Oro inför krig och samhällsutveckling

För snart tre år sedan när mitt första barn precis kommit tog jag ett beslut som jag aldrig någonsin hade tänka mig att jag skulle göra. 

1. jag köpte ett hus, jag som alltid sett mig själv som bor i lägenhet i Stockholms innerstad. Så var det bara.

2. jag såg mig som en person som bodde i Stockholm.

Nu beslutade jag mig för att snabbt flytta till ett område som låg visserligen nära Stockholm, där dom största problemen i området handlar om bortsprungna katter och hundar eller att det inte säljs mer exklusiv choklad i den lokala butiken. 

Jag tog beslutet utifrån gängkriminalitet. Otryggheten att låta barnen röra sig fritt. Att det kan bli krig, vi vet inte när eller något, men huvudstaden kändes som ett lämpligt mål för detta, även kriminaliteten. jag ville kunna släppa ut barnen fritt.

Jag vet att inte alla tagit dom besluten som jag har gjort, däremot upplever jag att många ändå går med dessa tankar och samma oro men att vi hanterar det på olika sätt. 

Är det så att ni tänkt i liknande banor de senaste åren? Att Sverige känns mer utsatt, trots att vi visserligen har blivit tryggare då historiskt sätt men att sedan kanske 2010 har det blivit något sämre i vissa avseenden?