Viktminskning för oss i klimakteriet

Hej, vad passande att hitta er! Jag fyller 50 snart och har hamnat i menopaus för något år sen. Varit sjuk länge men nu börjat få tillbaka fysiken, misstanken var postcovid, men det visade sig vara en antidepressiv medicin som gav mig svåra biverkningar. Nu mår jag mycket bättre när jag avslutat den medicineringen. Ställde mig på vågen igår och såg att jag väger lika mycket som när jag varit höggravid. 

Nu vill jag rensa kroppen och sen hitta till en sund och normal kost. Så nu kommer jag för första gången fasta, blir i tre dagar från imorgon. Efter fastan vill jag äta sund samt komma igång försiktigt med att träna. Inta tränat på över ett år, så det behöver försiktigt trappas upp.

Brandsläckning varje dag på jobbet, men igår blev det tränat och återgång till vägning- HJÄLP!!!! 

Men nu har jag ett antal skitjobbiga tandläkarbesök framför mig så får väl leva på soppa resten av våren. Så det jämnar väl ut sig? 

Kört ett bålpass på Friskis idag. Snart slut på månaden och dags för mätning och vägning igen. 

Gymmet igen, 7 km idag. Lite bättre känsla än i måndags men ändå segt.

Varför sabbar man för sig själv?

Vad tänker du på nu när du säger det sista? På vilket sätt sabbar du för dig själv? Att du inte klarat av att orka gå och träna när det varit kaos på jobbet? Du är inte mer än människa. Och när det blir kaos så reagerar kroppen med att vilja både äta och spara energi. 

Kom ihåg, vikten är inte det viktigaste. Det viktigaste är att du mår bra. Det är lätt att låsa sig vid vikten men det huvudsakliga är hur du mår, inte några siffror. 

Jag har, som komplement, börjat ta kroppsbilder på mig själv. Då kan jag jämföra bilderna istället och faktiskt se skillnader även om siffrorna står stilla. 

Ta hand om dig. Du är det viktigaste ❤️

Blir jag tillräckligt stressad börjar jag äta Delicato-skräp och det är bara att sabba för sig själv. Ond cirkel av att behöva fixa fika på jobbet till mina besök och så blir det grejer över. I normalläget kan jag låta bli det, men inte nu senaste månaden. 

Och det är helt naturligt i ett stressat läge ❤️ att vilja fylla på med snabb energi. Även om det suger att vi är gjorda på det sättet. 

Min kryptonit är lösgodis när jag är ledsen/stressad/uttråkad/arg. Fullkomligt livsfarligt att jobba i närheten av sin favoritgodisbutik. Periodvis äter jag sjukt mycket godis men det är bara att leva med det. Nu har jag, peppar peppar, den senaste tiden tyckt att det generellt sett är alldeles för sött men jag vet att det kommer att komma ett tillfälle när jag åker dit igen pga omständigheter i livet. 

Men, jag mår inte bättre av att vara "elak" mot mig själv för att jag inte klarar av att slå emot när dessa lägen kommer.

Var snäll mot dig själv och ta bara nya tag. ❤️ se inte bakåt, se framåt.

Då har jag vägt och mätt mig igen. Ingen viktnedgång men -1 cm runt magen. Så det får jag vara nöjd med. 

Hur går det för er ? 

Vikten ligger stadigt på plats, träningen blir lidande när barnen är hemma pga tjafs mellan dem när jag inte är hemma (ensamstående). 

Men, i princip noll godissug iaf.

Shit vad långsamt det går. 😕

Jag kör hård styrketräning två gånger i veckan, ibland mer och fastar på kvällen. Under veckorna äter jag inget socker, vitt mjöl eller onyttigt fett, bara protein (kött, fisk) och grönsaker. 

Inget fuskande i veckorna men unnar mig lite på helgerna. 

Visst ser jag resultat, särskilt i ansiktet, benen och runt midjan, men det går inte att jämföra med när jag var yngre och kilona bara rasade.  

Och den jäkla magen. Jag som alltid har haft platt mage, till och med efter graviditeten men nu är den svårast att bli av med. 

Det gäller att inte ge upp när frustrationen kommer. 

Jag är i alla fall nöjd med mina armmuskler. Jag är inte nöjd med armarna än men jag har verkligen fått muskler💪