Varför talas det aldrig om kvinnors ensamhet?
Börjar med att säga att jag är en man och ganska ensam, Inte totalt, men ganska. Träffar morsan och farsan några gånger om året och har arbetskamrater, men inga direkta vänner. Jag har haft några korta romanser som lite yngre, men funnit att jag nog inte är så intresserad egentligen.
Men, något slog mig härom dagen. Det är massor av snack om ensamma män. Men däremot inte om ensamma kvinnor. Jag tar det för självklart att det finns kvinnor som är ensamma, på samma nivå och samma sätt som det finns män som är ensamma, och som mår dåligt av det. Men det talas inte om det. Jag har sett några få försök att tala om det, men det känns som svaret, särskilt från de ensamma männen är "en ensam kvinna får ligga när hon vill", som om det handlade enbart om sex.
Det jag vill höra tankar om är inte ensamheten i sig, utan skillnaden i diskussionen kring ensamhet.
Varför talas det aldrig om kvinnors ensamhet?
