Lyckligt gift men även förälskad i kollega

Det har inte hänt något. Tyvärr är det väl så att det är inte speciellt artigt att försöka undvika någon. Det blir dessvärre även ganska uppenbart. 

Så bra att vi är flera i samma situation och jag är glad att läsa dina ord. Det är inte fel att tycka om någon lagom mycket. Men det är mycket här i livet som skall hållas på en lagom nivå, och i mitt fall har jag svårt att hålla det på en lagom nivå. Det gäller inte bara vänskap. Det gäller även andra saker vilket förvisso kan vara en fördel i vissa situationer. I det här fallet utvecklades vänskapen till förälskelse, vilket inte alls är bra eftersom varje tillfälle med fysisk närhet och samtal triggade och höll igång tankar som tar på tok för mycket energi. Energi som på lång sikt är mycket bättre att lägga på det viktiga man har här i livet.

Funderar bara, är du anonym, alltså använder du en pseudonym? Annars kanske du vill bli upptäckt ändå. 

Att bli intresserad och kär i någon fast du redan är det i din fru är inte så konstigt egentligen. Det handlar väl mer om att den ena har du redan ett liv med redan och den andra bidrar med det oupptäckta som också är en stark drivkraft.

Åh, minns med värme en härlig tid i livet när jag hade en "jobbfru"! Vi var verkligen kära i varandra, men det fanns en skarp gräns som ingen överskred och ingenting otillbörligt hände. Men j*klar vad fint det var, och vilken boost för självförtroendet att nån liksom strålar när man hamnar i samma måndagsmöte!

Jag gillar verkligen hur du tar ansvar för dina känslor TS. De som skriver här, jag och många andra är inte ensamma om att situationer som du beskriver här uppstår. Tyvärr är det så mycket skam bakom känslorna. Samtidigt som det faktiskt är fint att vi har dem tycker jag. För min del så funkar det också bäst att förstöra för mig själv. Jag vet inte hur du är. men när jag är i en relation med någon och träffar någon jag verkligen gillar, så märker jag att jag kan ha spärrar för att t ex prata om den kärleksrelationen som jag är i, med den personen som jag börjar gilla. Med åren har jag börjat reagera på det. I stället för att undvika att prata om min flickvän, så pratar jag mer kärleksfullt om henne med den personen. För mig dödar det i alla fall mycket av mina känslor. Så ett tips är att fundera på om du undviker ämnen eller att du agerar på ett sätt för att du är rädd att det eventuella intresset från din kollega skulle kunna svalna då och istället agera så att det kan svalna.

Synd egentligen att det är så tabubelagt att få känslor för andra. På så sätt har vi ju svårare att lära oss hantera det tänker  jag.

Imponerande med så många otroligt intressanta och genomtänkta svar, tack så mycket för samtliga! Jag tycker det är så bra att du pratar väl om din flickvän, och jag är helt enig med dig. Jag pratar alltid beundrande om min hustru och familj i alla sammanhang och så även i detta fall. Visst har jag och min hustru olikheter och meningsskiljaktigheter, och ibland kan även vi ha våra intensiva orddueller, vilket förvisso kan vara obekvämt för stunden men samtidigt berikande på sikt.

Speciellt i en sådan här situation är det ju extra viktigt att man är tydlig med att man trivs bra med sin partner och inte har den minsta avsikt att ändra på sitt förhållande. Jag vill ju verkligen inte att min kollega skulle bli förälskad i mig, eller få för sig att det skulle kunna bli vi två. Då skulle hon ju bli oerhört sårad. Att jag inte lyckas hålla tankarna i styr är ju mitt problem, som ingen annan skall behöva lida av. // J.D. (Jon Dahl är en pseudonym)

Pseudonymen Jon Dahl är tagen från den fiktiva karaktären Jondalar i en lång roman, som efter mycket möda och långt besvär lyckas bilda familj med sitt livs stora kärlek. Trots det gör han en del snedsteg vilket är nära att få katastrofala följder mot slutet av berättelsen. Vi är väl alla människor som begår våra fel och misstag antar jag. Synd att författarinnan inte tog med vad som rörde sig i hans huvud då det hände, och spekulerade i varför det kan hända.

Jag håller med! Du kanske tänker så också, men jag tror inte bara att det är viktigt för relationen och för dem vi umgås med att jag talar öppet om mina känslor till den jag är i kärleksrelation med. Jag är även övertygad om att hur jag pratar med andra och tänker, påverkar min syn på den jag älskar. Ju mer jag tänker och pratar positivt om min flickvän, desto starkare känslor får jag för henne. Tänker och pratar jag negativt om henne, så vet jag att det till slut är det som färgar min bild av henne. Kärlek är fantastisk när den är enkel och för att nå dit måste jag själv vårda den. Ta hand om er!

Det kanske är det förbjudna som kittlar.

Det var bra - inte fel att tycka om någon lagom mycke. 
jag ska tänka på det! Idag var första dagen tillbaka på jobbe. Det lät lite som att du precis som jag byggt upp saker i huvudet som gör att det är svårt att känna lugn och inte dras med i tankarna.. Det som på ett sätt blev bra var att han frågade om hjälp vilket gjorde att vi pratade jobb och det blev inte alls samma ?spända? situation. Det var smart som någon sa -att sabba för sig själv. Dit har jag dock inte kommit än.. 

Mycket kloka ord!! Jag instämmer helt och hållet. Det blir en positiv spiral. Det är alltså även för ens egen skull och för relationens skull.

Låtsas att hon är din syster.

Bra förslag! Om det funkar så är det ju en bättre lösning än att distansera sig. Jag tror jag ska försöka med det en månad eller två.

I ett gammalt brev från Paulus till hans unge vän Timoteus skriver han att han inte ska tillrättavisa en äldre man hårt, utan istället förmana honom respektfullt som en far, behandla yngre män som bröder, äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, allt i renhet. 

"Behandla en äldre kvinna som din mor och flickor som dina systrar, och ha bara rena tankar om dem." 
-Hm, han säger dock inget om jämngamla kvinnor, men det får bli syster i alla fall. Jag testade detta idag och känslan är bra.
- Ha rena tankar.. ja, definitivt!

Det här med syster kan nog funka (i kombination med en viss distansering i vissa situationer). Jag känner mig knappt förälskad i kollegan nu längre. Så kort tid sedan jag startade denna tråden, och sedan bara .. Phoff! Plötsligt så mycket bättre! Var det detta senaste, eller var det något annat som gjorde det? Kanske en kombination av allt och att läsa alla fina och stärkande svar? Vad vet jag, men spänningen och oron har definitivt börjat släppa nu. Jag börjar känna mig glad och nöjd med mig själv igen! Tack för hjälpen!

Så skönt för dig.

1 Timotheosbrevet 5:1-25 (BSV)
Behandla unga män som bröder, äldre kvinnor som mödrar och unga kvinnor som systrar, i en ren och oskyldig vänskap. Ja, på så sätt, genom noggranna studier av Timotheosbrevet, får vår TS mycket god vägledning. I hur agera mot kollegan och hur hantera sin åtrå riktad mot kvinnan. Påtryckningar eller annat kränkande ingår inte i manualen.