Vågar man skaffa barn med en student?

Om du vill fokusera på långsiktigt förhållande så ta bort tanken på barn och se vad du har kvar att bygga på utifrån det. 

Som flera påpekat så kanske han inte ens  vill ha barn och då har du fokuserat fel. 

Att bortse från potential handlar ju om att se här och nu vad du ser och vad du har . Inte vad som eventuellt kan ske om 5 år . 

Att han är skraj för ditt barns existens är ju inte ett gott tecken just nu tex. Samma sak med hans ekonomi.  Oerhört osäkert att tänka barn då . 

Fokusera på fakta och inte på vad han säger sig vilja. 

Ge upp den drömmen jag hade om ett barn till. Är väl för sent. 

Men ja, bäst att träffa nån som inte är rädd för att det ska bli seriöst om jag nu ska hålla drömmen levande. Gillar inte att vara strategisk när det gäller känslor och kontakt med personer. 39-åringen och jag har nån sorts djupare kontakt, tycker man sällan hittar det.

Jag försummar inte och kommer aldrig försumma det barn jag har. 

Tack för bra svar. Jag tar detta med mig.

(Han vill dock ha barn).

Ett förslag, gå och ta prover så att du får svart på vitt hur din fertilitet ser ut. 

Ska göra det, då har jag fakta. Istället för detta gissande. Om det tex är kört så är hela den här tråden en ickefråga.

Säger han.....

Red ut dina prioriteringar.   Vad är viktigast, en långsiktig seriös bra relation eller ett barn till? 

Är det att få ett barn till måste du snabba på. Då måste du snabbt reda ut om han vill ha barn och om han skulle bli en bra pappa. Om inte måste du dumpa och testa med ny kille. 

Är en seriös bra relation viktigare har du inte lika bråttom.  Då kan du testa lite längra innan.du går all-in. 

Fel. 

Han säger det.  

Men fakta är att han inte har några barn - oklart varför. 
Han är osäker på ditt barn och agerar inte riktigt som en barnkär person skulle göra rent intuitivt.  

Så du behöver också fundera på om han säger saker för att han förväntas svara på ett visst sätt för att du ska nappa på honom eller om han är ärlig.  

Du är i en ålder då han skulle kunna säga ett ja men vilja vänta nåt år och sen skjuter upp det pga orsak och sen behöver han inte engagera sig för att det är försent för dig ..   samt att han kan få nån medelålders panik och plötsligt vilja få barn med en 29-åring och lämnar dig...

Våga vara kritisk här och tänk obekväma situationer ni mycket väl skulle kunna hamna i. Tänk om han ÄR en sån som aldrig riktigt kan bestämma sig för vaken yrke eller privatliv?  

Sen är det väl egentligen ganska oschysst och osnyggt för alla inblandade att hamna i eventuell möjlighet att du blir gravid, han säger aldrig i livet och lämnar dig i sticket..  Varför ens chansa att utsätta både dig och barnen för det? 
Vart ligger dina prioriteringar? Ett barn till varje pris eller en hållbar relation med risk/chans att det inte blir fler barn?  

Kollat Ratsit och MrKoll? Vet du efter så kort bekantskap vem du tar under dina vingars beskydd?  Det blir du som får dra det tyngsta lasset ekonomiskt om ni flyttar ihop, jättebra för honom att få nån att dela kostnaderna med men det har du väl tänkt på? Sambolagen, särskilt viktig om ni flyttar in i något för gemensamt boende. Att han verkar vara den evige studenten som vare sig har någon imponerande CV eller några pengar kommer att drabba det barn du funderar på att skaffa med honom, har du tänkt på det?                                                                                                                                                                                                                           Han verkar just inte entusiastisk inför ditt barn, där kommer nästa röda flagga. Varför måste du nödvändigtvis skaffa barn vid din ålder och med någon som du knappast känner, det verkar med förlov sagt naivt. Ungdomsåren är förbi, en tid då man kunde drömma, nu är det realiteter som gäller. Du har ju ett barn redan, gläds åt det och följ det och säg farväl till den här snubben, du kommer bara att få bekymmer.

I dina efterföljande inlägg så har du i viss mån, eller rakt upp, besvarat de "lite tuffare frågorna".

Du vill, eller önskar ett barn till. 
Du vill, eller önskar en stabil relation där man bor och lever tillsammans, gärna med ett gemensamt barn.
Du vill eller önskar att det skall vara "livslångt" (dvs att man inte skiljer sig efter något år...).

Då är det ju det som du ganska snabbt måste börja dryfta med din "dejt", varje fall utifrån vad du (!) vill och ser dig själv framåt i livet, och där med försöka se och känna om det är vad din "dejt" också önskar, vill, ser sig själv i den närmaste framtiden.

Önskar du fler barn, ja, då kan det nog vara en klok idé att frysa in ägg... oavsett vad den närmaste tiden tar vägen...

Andra som befinner sig i din ålder, i din situation, i "din punkt i livet", kanske känner att det är viktigare att träffa någon som man trivs med, där man kanske prioriterar vuxenrelationen över att bilda en "ny" familj (med gemensamma barn). Där man kanske inte direkt rusar in i att man måste leva som sambos, eller att man "planerar" för flera år framåt i livet, i relationen,... att man känner sig nöjd med det barn man har (även på 50/50), där man kanske har en fungerande medförälderrelation till barnets andra biologiska förälder...

Lägger verkligen ingen värdering i ovan, olika scenarion, mer att alla tänker nog lite olika.

I vilket syfte ska du göra det? För att göra IVF? Kliniker som utför IVF-behanlingar har väl också åldersgräns, även inom privat sektor? Brukar inte åldersgränsen vara 43 år på privata kliniker? 
Men kanske inte just nu eller med just dig.
Det har jag inte påstått heller. Jag undrar vad du anser är bäst för ditt barn i den här situationen (att du funderar på att flytta ihop och skaffa barn om ett år).