Måste man umgås hela tiden i en relation?

De har haft egna intressen och socialt liv och jag har tänkt att det är toppen men sedan vill de ha med mig på det också. Det kan jag förstås göra till en viss gräns men ibland blir det för mycket. 

Jag behöver egentid för att inte bli utmattad. Det är väl så jag är skapt och formad av livet. Jag behöver tid att reflektera och vandra i skogen ensam. Annars är risken att jag däckar och inte orkar göra någonting. 

Dessutom har jag ju min familj och vänner som betyder otroligt mycket för mig så jag vill fördela min tid ibland också. 

Jag tror att jag skulle kunna vara sambo om jag hittar en man som är mer som jag. Det är klart att en man med stort socialt behov inte matchar med mig och bara blir besviken men det är därför jag har varit helt rak och ärlig om hur jag är från början. 

Jag tror inte att en relation behöver vara flytande för att man inte bor ihop och umgås hela tiden. Jag är en supermonogam person, jag fixar inte ens KKs och ONS, och jag tycker om att tillhöra en man eller hur jag ska uttrycka det. 

Nej man måste inte umgås hela tiden men är egentiden ett absolut måste för att relationen ska fungera så blir det problem tänker jag, om inte annat när man får barn. 

Det har varit ett problem för mig i mina senaste relationer. Jag orkar inte umgås hela tiden utan behöver egentid för att kunna vara 100 procent närvarande då vi väl ses. 

Jag har varit tydlig med det från början för att det inte ska uppstå några missförstånd men det slutar ändå med att mannen blir besviken eftersom jag inte vill umgås konstant. 

Det är alltid jag som gör slut för männen har varit nöjda med relationen i övrigt.

Jag är lätt att umgås med, har inget kontrollbehov eller andra destruktiva beteenden. Jag är självständig på alla plan och får ofta höra att jag är rolig, snäll och en bra lyssnare.

Mitt grundläge är glad, nyfiken och kreativ. (Det här inte en kontaktannons utan jag vill bara ge en bild av hur jag är i övrigt.)

Jag känner djupt och starkt för mina närmaste och är en mycket lojal person som står stadigt när det blåser. 

Jag tänker att ovanstående borde överväga mitt behov av egentid men det verkar som om många har svårt att acceptera det. 

Jag skulle aldrig tjata på någon att umgås med mig om personen har sagt att den behöver egentid. Jag ger självklart samma utrymme för den som behöver det. 

Jag förstår inte varför man inte kan respektera det någon säger om sig själv utan försöka förändra personen i stället. 

Jag fungerar inte så. Jag tänker att ok, så här är du och sedan får vi hitta ett sätt att vara tillsammans som fungerar för båda. 

Självklart ska man kompromissa i en relation, jag träffar oftast manen mer än jag egentligen orkar, men inte så pass att man mår dåligt. 

Det måste väl finnas män som är som jag eller är jag inte skapt för att ha relationer?

Oftast sådana som ni som är otrogna också. Ni skyller på egen tid men i grunden så vill ni springa på stan och lära känna nya "bekantheter" och det gör er så otroligt lyckliga.. Fast ni i grunden knullar runt.

Det finns många män tror jag som gillar att kvinnan är självständig. En sak jag har märkt med människor som tycker att det är viktigt att vara självständiga och det är att de sällan är intresserade av andras liv. Då menar jag inte elakt. Om det inte passar sina egna intressen det vill saga. Det blir ofta ett problem i relationen, snarare än att de inte träffas så mycket. Partnern eller vännen måste antingen göra något som den självständiga vill göra eller som båda vill göra. Men det blir aldrig så att den självständiga med glädje tar del av den andras liv, för att den är nyfiken på det och/eller att den mår bra av att se sin partner lycklig. Det blir en dragkamp vilket kan skapa en tomhetskänsla med tiden för den som dejtar den som tycker att det är viktigt med separata liv. Hur intresserad är du av att ta del av dina killars liv? om du inte är det, gör de saker med dig som bara du gillar, för att just få vara med dig? Det skulle kunna vara något att fundera på och i sånt fall något att ta upp med den du dejtar. Risken är nämligen att det finns förhoppning om att du med tiden ska ta del mer av hans liv. Det i sig behöver inte betyda att du behöver träffa honom mer.

Oftast sådana som ni som är otrogna också. Ni skyller på egen tid men i grunden så vill ni springa på stan och lära känna nya "bekantheter" och det gör er så otroligt lyckliga.. Fast ni i grunden knullar runt.