Ber om hjälp, få annan input över relationer

Inte haft någon djupare samtal med mina svärföräldrar och partners syskon, däremot en trevlig och lättsam relation.

Ok. Ja, det ligger ju hos dig och är något du får jobba med.  Känns som att jag skriver det här i var och varannan tråd numera, men acceptans är ofta en bra förutsättning för att kunna må bra. Gilla läget. 

Din frus familj finns inte där för din skull utan de är bifigurer som har hamnat i ditt liv utan att be om det. Och du är en bifigur i deras liv. Du får ta dem som de är. 

Kan det vara så att du ändå nånstans ser hennes familj som en förlängning av din egen familj? Du förväntar dig samma respons av dom som du får från din egen sida av släkten och familjen?  
Du vill kanske känna att dom finns där om det krisar? 

Har du testat att vända dig till dom i kris? Vad får du för respons?

Hur ofta umgås ni? Om du tycker att det känns lite meningslöst att umgås med dem är det förmodligen lättare att dra ned på umgänget. Men du behöver ju i så fall stämma av med din fru så att det inte påverkar er relation så mycket.

Du har rätt, kort och koncist.

Jag behöver acceptera att oavsett vad jag tycker, tänker och vill så är det så här det är. Att både jag och dem är bifigurer i våra liv.

Tack.

Hoppas att du kan hitta en bra balans! Och var tacksam för att ni drar jämnt och inte har konflikter. :)

Jag är inte så bra på att se positiva saker och vara tacksam men tränar på att bli bättre.

Detta får vara ett eget område för att följa upp hur det går.

Återigen, tack.

Jag skaffade mig kontakter på nätet som jag kan ha djupa och intellektuella samtal med. Och försöker svälja besvikelsen att det bara blir småprat med de flesta i omgivningen...

Men det är ju ett problem hos dig och något du måste hitta svar på hos dig själv.
Du skriver att du klarar att ha ytliga relationer till kollegor, kan du tillämpa samma acceptans här?
Varför vill du en närmre relation till dem
än vad din fru har? (Nej, du behöver inte svara utan bara fundera kring ditt eget tänk för att komma vidare och ändra din känsla kring att det är fel.)

Det här tycker jag var jättebra TS!
Jag avskyr kallprat, ser inte poängen egentligen, men det är ett socialt smörjmedel där det kan vara ytligt trevligt, och sen letar man sina sammanhang där man får det intellektuella och känslomässiga behov istället.

Hur länge har ni varit gifta/par? Har dom ytliga relationer generellt i din frus familj? Min man är uppvuxen i en familj där dom liksom är distanserade. Inte så mycket familjetraditioner, inte firat jul eller födelsedagar ihop till exempel. Vinterhalvåret utomlands som pensionärer osv.

För mig som kommer från en tight familj som umgicks jämt så var det udda med så ytliga relationer. Men relationen till svärföräldrarna blev ändå helt ok över tid. Särskilt efter vi fick barn. 

Hej ts.
Jag är en kvinna som kommer från en sådan familj du beskriver.
Min första tanke är att du faktiskt är ett föredöme som försöker att förändra diskussionsnivån när ni träffas. Kanske ger du ändå någon en tankeställare och satt någon sten i rullning. Man vet inte. Det är ju inte realistiskt att tro att det kommer jätteförändringar av det men man behöver inte vara totalt uppgiven och bara rycka på axlarna med attityden att folk absolut inte går att förändra. Pyttelite förändring är bättre än ingen. Min man är som du och han har i alla fall förbättrat hur jag mår.
Sedan kommer det alltid finnas ett visst mått av frustration kring sådana relationer, det går aldrig helt att acceptera. Men man mår bättre av att påminna sig om att man inte kan åtgärda allt och alla.
Men man får fundera på hur mycket av sådant umgänge man orkar med. För mig har det inte varit aktuellt att bryta helt, då min familj betyder något för mig. Kanske får du stå ut några gånger per år för din frus skull.