Nervös oskuld på 30år. Hur borde jag hantera detta?
Jag var alltid nervös runt tjejer som ung. Mina enstaka försök till att flörta blev det inget av. Gick ut nian och hade aldrig ens kysst en tjej. Det tog sedan tills jag var 20 innan jag fick självförtroende nog att gå på min första dejt. Och medans det va trevligt så kände jag inte direkt att jag ville fortsätta träffa denna person.
Upptäckte sedan depression och ångest, och förlorade mestadels av mina "twenties" till det hävert.
Är nu 30 och känner mig som något sorts missfoster. Jag förstår mycket väl att sex inte är allt. En redig kvinna lär knappast bry sig, men ändå. Jag känner att all denna oerfarenhet har typ gjort att jag sätter kvinnor på en pedestal, typ? Räcker med att jag pratar med någon ny på tex reddit, och när jag får reda på att det är en kvinna så typ... ändras något? Börjar tänka på sex o nudes o sådant, och det är fan inget någon varken vill ha eller förtjänar. Men det händer automatiskt, och oroar mig att det kommer sabba potentiella relationer. Men vet inte riktigt hur jag ska tänka kring allt det. Intellektuellt förstår jag mycket väl att kvinnor är precis som vem som helst, en person. Men sekunden jag har en interaktion med någon, så knyts typ min självkänsla till vare sig hon gillar mig eller inte; vare sig jag kan imponera eller sånt.
Har pratat lite om sånt här anonymt med folk, och vissa (män oftast) tycker jag borde köpa en "hora" o bli av med oskulden. Men vettefan om det kommer hjälpa? Kanske blir ännu värre då, med tanke på att då har jag ju faktiskt reducerat en kvinna till ett sex-objekt. Vill verkligen inte göra någon obekväm eller förolämpad, och därav gillar jag inte hur mina tankar fungerar. Men är typ lite såhär simp-beteende från mig. Blir nervös runt kvinnor, blir exalterad, och kåt.
Vettefan... är kanske helt körd i huvudet bara.