Allt som ger dopamin kan missbrukas. Vi har under lång tid skapat ett samhälle där många på olika sätt trånar efter bekräftelse. Men precis som med många andra dopaminhöjande aktiviteter där där man får en kick, så kommer man aldrig att vara nöjd. Man vill ha mer.
Är det helt upp till var och en eller ska samhället göra något?
Samhället bör alltid ingripa när något har gått åt helvete för långt, vilket skärmberoenden verkligen gjort. När det gått så långt att människor inte ens ser sig om när de går över vägar med trafik, så är det definitivt en stark varninsgklocka, eller när föräldrar bryr sig mer om vad som händer på skärmarna än att se efter sina barn, särskilt om de är ute och går med barnvagn.
Fast egentligen ska man FÖREBYGGA att sådana beroenden får utvecklas fritt, men ofta är det ju lättast att vara efterklok.
Vuxna ska inte söka en massa bekräftelse på sociala medier precis som om de vore omogna tonåringar. Vuxna ska vara ansvarsfulla och inte bara syssla med en massa tramsigheter. Leka hör barmdomen och ungdomen till, i vuxenlivet ska man inte ge efter för lockelser och frestelser på samma sätt. Man ska ha byggt upp en sorts mentalt skydd/ sköld mot sådant.
Ett bra exempel är när Facebook var nytt och ett antal år efter det. Arbetsgivare fick säga åt anställda att de skulle jobba och inte vara ute på fejjan och leka och söka bekräftelse.
Vad vi behöver är vuxna som tar och ser sitt ansvar att förhindra att sådant uppstår. Vuxna som förstår vad det innebär att vara vuxen och på ett auktoritativt sätt kan leda och påverka andra.
Frihet under ansvar är i mångas öron bra ord, problemet är att folk vill ha mera frihet och fördummande förströelser än att ta ansvar, för ansvar är ju jobbigt.
Många med bekräftelsebehov har tyvärr ett hål inom sig att fylla, men som aldrig kommer kännas bra. Innebär det att bekräftelse skapar ett tomrum som måste fyllas eller försöker man fylla det för att man har ett tomrum sen innan?
Jag tror det kan vara både och. Det samhället/föräldrar skulle kunna göra är att plocka bort sociala medier för barn. Det är svårt som förälder, eftersom man inte vill isolera sitt barn när alla andra har det, men om regeringen tar beslutet så skulle det vara normalt och gälla alla. Det är bara ett exempel på vad samhället skulle kunna göra.
Har råkat extremt illa ut pga en sådan person. Hon skulle i sin arbetsroll stötta mig att komma vidare men grävde istället ner mig längre ner i gropen bara för att hon ville bli omtyckt och få känna sig behövd. Insåg det ej fören det var försent.
Ja det är ett passande ord, ser sjukt många i dagens samhälle som har detta.