I en del äldre flerfamiljshus, främst tegelhus byggda på 50- och 60-talet / miljonprogramshus säger en del att lyhördheten i dessa hus beror bland annat på att man använde håldäcksbjälklag i golven/ mellan våningarna, samt någon liknande "hålig" betong i väggarna. Varför använde man dessa om man visste att det släppte igenom ljud lättare? Bara för att det var enkelt och billigt?
Det var ju billigt, gick även snabbare att bygga och fokus då låg mest på effektivisering av byggandet med prefab-element och att spara energi genom mer modern isolering av ytterväggar.
Jag är själv uppväxt i ett otroligt lyhört hus från 1956 med rymligt stentrapphus helt utan ljudplattor där det ekade fritt genom fyra våningar. Man hörde grannarna spola, dammsuga, trampa i sina golv och barn som övade instrument. När pensionären under fick bara lite sämre hörsel hörde vi allt samtalsljud från hennes TV och om någon såg på actionfilm typ Indiana Jones var det som att det var i ens eget vardagsrum ibland.
I tvättkällaren fanns en stor stenmangel, den lät som om åskan gick så jag är glad att vi bodde på plan 4 och inte precis ovanför den.
Roligast var att kasta soporna med glasburkar i sopnedkastet och höra ett dånande BOM!!! när de landade i metalltunnan tre våningar längre ner.
Tack och lov har vi slutat med sånt numera, sopsortering är en rätt bra grej faktiskt.