Ingen julklapp i år heller

Om min sambo inte är villig att lyssna och försöka förstå något som är så pass viktigt för mig så skulle jag fundera på om det är ett förhållande jag vill vara i. 

Detta handlar ju inte om julklappen. Det får dig att må dåligt och din sambo vägrar anpassa sig. Då resepkterar och älskar man inte någon. 

Jag avskyr julklappar och julen men min sambo tyckte det var viktigt så självklart anpassade jag mig. Vi gjorde ett litet firande så att vi båda var nöjda. 

Har du provat att säga till i en lugn stund?
"Det är väldigt viktigt för mig, skulle vi kunna tänka om och hitta en gemensam lösning?"

Säger han nej utan att förklara skulle jag fimpa honom.

Jag skulle faktiskt ta det vid lugnt tillfälle , möta hans blick och fråga ärligt "jaså du tycker inte att jag förtjänar en julklapp? " ...  sen bara stanna där och invänta nån reaktion..

Jag skulle sen upprepa frågan några gånger till med jämna mellanrum (några dagar emrllan) tills du får nån form av förklaring/respons ellrr diskussion.   Sen ta resten därifrån. 

Jag hade blivit så besviken,  inte på julklappar som sådant utan att han nånstans går på djupet och sårar .ungefär som att det skulle vara nåt straff..  DET tar hårdare än bristen på paketet. 

Finns det någon helg eller annan händelse som han tycker är viktigt? 

Nu hittar jag inte någon bra jämförelse tyvärr men tänk i stil med att 1 april är det premiär för öringfisket och för honom är det viktigt att få fiska den dagen och att du tycker det är okej. 

Men då säger du att han inte får det för att det är inte viktigt för dig. 

Hitta någon form av jämförelse som du kan sätta som jämvikt. 

Jag förstår dig, det är inte julklappen i sig det handlar om, utan det är för att visa uppskattning/kärlek.

En ren princip och det behöver inte vara dyrt och stort heller, utan gesten i sig är grejen. Att visa att man bryr sig om någon, är viktigt. 

Varför är du ihop med ett egomonster utan normalt socialt hyfs?
Är du en billig hushållerska eller är du hans partner egentligen?

Jag förstår er bägge två! Jag var SÅ lättad när min fru och jag kom överens om att inte ge varan julklappar och födelsedagspresenter. Det finns så många andra sätt att visa varann uppskattning än att gynna konsumtionshets och ge presenter som ändå inte varken behövs eller uppskattas. Inga vuxna i vår krets ger varann julklappar, bara till barn och barnbarn.

MEN... då det är så viktigt för dig borde han kompromissa och ge dig något, om du tipsar om vad du önskar. Då går du också honom till mötes om du inte kräver fantastiska och perfekta överraskningar..

Jag säger som Tecum. Förstår er båda. Vi har lagt julklappar oss emellan på ett minimun. Fick lite te i år. Förra året köpte vi inget utan la pengar på en grej till huset istället. 

Men skillnaden är att vi har varit överens om det. Ingen har sagt till den andre att det är så här det ska vara utan någon har tagit upp frågan och så har vi pratat ihop oss. Jag tänker att det är det som är ert problem - att han har tagit ett beslut som gäller er båda utan att fråga dig. Och det är ju inte ok vad det än gäller. 

Hur kommer det sig att han köper till sina föräldrar men inte till dig?

Jag förstår honom inte - även om jag och min sambo har valt bort klappar oss två emellan. 

Ni hade ju en fin tradition där han letade upp en trevlig restaurang som ni besökte tillsammans. Varför vill han inte fortsätta med det?

Det här tycker jag är en konstig situation. Det är inte ovanligt att vuxna bestämmer sig för att inte ge julklappar till varandra, många gånger för att det finns en massa barn att ge till i första hand, eller av andra skäl. Här verkar det ju inte vara riktigt så. Han köper julklappar till andra närstående vuxna men att köpa till dig? Nej det är tramsigt.. Jag förstår inte hur han resonerar här, det enda jag kan komma på är att han tar dit så pass för givet att han tänker att han inte behöver anstränga sig. En julklapp mindre att behöva tänka ut, skönt det. Jag hade inte tagit lätt på ett sådant val och du har all anledning att faktiskt fundera lite över hur det står till i relationen. 

Kan du förklara vad du förstår av mannens beteende när han ger andra vuxna presenter?

Dessutom var det tidigare restaurangbesök, så inte direkt fantastiska och perfekta grejer TS förväntar sig, ELLER konsumtionshets heller (och han köper saker till andra).
I ert fall var ni också överens, vilket de inte är här, så vad är relevansen?

Äh, jag fattar inte hans synvinkel så kan du som förstår honom förklara: varför är det tramsigt att ge TS julklapp men inte att ge föräldrarna?

Det är en otrevlig nonchalans från hans sida när han vet att du bryr dig om det! Jag skulle ta hans agerande på allvar och fumdera på vad det står för. Beslutet att avstå julklappar är ju ensidigt hans. 

Om jag vore du, så hade jag köpt något jag verkligen velat ha, slagit in det och gett det till mig själv på julafton. Du kan skriva under med hans namn! 

"TACK, hur visste du att jag önskade mig just det här? Den är perfekt." Säger du sen när du öppnar den.