Hur ska man reagerar?

Hade min man varit deppig för att han inte får ha kontakt med en kvinnlig kollega som han gillar så hade han varit min exman. 

Inte redo, jösses.

Finns bara två sätt. 

1. Förlåt honom, för din egen skull. Du kommer aldrig kunna leva lycklig om du inte förlåter honom. 

2. Skilj dig. Du lever bara en gång och förtjänar att vara med någon som älskar DIG! Vill du verkligen hålla dig kvar bara för att DU älskar honom? 

Vad skulle du säga till dig själv om din dotter (alltså det är hypotetiskt)  berättade att hennes man gjort så mot henne? 

Jag har levt i en relation som din. Den höll i 10 år efter "gnistorna" mellan honom o kollegan. 

Jag kan säga att jag ångrar att jag höll mig kvar. Jag borde ha lämnat, men var för feg. Nu har jag lämnat honom och det enda jag ångrar är att jag inte lämnat tidigare. 

Har iofs 3 underbara barn med samma man, men jag blev aldrig riktigt hel efter det känslomässiga sveket. 

Jag personligen hade inte kunnat fortsätta efter något sådant. 

Om du inte hade upptäckt honom hade han aldrig tänkt tanken på att berätta och fortfarande haft kontakt med henne ....
Läs detta noga flera gånger och förstå den betydelsen...

Han säger klassiska saker alla otrogna säger i panik när dom ertappades.  Men dom betyder ingenting.  Det enda han är ledsen över är att han åkte fast...  Han är ledsen över HENNE...inte dig...

Samla dig och SE det han GÖR och fokusera på hans handlingar och inte det han säger....

Jag hade gjort dom du ts.
Sedan får tiden utvisa vad han gör och hur jag känner längre fram

Ja, han var förälskad i henne. Jag tror inte att det är helt unikt i långa förhållanden. Man kan bli förälskad i någon annan, men ändå ha kvar en anknytning till sin partner.

Det som oroar mig är att han faktiskt gjorde något av sin förälskelse och frågade henne. Hade hon sagt ja när han frågade, så hade han kanske lämnat dig. 

Man kan undra om vad som händer om han i framtiden  skulle bli förälskad i någon annan och frågar den personen, och hon då sa ja! 

Alltså verkar han opålitlig. Det är inte en man som är trogen sin partner, trots att han har blivit lite förälskad i en kollega. Inte en erson som bestämt sig för ert förhållande, och försöker hålla fast vid det även när han blir frestad av annat. 

Tyvärr. 

Sedan varför han blev förälskad vet man inte, kan finnas många skäl. Ett kan vara att han känner sig uttråkad och låst i sitt liv. Eller att kärleken till dig har tagit slut, kanske bara viss vänskap kvar.

Förstår inte hur ni ska kunna komma förbi detta utan att något ändras. Ni skulle kunna gå i parterapi för att undersöka djupare hur ni har det och vad ni önskar.  

Exakt den här tråden har varit uppe tidigare.

Och? Exakt den här situationen inträffar tyvärr om och om och om och om och om igen, så ...? Vad vill du ha sagt med ditt inlägg?

Nästan 40% av männen  är otrogen och den största anledningen till att det avslöjas är via mobilen.... självklart hörs och syns såna historier ofta....

Frågor på det? 

Tack för alla svar och tankar!

Ja, jag är egentligen inte arg på honom. Jag förstår att vem som helst kan råka få känslor för en annan, det råkade bli så. Så jag är nog på god väg att förlåta det. 

Att ta steget att lämna... det känns skrämmande. Han hävdar att känslorna för mig är oförändrad i detta, och att han tänkt mycket och kommit fram till att han älskar mig och vill prioritera det här förhållandet. 

Men jag velar... 
Enligt honom om pratade han om det med henne för att få lufta det, då han mådde dåligt av det och det kändes fel. De har innan känslorna uppkom pratat öppet och odömande om annat. 

Kan ju tillägga att kvinnan ifråga också har en partner. 

Så om kollegan i stället hade sagt att hon också hade haft känslor för honom...vad tror du hade hänt då? Kan det vara så att han nu vill fortsätta med dig för att han blivit avvisad?

Jobbiga frågor, jag vet, men själv hade jag aldrig mer kunnat lita på honom och det hade försurnat hela mitt liv.

Ja, jag har funderat på det också. 

Om jag ska gå fullt ut på vad han berättat och säger... så tyckte han att det kändes fel från början, att plötsligt få känslor på det sättet för någon annan efter 12 år. Först höll han allt för sig själv och gick o mådde dåligt och funderade, och det "åt upp honom", varför han valde att berätta för henne för att ha någon att prata med om det, för att kunna bearbeta det. Han har inte frågat vad hon känner, och hon har inte sagt något själv. Men att ha någon att prata med om det har då enligt honom hjälpt honom komma förbi det. 

Det jag hänger upp mig på är att han valde att prata med henne om det istället för att vara rak och ärlig mot mig. Dvs dolde det för mig med oklarhet om det skulle tas upp eller inte. Är det inte han och jag som ska vara ett team? Borde han inte känna (om det nu var så fel o han ville ta sig förbi det) att det är mig han vill prata med o få stöttning av? 

Eller tänker jag helt galet?