara råkar ju vara där. Min sambo har inget vidare intresse av att vara bonusmamma heller, även om hon inte har något emot barn, hon har inga egna. 

Angående vänskap med exfru, den är som sagt helt spännings och flörtfri, som den ska vara när det är barn och nya partners med i bilden. Jag har noll problem med att bli bortprioriterad, jag känner mig inte särskilt prioriterad idag heller, hon har sitt och jag har mitt. Dock gör vi vad vi kan för att hjälpa varandra, som goda kompisar gör. 

Det här med att vakna få du nog utveckla, jag hänger inte med där.

Du hänger inte med? Klart det är enkelt och bekvämt för dig att hänga hos exet och träffa ungarna, få middag mm, utan att själv ta ditt eget ansvar för barnen. Samtidigt får du sex och annat av din sambo. 

Är det för att du förstår att det blir ändring nu när exet träffat någon som gör dig bekymrad. Hon vill kanske ha 50/50?

Ett x är ett x.  Att göra saker med sitt x som man är separerad från är galet tycker jag. 

särskilt om det sker så frekvent som i erat fall?

jag tror att det upphör när ditt x har stadgat sig med en ny man.  

jag skulle ALDRIG vilja umgås med mitt x trots många många år har passerat sedan vi separerade. Det har gått 24 år  men jag vill verkligen inte ha med henne att göra  

 

Du har åtminstone rätt i att jag är bekväm i den här situationen, men det är ju för att det sett ut såhär väldigt länge dock är det jag som köper och lagar käket, vilket jag gillar, så jag är bekväm med det också.

Det där med själv ta ansvar för barnen stämmer ju inte, man kan ju ta ansvar trots att dom inte bor i ens eget hem, vilket jag såklart gör med läxläsning och all annan markservice som behövs. 

Jag vill väl också understryka att det är jag som fogat mig in i den här lösningen, som barnens mamma vill ha, hon vill vara med sina barn mycket och därför har det blivit som det blivit. 

Skulle hon vilja ha 50/50 så får det väl bli så då, det har jag ingenting emot. 

Du låter som en man som har svårt att säga nej, ställa krav och sätta gränser.   Du ger med dig istället för att stå på dig. 
Nu kommer ännu en förändring då ditt ex dejtar ellrr kanske till och med har en relation och du vet att relationen med barnen kommer se annorlunda ut och kanske det krockar med din sambo så nu vet du inte vad du ska tycka...  
Hur kan du inte förstå vad du måste göra? 

Inte mycket du kan göra, hon lever sitt liv och du har din partner.

Jag tycker väl inte att det är jättekonstigt att vara kompis med sitt ex. Dessutom praktiskt bra för att kunna delta i barnens liv när de bor hos den ena parten. Skönt att din nya är trygg med detta. Och skönt att det finns människor som kan bete sig som vuxna, och inte hata varandra bara för kärleken tagit slut.

Nu kom det plötsligt jobbiga känslor när hon har träffat en man. Kanske inte så konstigt det heller. Nostalgi och gammal sorg över något, som faktiskt inte blev som man tänkt, flyter upp igen. 

Så låt känslan bara vara en känsla. Detta är inget du bör prata med ditt ex om. Tror inte heller att din sambo har någon glädje av informationen. Om några dagar/veckor känns det säkert som vanligt igen. 

Går inte känslan av svartsjuka/sorg, eller vad det nu är, över. Då kan du börja fundera på om du håller kvar i en gammal relation på ett sätt som inte är sunt. Men att tillfälligt bli överväldigad av en sorgsen känsla tycker jag är normalt. 

Jag tycker det låter toppen att ni löst allt kring barnen på det sättet ni har. Skit i hur alla andras tycker att ni ska göra. Vissa applicerar bara sina egna känslor på er relation. 

Nu när hon träffar en ny kan det mycket väl bli ändring på upplägget, det är naturligt att det blir så. Självklart väcker eventuell ändring som du inte har kontroll över känslor. Jag tycker det låter helt normalt. 

Allt varar inte för evigt och kanske får ni hitta ett helt nytt upplägg så småningom. Ni verkar vara vettiga människor så gissar att ni hittar en lösning där respekt visas åt alla håll.