Hur tänker ni? Hur liksom bestäms det med vilka man har ett liv efter döden med? Vilken ålder är man i?
Många vill ju vara med sin familj tänker jag, men även deras föräldrar vill ju vara med dem då. Vilka grupperingar vinner?
Eller är alla liksom tillsammans i en enda stor grupp? Men vilken ålder är man då?
Ni som tror på detta, det vore intressant att höra hur ni tänker kring det?
Liv är, som vi ser det, energiomsättning. Det kan beskrivas som upplevelser genom ett tillfälligt jag. Döden innebär jagupplevelsens återgång, eller fortsättning, hur man än ser det, till andra potentialer och möjligheter. Vi är alla delmängder av ett och samma allt. Eller av samma medvetande som tar sig individuella uttryck. Det är inget som bestäms och det har inget med ålder att göra. Vi uppfattar tiden som linjär, liksom vi uppfattar gräsmattan som grön eller maskrosor som gula. Något som medvetandet skapar, inte något som finns där förutan det. Vi har fungerande gränssnitt som leder oss till adaptiva beteenden, det betyder inte att det är enbart så alltet fungerar. Hjärnan är inte det som skapar medvetandet, utan istället kanske begränsar det. Därför kan man nog inte tänka att allt kommer att fortsätta med det gränssnitt vi är vana vid. Kanske att du kan tänka bort grupperingar och tänka potentialer istället.
Liv är, som vi ser det, energiomsättning. Det kan beskrivas som upplevelser genom ett tillfälligt jag. Döden innebär jagupplevelsens återgång, eller fortsättning, hur man än ser det, till andra potentialer och möjligheter. Vi är alla delmängder av ett och samma allt. Eller av samma medvetande som tar sig individuella uttryck. Det är inget som bestäms och det har inget med ålder att göra. Vi uppfattar tiden som linjär, liksom vi uppfattar gräsmattan som grön eller maskrosor som gula. Något som medvetandet skapar, inte något som finns där förutan det. Vi har fungerande gränssnitt som leder oss till adaptiva beteenden, det betyder inte att det är enbart så alltet fungerar. Hjärnan är inte det som skapar medvetandet, utan istället kanske begränsar det. Därför kan man nog inte tänka att allt kommer att fortsätta med det gränssnitt vi är vana vid. Kanske att du kan tänka bort grupperingar och tänka potentialer istället.
Jag vet inte vad jag tror men Fulltextads svar berör ju din fråga, alltså att man upphör att vara en individ liksom utan återgår upp i alltet som även är alla andra nuvarande individer. Det innebär ju att mötas igen i en väldigt vid bemärkelse. Känslan brukar beskrivas som att komma hem eller inte vara ensam längre, och beskrivs väl iofs ungefär på samma sätt av folk som trippar.
Jag vet inte vad jag tror men Fulltextads svar berör ju din fråga, alltså att man upphör att vara en individ liksom utan återgår upp i alltet som även är alla andra nuvarande individer. Det innebär ju att mötas igen i en väldigt vid bemärkelse. Känslan brukar beskrivas som att komma hem eller inte vara ensam längre, och beskrivs väl iofs ungefär på samma sätt av folk som trippar.