Dejta som 42-årig kille?

Nu känner jag att det är dags. Att börja dejta igen alltså. Sex månader har gått sedan jag flyttade isär från exet. Vi var tillsammans i 15 år och har tre fantastiska barn ihop. 15 år är en lång tid och att dejta nu verkar skilja sig en hel del från när jag och exet träffades.

Jag är 42 år och har förut alltid haft lätt för att dejta. Träffade många tjejer ute, via vänner eller plugg/jobb. Dejtingapparna känns skrämmande och allt verkar handla om utseende. Stämmer detta? Att jag alltid har haft lätt för att träffa någon tror jag handlar om att jag är väldigt social, lyssnar, är nyfiken och ställer frågor. Det framgår ju inte av en bild på Tinder liksom.

Kan tillägga att jag rakade av mig håret för några år sedan på grund av tunnhårighet och är rädd att det skrämmer bort många. Så det är en ny grej, att dejta utan hår och något jag är orolig över. Har dock bra skägg som kompensation haha.

Ni tjejer som dejtat via appar, vad i en killes profil fick er att skriva (eller svara för den delen)? Vilken app är bäst, Tinder, Hinge, Grindr?? Jag behöver höra lite pepp och dos and don?ts. Vad är en riktig ick (för att använda ett genX-begrepp)?

Tacksam för all hjälp innan jag kastar mig in i den här dejtingcirkusen.

Anonym (Patricia)

Igår 22:21

#1

Det största problemet kvinnor och män fastnar i är kass självkänsla och självförtroende, man börjar nojja och ha komplex för än det ena ooch än det andra och man fastnar i en spiral av negativitet vilket lyser igenom som värsta neonskylten.
Att hitta en partner är inte svårare än att presentera sig på en föreläsning på jobbet, en ny polare på krogen eller välkomna en ny kompis på gymmet.
Krångla inte.
Spela inga spel.
Sluta stapla negativa ursäkter om dig själv på hög
Du duger precis som du är och fortsätt vara den man du varit dom senaste 15 åren som fostrat barn, skött ett hushåll, jobbat, varit en bra partner och socialt aktiv. Det är BRA egenskaper! Lyft fram det!

Vilket forum du väljer spelar ingen roll så länge du använder dina verktyg på rätt sätt.

Anonym (Nygammal i gamet) Trådstartaren

Igår 22:37

#2

Anonym (Patricia) skrev 2025-12-30 22:21:29 följande:

Det största problemet kvinnor och män fastnar i är kass självkänsla och självförtroende, man börjar nojja och ha komplex för än det ena ooch än det andra och man fastnar i en spiral av negativitet vilket lyser igenom som värsta neonskylten.
Att hitta en partner är inte svårare än att presentera sig på en föreläsning på jobbet, en ny polare på krogen eller välkomna en ny kompis på gymmet.
Krångla inte.
Spela inga spel.
Sluta stapla negativa ursäkter om dig själv på hög
Du duger precis som du är och fortsätt vara den man du varit dom senaste 15 åren som fostrat barn, skött ett hushåll, jobbat, varit en bra partner och socialt aktiv. Det är BRA egenskaper! Lyft fram det!

Vilket forum du väljer spelar ingen roll så länge du använder dina verktyg på rätt sätt.

Tack för bra svar! Ibland får jag för mig att just det faktum att jag haft ett (fint och välfungerande) förhållande i 15 år är en bra egenskap. Jag ska försöka förmedla det i min profil. Om du har någon erfarenhet av det, hur viktigt är det enligt dig med ?rätt? utseende på profilbilderna? Kan en bra och välformulerad profiltext kompensera för att man inte är en tiopoängare utseendemässigt? Vilka typ av bilder gillar man som kvinna? Träningsbilder? Bilder på mig och barnen? Bilder från olika aktiviteter och sociala sammanhang? Porträttbilder?

Anonym (Patricia)

Igår 23:06

#3

Anonym (Nygammal i gamet) skrev 2025-12-30 22:37:42 följande:

Tack för bra svar! Ibland får jag för mig att just det faktum att jag haft ett (fint och välfungerande) förhållande i 15 år är en bra egenskap. Jag ska försöka förmedla det i min profil. Om du har någon erfarenhet av det, hur viktigt är det enligt dig med ?rätt? utseende på profilbilderna? Kan en bra och välformulerad profiltext kompensera för att man inte är en tiopoängare utseendemässigt? Vilka typ av bilder gillar man som kvinna? Träningsbilder? Bilder på mig och barnen? Bilder från olika aktiviteter och sociala sammanhang? Porträttbilder?

Vem som är en 10-poängqre är ju högst personligt utifrån preferenser och erfarenheter och vad man attraheras av i personlighet.
Vad fan ska jag med en modellsnygg man till om han är så ointressant att klockorna stannar liksom?

Tittar jag tillbaka på mina ex så har dom varit vitt skilda i både utseende och personlighet. Jag vill ha en man som passar mig där jag är i livet och som kan matcha mina behov. Vilket givetvis har varierat med åldern.

Så du bör i första hand reflektera vad du kan erbjuda en kvinna här och nu i det liv du lever.. Vad behöver du och vad är du beredd att ställa upp på. Ska hon vara en jämlik partner med fförälldraansvarsom kommer överens med ditt ex eller vill du ha en kk som inte ska ha nåt med dina barn att göra alls... ska hon ha egna barn, inga barn eller vill du skaffa flera barn är också en aspekt....

På så sätt vet du också vad du ska skriva i en eventuell beskrivning om dig själv i prrofiltext.
Bilderna bör motsvara det du söker. Det är bilderna som drar till sig likes och matchning och det ksn bli väldigt fel om tjejer matchar pga bilder som är "falsk marknadsföring " .. lägg inte upp festbilder om du typ aldrig dricker, lägg inte upp gymbilder om du inte aktivt har en sånt liv , lägg inte upp bilder på barnen om du knappt träffar dom osv...

Anonym (45)

Igår 23:40

#4

Beroende på hur gamla barn du har så gör det också en del hur lätt det är att träffa någon. Tror det är lättare om de inte är för små. Annars får man försöka hitta någon med barn i liknande åldrar.
Själv var jag inte speciellt intresserad utav män med yngre barn än mina. Nu träffade jag en när jag var 43 år en med äldre barn. Mitt yngsta barn är nu 18 år så det hade inte funnits på kartan att dejta någon med småbarn, i varje fall inte såpass unga att de inte klarar av att vara ensamma över en dag/natt.

Anonym (Kjell)

Idag 00:41

#5

Anonym (Nygammal i gamet) skrev 2025-12-30 21:52:36 följande:

Dejta som 42-årig kille?

Nu känner jag att det är dags. Att börja dejta igen alltså. Sex månader har gått sedan jag flyttade isär från exet. Vi var tillsammans i 15 år och har tre fantastiska barn ihop. 15 år är en lång tid och att dejta nu verkar skilja sig en hel del från när jag och exet träffades.

Jag är 42 år och har förut alltid haft lätt för att dejta. Träffade många tjejer ute, via vänner eller plugg/jobb. Dejtingapparna känns skrämmande och allt verkar handla om utseende. Stämmer detta? Att jag alltid har haft lätt för att träffa någon tror jag handlar om att jag är väldigt social, lyssnar, är nyfiken och ställer frågor. Det framgår ju inte av en bild på Tinder liksom.

Kan tillägga att jag rakade av mig håret för några år sedan på grund av tunnhårighet och är rädd att det skrämmer bort många. Så det är en ny grej, att dejta utan hår och något jag är orolig över. Har dock bra skägg som kompensation haha.

Ni tjejer som dejtat via appar, vad i en killes profil fick er att skriva (eller svara för den delen)? Vilken app är bäst, Tinder, Hinge, Grindr?? Jag behöver höra lite pepp och dos and don?ts. Vad är en riktig ick (för att använda ett genX-begrepp)?

Tacksam för all hjälp innan jag kastar mig in i den här dejtingcirkusen.

Jag vet inte varför du som en vuxen karl på 42 år tar till GenZ -uttryck. Det är väl inte någon ur den misslyckade generationen (föräldrarnas fel, inte deras) du vill ha?

15 år sedan sist? Ja. Jag kan lova dig att mycket har förändrats sedan dess och dejtingcirkus med en viss betoning på cirkus är en träffande beskrivning. Inte minst apparna är riktiga hönsgårdar och eftersom det i de flesta appar är ett mansöverskott är chanserna till träff ganska små om du inte är en 12-poängare av 10 möjliga och har en Porsche. Kvinnorna i apparna är betydligt mer ytliga och selektiva än i verkligheten. Att få ett svar på ett skickat meddelande, hur trevligt det än är skrivet, är långtifrån en självklarhet. Jag var själv med i svängen i nästan två år innan jag gav fan i det. Lustig nog träffade jag min blivande sambo på en födelsedagsfest knappt en månad senare

.

Vill du ändå göra ett försök i apparna eller sajterna ska du naturligtvis göra det och då tror jag att HappyPancake kan vara ett bra tips. Men jag tror ärligt talat att chanserna är större att du träffar en vettig tjej i det verkliga livet än i apparna.

Lycka till.

Dejta som 42-årig kille?

INNEHÅLL