Ska man fortsätta skicka presenter/pengar till barnbarn när man inte får tack?

Fatta vad? 

Jag tycker att man ska försöka ge presenter vid besök istället för att skicka. Men om man inte träffas så ofta så kan det ju bli svårt.

Gissar att ni ringer och pratar med födelsedagsbarnet? Då kan ni ju prata om att ni skickat pengar och fråga vad de ska använda dem till. 

Det viktigaste, enligt min åsikt, är att försöka få till en personlig och varm relation med alla barnbarn. Då kommer inte själva tackandet/brist på tackande vara något problem. 

Att pengar skickas kan ju indikera på att ni inte är särskilt närvarande i barnens liv, det kan ju finnas orsaker till att det inte finns en jättestor tacksamhet för några hundralappar eller vad det handlar om?
Jag har så klart ingen aning om så är fallet, men jag vill påpeka att med en smal ledande frågeställning får du lätt en åsiktskorridor bland svaren.

Det finns en oändlighet av möjligheter till orsaker

Så istället för att säga vad du vill ha sagt väntar du tolv månader om året så att du får ignorera en gest, och hoppas att det tysta budskapet går fram den gången?

Men der här var ju väldigt knapphändigt med information. Varför skickar du presenter? Ses ni aldrig? Om inte, varför? Vad har du för relation men dina barn och barnbarn i övrigt? Hur gamla är barnbarnen? Pratar ni med varandra i telefon i annars? 

Har ni en varm och kärleksfull relation i övrigt och ni känner er uppskattade i andra fall så skulle jag inte haka upp mig på om barnen råkade att glömma att säga tack för just denna händelse. Men är man så nära borde man ju å andra sidan själv kunna fråga om pengarna kom fram. 

Man får en känsla av att ni inte är nära varken barn eller barnbarn. Att den enda kontakten är ett kuvert med nån hundring i till jul. Och är det den enda kontakten så skulle jag kanske inte bry mig om ett ev tack-sms men man kanske inte heller behöver skicka nån hundring heller för den delen.

Jag undrar också varför ni inte ger presenterna när ni ses. Jag bor inte nära mina föräldrar men de brukar spara presenter tills vi träffas. Svärföräldrarna kan skicka (de brukar ge mycket mer/oftare än mina) men då ser sambon till att de ringer och tackar. Har ni ingen dialog med sonen/dottern? Skulle frågat hen först istället för att lägga skulden på barnbarnen. Jag kommer från en litet ?slarvig? familj som lätt skulle kunna glömma bort att tacka i allt vardagskaos medan sambon lärt sig av sina föräldrar redan som barn hur viktigt det är att ringa och tacka (och höra av sig ofta generellt). Så han lär barnen att ringa och tacka och det är jag glad för som själv inte riktigt fått med mig det. Kan även gå i veckor utan att prata med mina föräldrar medan han pratar med var och en av sina föräldrar minst en gång dagligen.

Du har aldrig stött på situationen att släktingar en person inte vill ha kontakt med med använder presenter vid högtider som ett manipulativt medel för att få kontakt? Oj, jag har hört om det många gånger även om jag inte själv har det problemet.

Ja, mina barn har ingen kontakt med biologiska pappan eller hans familj (av goda skäl). Tack och lov har de inte skickat något vare sig meddelanden eller presenter på 16 år, men det hade ju definitivt varit ett sätt att störa oss på om de hade velat. Det är svårt att säga nej till något som kan uppfattas som snällt och att inte visa tacksamhet eller känna sig i tacksamhetsskuld när någon gör något på ytan omtänksamt. Säger absolut inte det är så i TS fall men det är absolut ett sätt som kan användas och säkert av vissa används som ett medel för att få inflytande över andra.

Har man brutit och ingen relation så att man inte ens har kontaktuppgifter till varandra, utan allt måste gå genom en annan släkting så varför ens skicka presenter och varför tacka??

Att vi inte har någon relation till varandra.

Har inget att säga nån, ignorerar allt. Och det tycker man borde vara tecken nog att man inte är intresserad av att ha kontakt.