Få slut på nattmatningen

Är du TS? För jag efterfrågade specifika skäl att sluta, inte de generella som du anger.

Inget av detta var något som helst problem när det gällde mina barns nattätande, så det är inte något krav att sluta pga det du anger. Ettåringar är också olika långt i sin ätutveckling, och kanske inte förmår äta hela sitt dygnsbehov på dagen.

Generella råd i all ära, men i slutändan är ändå det enskilda barnet en egen individ med egna behov. Och det kan absolut finnas skäl att just TS barn slutar nu, eller så gör det inte det. Men det är väl TS bäst att svara på. 

Fast generella råden finns ju av en anledning. De flesta barnen får tänder. Och det kanske är därför dessa generella råd finns från tex bvc

Fast de är ju just generella och trumfas av att det eventuellt finns andra behov hos ett enskilt barn. 

Ok jag upplevde att vi redan fått svar på det.

Hon vill sluta ge mat för att det verkar vara de råden som ges.

Men hon tycker det är jobbigt att sluta ge mat pga barnet skriker i flera timmar om hon inte fåt mat och ts tycker det är jobbigt.

Om det fanns särskilda behov i detta fall att ge mat till barnen under natten, tex att en läkare rekommenderat det pga undernäring eller nån annan medicinsk anledning, då hade ju inte ts frågat här i forumet på tips om hur man slutar nattmata.

De enda anledningarna till att hon nattmatar är att barnet är envist och skriker annars. 

Däremot finns det medicinsk anledning att sluta (karies), samt för allas nattsömn är det ett värde.

Så med all respekt för att skrikande barn inte alltid är lätta att stå emot så finns det ingent behov eller medicinskt skäl att fortsätta men det finns skäl att sluta. 

Med det sagt så funkade vattentricket utmärkt för oss. Det blev ett helvete i ca en vecka men sen lärde hon sig att det inte var värt eller lönt att skrika för att bara få vatten i nappflaskan och hon började sova hela natten. 

Om det finns specifika orsaker att sluta nattmata så är det ju viktigt att genomdriva det. Annars går det bra att låta det vara ett tag till utan att oroa sig. Då kan man låta barnet fasa ut nattmaten i sin egen takt, utan skrik och vattentrick. 

Risken för karies ökar med småätande och täta mål, absolut, men där får man ju väga viktigt mot varandra. Många barn äter under natten fram till 2-3 års ålder utan att utveckla karies. 

Helvete i en vecka låter inte alls rimligt för mig, men det fungerar ju ofta bra att avveckla nattmaten även utan helvetesvecka om man gör det utifrån barnens behov och i barnets takt.

Och jo, om man tror att råden från BVC är lag och rätt så kan man behöva fråga om råd på ett forum, ock då få olika svar om hur man kan tänka och agera.  

Och mitt svar är att hon inte måste det bara för att det är de generella råden. Hon kan vänta tills barnet själv visar mindre behov av att äta på natten och själv fasar ut nattätandet. OM det inte är så att just hennes barn av specifika skäl måste sluta äta på natten. 

För mig var det rimligt med skrik i några nätter mot att kunna få bättre nattsömn lagom tills jag skulle tillbaka till jobbet. Hade varit helt orimligt att behöva gå upp npgra gånger per natt samtidigt som man ska upp och jobba dagen efter. 

Tycker det låter supermärkligt att behöva äta flera gånger per natt upp till 3 års ålder. Det är ju just sånt som ger karies hos små barn. Du vet ju inte innan om just ditt barn kommer få det av nattätandet eller inte. Det kan ju ta flera år inann det visar sig. Och det ska inte behövas om man äter på dagen/kvällen och man inte har någon medicinsk anledning.  

Vad bra att din metod fungerade för dig! Och även bra att andra kan göra på andra sätt utan att det är fel.

Mina ungar är i dryga 20-årsåldern nu så jag är rätt säker på att nattätandet i småbarnsåren inte har dem gett karies. 

Att gå upp på natten och mata är ju var och ens uppfattning om hur jobbigt det är. När mina ungar var ett år gamla ar deras pappa föräldraledig med dem, så det gick bra. Vi klarade av att de åt nån gång per natt, några nätter i veckan, några nätter i månaden, även när vi sen börjat jobba. Det var inte orimligt för oss. orimligt hade det varit med en helvetesvecka däremot. 

Och jo, något kan behövas, eller vara bra för vissa barn även om det inte generellt är så för alla. Och det kan vara så även om just du tycker att det låter supermärkligt. 

Man kan ju resonerar tvärtom också. Att man kan fortsätta äta på natten om man av specifika skäl måste det och annars kan man följa de generella råden som finns. 

Vad bra att det gick bra för dina barns tänder då men det visste du ju inte när du valde att nattmata dem länge. För andra går det inte så bra...

Ja jag jobbar inom tandvård så jag vet vad jag pratar om. 

Och det är därför tandvården har de generella reglerna. Vi kan inte ha en allmänt råd som grundar sig på att det gick bra för just dina barn. Det är ett specifikt fall. De allmänna råden behöver vara generella. Och som sagt så hade du ingen aning om utgången och facit förrän de var ungefär 8-9 år. För det är så lång tid det tar i snitt för karies att utvecklas. Kan gå snabbare. Kan gå långsammare. Kan stanna av också om man har tur. 

Nja, mer bvc som anser att vi bör sträva efter det.
Hon är väldigt "stor" så jag gissar att de är lite nojiga för viktkurvan.
Det är ingen fara. hon är frisk och äter bra mat.
Men bvc har inte sagt specifikt "håll igen på maten!" - utan mer uppmuntrat till att sluta nattmatning cold turkey.
Vilket har känts som plågeri.

Så jag tycker det är svårt att bestämma mig - låta dottern styra eller ta kontroll själv.
Jag är en person som inte har problem att disciplinera (då är ju min dotter 1 år så det finns inte jättemycket ännu att kräva av henne) men min oro är ju att hon inte kan kommunicera hennes känslor verbalt. Därför är det ( inget unikt för mig såklart) så sjukt jobbigt att höra henne ledsen/upprörd över ett behov som hon förväntar sig att jag ska åtgärda. 
Hade hon varit äldre hade det varit lättare att ställa krav på henne. Nu är hon fortfarande så "hjälplös" så jag kan inte avgöra själv vad som är rimligt.

Ja, det är lätt att se bara tänderna när man jobbar med det. Är själv uppvuxen med tandläkar-föräldrar så jag vet att det kan bli lite enkelspårigt. Men, men, det kan ändå finnas balans i att behålla visst nattätande efter ett års ålder och ändå vara rädd om tänder och sömn. Man behöver inte vara så kategorisk.

Många får väl tänder redan vid 6-8 månaders ålder, men då rekommenderar man inte att nattmatandet ska avslutas tvärt. Eftersom behovet av mat under natten finns, och det kan finnas även för en ettåring, och även uppåt i ålder för vissa barn. 

Om det är viktigt att barnet slutar äta nattetid vid ett års ålder så får man ta strid för det och genomdriva det man vill. Eller så går man lite lugnare fram och låter ätandet fasa ut sig självt. Och det behöver inte vara så att det finns bara ett rätt sätt, utan olika sätt kan vara rätt för olika barn, familjer osv. 

Nej självklar ska råden inte utgå ifrån mina barn, det har jag aldrig påstått. Men de kan inte heller utgå ifrån att tänderna är den enda faktorn att ta med i beräkningen. Samt att det inte är så att nattmatning efter ett års ålder alltid leder till karies. Det kan öka risken för karies, men det är inte samma sak.