Mitt våld mot kvinnor...
Efter ett par uppmärksammade och horribla våldsdåd så har ett känsligt ämne fått nytt liv; mäns våld mot kvinnor.
Jag läser krönika efter krönika i sociala medier och just nu är de flesta överens om att männens frånvaro i debatten är ett av de större problemen... Jag håller med, det är ett stort problem.
Jag avstår debatten för att den är så otroligt svårt för mig.
Jag är definitionen av en good guy och älskar att ha en flickvän, så jag har haft några stycken genom åren.
I tre av dessa relationer har jag blivit slagen vid upprepade tillfällen vid bråk, ofta med alkohol inblandat.
Det har mest varit slag mot ansiktet och vid ett tillfälle även sparkar i ansiktet när jag låg ner. Hade ni träffat dessa kvinnor så hade ni inte trott mig, för de är helt underbara kvinnor egentligen.
I alla tre fallen har jag förr eller senare gett tillbaka, ibland med samma slag och ibland med en knuff, och det är nog inte lika svårt att tro tyvärr. När jag pratat med dem i efterhand om det som hänt så har alla tre haft samma känsla; de blir så ilskna att de inte vet något annat agerande.
För dessa personer är det alltså helt okej att bruka våld, så länge man är riktigt jävla förbannad.
Jag tog upp samtalsämnet på en stor middag för ett tag sedan, och alla kvinnor var ganska överens... Klart det hänt, fast bara när man inte vet vad man mer kan göra.
Och alla männen var också överens, klart de fått ta emot smällar genom åren, men det har de säkert förtjänat.
Tydligen var jag den enda som någonsin markerat tillbaka.
Jag vet inte vilka dessa män är som ständigt spöar upp sina partners. De finns inte i min sfär och de är inte välkomna. De får gärna ruttna på nåt psyke, for all I care.
Däremot verkar våld i nära relationer otroligt närvarande bland mina närmsta.