Rätt eller fel?

Ja, det tycker jag.
Är det du som är dotter B?

Jag är inte någon i familjen, jag är kusin till döttrarna. Tycker absolut att deras mamma gjorde rätt att inte ge B mer än sin laglott efter all sorg hon orsakat dem

Arvslotten är 100% av en tredjedel och laglotten är 50% av en tredjedel. 

Tycker föräldrarna gjorde fel. 

Helt rätt av dej, det var jag som skrev fel, 50% av en tredjedel ska det vara förstås.

Varför tycker du att dotter B skulle få ärva lika mycket efter att hon har orsakat föräldrarna så mycket ledsamhet?
Hon sket i dem när de levde, nu får hon tillbaka.

Rätt åt henne, det bäddade hon för själv.

Att överklaga kommer hon inte någonstans med.

Jag tänker att mamman hade sina skäl till att göra så här.

På vilken grund ska B klandra testamentet?

Ja, eftersom det var lagligt var det rätt. Barn styr inte hur foräldrar ska fordela sina tillgångar, foräldrar väljer hur de vill (inom lagen) och behover inte ha en anledning.

Det stavas konsekvenser så ja, arvet är rättvist. 

Ska jag spekulera lite fritt så henness beslut att ta avstånd har ju också försvårat familjens möjligheter att ta kontakt kring tex pengagåvor , förskott på arv eller liknande så då får hon stå sitt kast och ta konsekvenserna.  

Det kallas att vara vuxen 

Vi vet väldigt lite om bakgrunden till att B valde att bryta kontakten med sina föräldrar. Det kan ha varit ett fullt rimligt beslut. Både föräldrarna och dottern har antagligen orsakat varandra en massa ledsamheter.

Att föräldrarna valt att endast ge henne sin laglott i testamentet är antagligen helt lagligt. Under dessa omständigheter kan jag också tycka det är rimligt. Man kan inte både ha kakan och äta den.

Föräldrarna gjorde rätt, dottern har valt bort dem och får skylla sig själv. På vilka grunder överklagar hon? Eller är det bara för att förhala bodelningen?

Bodelningen kan inte förhalas av detta, menar du arvsskiftet? 

 

Det finns inget "fel" när det gäller arv, för testatorn får ge sina pengar, som han eller hon slitit och sparat ihop själv, till vem han/hon vill. Det är det som är det fina med testamenten - man gör som man vill, det är ens sista vilja - och den ska respekteras. Det finns bara två undantag:

1. Om ett gods är fideikommiss, men det är det inte i ert fall, och det finns nästan inga sådana gods kvar

2. Om en förälder försöker testamentera bort sitt barns laglott till någon annan, men så var det ju inte i ert fall heller. Alla barn får minst sin laglott, och då är det juridiska kravet uppfyllt. Alla syskon måste inte få samma belopp, så länge som alla får åtminstone sin laglott. 

Alltså är detta inte en juridisk fråga, då lagkravet är uppfyllt, och ett överklagande kommer inte att leda någonstans. Det enda som händer är att pengar kommer att dras av från arvet, i form av advokatarvode och rättegångskostnad. (En juste advokat skulle dock säga på en gång, att det inte är någon idé att driva målet.)

Sedan kan man förstås diskutera vad man TYCKER om den här mammans agerande. Men jag kan nog förstå henne. Om hon inte ens känner barnbarnen genom den här dottern, så är det väl inte så konstigt att hon vill hjälpa de barnbarnen som hon faktiskt känner och har en relation till, mera?

Helt rätt. I min syskonskara finns det också en B, föräldrarna har varit hos en jurist och ska göra B så arvlös det bara går. 

Jag menar arvsskiftet, skrev fel ord.