Ge mig argument mot en trea

Vad vill din partner?  

Han är nöjd med två, hans ideal var 1-2. Mitt var 2-3. Det är mer att jag fått någon stress av "nu eller aldrig"-läget rent biologiskt.

Det låter som vanlig livsångest. Du behöver inte få panik för att det snart är försent. För mej är det försent. Jag är nöjd med mina två barn. En dag är allt försent. Du ska inte sätta ett barn till världen bara för att du kan. Ingen blir lyckligare av det. Varje barn är en risk också. Kanske får du ett barn med stor funktionsvariation som hatar livet. Vill du ta den risken, så kan du försöka dej på en trea. Själv är jag nöjd med mina två. Jag är nöjd trots att det är försent. Kanske behövde du höra det?

Så är det. Jag tror mycket ligger i just detta att det är nu eller aldrig. Har också sett både trebarnsfamiljer som funkar perfekt och de där de äldre fått för lite uppmärksamhet när trean kom och blev rätt ohanterliga...

Det största skälet är väl din partner. Om han inte vill kommer det bli svårt att få till sex ens..  

Skäl nr 2 är den höga missfallsrisken...du kanske blir gravid men det är högst troligt att det inte blir ett barn utan ett missfall.. och det finns grader i helvetet på den punkten..  antingen hinner du inte ens uppfatta rn graviditet och missfallet .. eller så får du ett missfall du alltid kommer minnas av olika skäl ..  

Fundera över hur du/ni ställer er till negativa ultraljud med olika typer av fel på barnet och kanske även äventyrar din hälsa. Du har trots allt en ålder som inte är helt fri från komplikationer. 

Du vet heller inte om din kropp orkar en graviditet och ens kan återställa den .

Ännu ett barn ökar också chansen/risken att er relation kraschar - med allt vad det kan innebära 

Tre barn är också jävligt dyrt då barn tre i regel behöver nya kläder, möbler, vagn etc då det sällan finns saker att ärva och troligtvis att äldre syskon använder en del ssker som skulle kunna användas..   

tre barn öppnar också frågan om ny bil, större bostad , ändrade förutsättningar för arbetstider och livspusslet i övrigt ..
För att inte tala om den skyhöga kostnaden för att boka resor, hotell, inträden etc då allt oftast priserna gäller en familj på 2 barn...det tredje barnet kan få betala fullpris på massa saker och plötsligt kan ni behöva två hotellrum....
Jag har själv tre barn och helvete vad det drar iväg med att bara gå på bio , besöka en simhall eller inträde på typ djurpark....😬

Är ni redo för både trea & fyra om det skulle bli så? En kollega fick byta både boende och bil när "trean" blev tvillingar

När såna här frågor dyker upp brukar jag ställa den från ett annat håll

Är det verkligen ett barn med allt vad det innebär som du längtar efter eller är det snarare så att din tanke om att allt snart är försent egentligen handlar om att vara gravid?  

Vill du vara gravid eller vill du ha ett barn ?  Stor skillnad....

Folk protesterar högljutt när jag ställer frågan men tänker dom efter lite visar det sig ofta att det faktiskt är själva känslan av att vara fertil, att duga som kvinna, att kunna skapa liv som är själva grejen. "Försent" brukar oftast innebära klimakteriet....nu är det finito kvinna, slut med att känns sig åtrådd och duglig på marknaden, en plötslig tanke på att mannen kan skapa liv med någon annan.. ... 

Så jag lämnar frågan åt dig att fundera på..  

Jag har 3 barn
Med 2 barn hade de varit lättare med bil, resor, mat, ja allt är billigare. Men allt är väl roligare ju fler man är anser jag? Hade jag /vi haft råd, hade jag gärna haft ett barn till, men vi får bättre ekonomi med 3 barn, med de lönerna jag och min sambo har. 

Mja, just här är det nog dubbelt ändå. 

I mångt och mycket är det nog att vara gravid jag dras till med, känslan av något framför sig, och att jag aldrig känt mig mer kvinnlig eller mer liksom "komplett" än då. Samtidigt har mina graviditeter varit bland de absolut mest ångestfyllda tiderna i mitt liv. Har haft ett par missfall med och båda mina lyckade graviditeter har varit totalt fyllda av ångest till runt v 30. Så den biten är inget jag direkt njuter av. 

Jag skulle dock nog också gärna ha ett barn till just eftersom mina barn är fantastiska och det hade varit kul att se ännu ett växa upp. Det hade jag gärna velat vara med om.

Eftersom mannen dock är rätt bestämt emot det kommer det ju inte bli en trea, och jag känner också när jag tänker på det att jag är för gammal. Men, det är en rätt dramatisk sorg i det med - hade jag varit tio år yngre tror jag att vi nog skaffat en trea om några år.

Jag kan ibland också fundera över hur det hade varit att också ha en dotter. Just det är ju inget argument för att skaffa fler barn, eller inget bra nog iaf. Eftersom det också är en total övervikt män i makens genetiska släkt är jag rätt övertygad om att även en trea hade varit en son. 

Tror också att jag mycket iom det här har en rejäl medelålderskris. Om nu den fertila tiden tar slut, vem är jag då. 

Nej, det är ju en annan aspekt. Fyra barn vore övermäktigt, det är jag helt säker på.

Många bra argument, tack! Just missfallsdelen, jag har haft två tidiga missfall innan så sannolikheten för fler är rätt stor. Och ja, ett sent missfall vore psykiskt tungt, det är jag säker på.

Just detta att något skulle vara ett problem med barnet med är ju en sak som jag viktat tungt med, vi har verkligen tid åt barnen nu och att ta bort det är något som jag också ser vore negativt för de barn som finns. 

Jag är ju rätt säker i att vi inte kommer ha en trea, men just att ha många bra skäl att lista för mig själv när den här existensiella ångesten slår till är tacksamt.

Vet du, har du tur så kan du få en flicka som barnbarn.🤗

Mycket spelar in när det gäller hur många syskon barnen får och vid vilken ålder som man blir förälder. 

Inte sällan ser man sin ursprungsfamilj som den narurliga storleken på en familj. 

Ibland vill man ha ett barn vid den åldern någon av ens föräldrar fick barn, det känns naturligt.

Är du en bit över 40 så ökar risken att barnet kommer att ha svårigheter av olika slag. Den är inte obetydlig då.

Ja, vem vet vad framtiden bär med sig.

Och ja, det är mkt som spelar in, jag träffade helt enkelt ingen person att skaffa barn med tidigare och ville inte vara självstående och då blev det så här. Sen tänker jag ju att jag då istället har med mig en hel massa trygghet i mig själv och en bättre ekonomi ändå för barnen jag har.

Mitt största argument för att vara nöjd med två är nog ändå att jag vet att vi nu har tid och resurser åt dem.
 Barnen kan få både mycket möjligheter och mycket närvarande föräldrar och det känns fint att kunna ge dem. En trea skulle ju oavsett göra att tiden med mig minskade pga tiden en bebis tar. Skulle bebisen också ha några extra hälsoproblem blev det ju krasst på bekostnad av de äldre barnens tid. Lite att man vet vad man har men inte vad man får och att jag skulle ha så dåligt samvete mot de befintliga barnen om jag såg att de fick det sämre liksom bara för att jag ville ha mer bebistid.

Vi får snart vår andra och det blir inga fler.
Jag kommer att ha varit borta 2,5 år från arbete när jag börjar jobba efter andra igen och jag vill så gärna komma framåt i arbetslivet också. Med två barn kan de få hem varsin kompis från skolan om man är en förälder som hämtar i en vanlig personbil. Det är fortfarande rimligt att kunna vara tillgänglig för barnens fritidsaktiviteter. Som du säger det går som föräldrar ta varsitt barn. Är man själv kan man ha ett i varje hand. Sen så får man sin kropp tillbaka till att träna och såsmpningom egentid ☺️
Jag är 34 nästa år men kommer inte vara fertil många år till ändå pga låg äggreserv. Kände den biologiska klockan innan jag blev gravid med våra två men nu är jag helt Klar. 

Den största elefanten I rummet är ju ändå den krassa skilsmässostatistiken du ändå nånstans också måste ta i beaktande  

Många grottar gärna ner sig rosa fluffiga drömmar om ännu ett barn och sniffa bebis, barnvagnspromenader etc .. men ännu ett barn sliter enormt på en redan ansträngd relation. 
Alla vet att småbarnstiden är tung för en relation och den blir inte bättre av ännu en omgång av vaknätter,  kolik,  syskonbråk och en kropp som kanske inte längre kommer att vara varken slank eller frisk eller ens fungerar sexuellt. 
Väldigt många förhållanden kraschar pga småbarnstiden och plötsligt var det inte så gulligt längre med det 3:e barnet . 

Då har du det starkaste argumentet där. Han vill inte. 

Min fertila period är slut och jag har nu unga vuxna barn. 

Jag hade gärna haft ett barn till, men så blev det inte. Jag har samma känsla, eller hade, vem är jag när jag inte är, eller kan bli mamma?

Såklart är jag alltid mamma, men mina barn reder sig själva och har gjort ett antal år nu. Jag finns dock alltid för dem och det vet dem. 
Jag är också en kvinna med stort intresse för hantverk och dans. 
Sånt hade jag sällan tid med när barnen var små. 

Du kommer att klura ut det. 

Dessutom, med tre barn blir det svårt att låta någon kompis följa med om ni inte byter bil till en minibuss.

Här har du ett argument till att inte skaffa ett till: utmana inte ödet! Du vet inte hur ditt barn blir, om du får ett till.
Jag har haft ett fantastiskt barn och ville länge ha minst ett till. Det tog många år tills jag fick mitt andra barn, och såklart älskar jag barnet och vill inte mista det. Dock är det så att det hade varit bättre för alla inblandande om jag hade låtit bli, för andra barnet är extrem utmanande (svår ADHD, bland annat) - jag har varit inne i en utmattning i ett år nu pga barnet, är nära att bryta ihop både fysisk och psykisk nästan varenda dag, har inget liv förutom barnet och jobbet då jag inte orkar med någonting, är konstant rädd för framtiden och har ibland självmordstankar. Det kanske blir så att jag blir tvungen att lämna bort mitt barn, då situationen är outhärdlig. Barnet går inte att uppfostra, i alla fall inte med legala metoder. 

Du har två fantastiska barn - var nöjd med det! Ett till barn kan bli lika fantastisk, men det kan även göra era liv till ett helvete.

Om din partner vill ha 1-2 och du 2-3 så är ju 2 st perfekt.