Tidiga varningstecken på obehagliga eller inte så snälla människor?

Precis, det är ofta faktiskt deras ärliga upplevelse, men inte sällan finns någon diagnos eller psykisk problematik i bakgrunden, eventuellt narcissistiska drag. En tidigare bekant till mig t,ex, förstod inte varför han inte var välkommen på en högskola igen, efter att han hade skällt ut rektorn på ett mycket aggressivt sätt, pga att han fått studierna avbrutna pga frånvaro. Rektorn hade uppfattat det som hotfullt och vågade därför inte låta honom plugga där igen.

Något som jag tagit med mig var från en föreläsning var att när man får olustkänslor kring en annan person om att något är galet så ska man Alltid ta det på allvar. Du får inte det om det inte är något som inte stämmer. Men det handlade om hotfulla situationer så hör väl kanske inte riktigt till detta ämnet 🤪

 

Jag tycker det är jättesvårt. Jag har träffat personer som först betett sig som vissa exempel i tråden men sen har de varit jättefina ändå. Man ska nog inte vara så snabb med att döma.

Rör det sig om en person du dejtar så tar reder man ut dessa varningstecken genom att ha kontakt med personens familj och vänskapskrets. På så vis får man en bättre och mer autentisk helhetsbild av personen.

Sen så kan jag själv ana oråd när personen är otrevlig mot främlingar  som ex. servicepersonal (såvida inte personalen varit riktigt otrevliga först) och om personen har en kylig inställning till olika djur, främst husdjur. 

Dock inte så lätt alltid eftersom sociopater gömmer sig under mången olika fasader. Det finns militanta veganer som är rena narcissister och egentligen inte alls bryr sig om djuren utan bara vill framhäva sig själva och sin egen falska, fåfänga förträfflighet. Sånt är lite läskigt. När de gömmer dessa fula personlighetsdrag bakom en rättrådig yta. 

Folk som inte lyssnar när du berättar något utan bara vill föra tillbaka allt rampljus på sig själva. Det tyder på självupptagenhet och möjligen också en del empatibrist, ett av flera kännetecken hos en sociopat. 

Tja, det beror väl till viss del på vilket humör man råkar vara på. Leenden för mig behöver inte vara falska bara för att de inte når ögonen. Att le kan ju handla om mer än att bara förmedla glädje. Ibland är det en artighetsgest bara. Behöver inte finnas något illvilligt med detta.

Hur ska man annars reagera när någon ex. drar ett skämt som man inte fann roligt? Då får man försöka visa nån sorts uppskattning till personen ändå, för själva försöket till humor. 

Intressant, Kan det i sin tur kanske vara en förklaring till varför en del personer har svårt att få vänner eller nära relationer? Du menar att även om sådana personer gör vad de kan för att dölja sin verkliga natur, så menar du att man kan känna av det ändå? Har du några exempel på hur det kan kännas?

Det finns personer som har AD/HD /ADD som kan verka väldigt självupptagna dock, trots att de kanske inte är det med avsikt. De är bara otåliga och vill säga sitt, och kanske upplever sig som bra och hyggliga människor trots att de har svårt att lyssna på och ta in vad andra säger.

Det där med hur djur reagerar på människor är också intressant. Hundar till exempel har ju ofta en tendens att skälla på människor som går förbi, trots att det inte är dåliga eller suspekta människor. På samma sätt som hästar kan sparka eller bita en person bara för att denne upplevs som irriterande och kanske är stimmig i hästens närhet.

Självupptagenhet är dock allmänt betraktat som ett negativt drag i relationer, oavsett om man kan rå för det eller ej. Så även om man kan ha förståelse för andras självupptagenhet så är det lite svårt att känna sig värdefull för den personen.
Då kanske sådana människor får söka sig till personer med samma ADHD-problematik. Jag hade inte velat umgås med en självupptagen person, oavsett diagnos eller inte. Finner det viktigt att båda parter visar intresse för varandras liv. I annat fall kan man lika gärna hålla sig till sitt eget sällskap. 

Ja, vissa djur som haft en dålig uppväxtmiljö kan reagera negativt gentemot människor. Det säger inte så mycket om den människa som blir utsatt för djurets ilska. 

En människa som däremot är kylig mot djur redan från början utgör definitivt ett varningstecken, eftersom det kan tyda på en lägre empatiförmåga.

Vill tillägga att jag umgås med en granntjej som har ADHD. Hon är lite överladdad i sin person men verkar ändå ha förmågan att intressera sig för omvärlden och för andra människor, ställer frågor och kan få oss båda att skratta tillsammans. Så alla är inte likdana, kanske en bra sak att understryka här.

Vissa är bättre än andra på att förklä sig socialt, men här är några ledtrådar:

Om alla dina ex var sjuka i huvet och idioter, då är du inte som man ska.

Om du uttrycker stark avsky mot eller försöker skrämma andras husdjur, då är du inte som man ska.

Om du har fått någon att känna sig så obekväm, mobbad eller hotad i sitt eget hem att de har sagt till dig att gå därifrån, då är du inte som man ska.

Om du uttrycker förakt mot lagar och trafikregler, konstant bryter mot dem och dessutom inte skäms/skryter om det, då är du inte som man ska.

Om du är/har varit otrogen och dessutom skryter om det, då är du inte som man ska.

Om du berättar vidare väldigt personliga saker som andra sagt i förtroende för att göra dig själv mer intressant, då är du inte som man ska.

Om du ofta "säger upp bekantskapen" med människor och tror att det värsta möjliga straffet för din omgivning vore om du slutade umgås med dem, då är du inte som man ska.

1) En människa är dels biologi och dels miljö. Relationen med föräldrar och syskon är en bra indikation på hur en person är. 

2) En människa som är omtänksam bygger långsiktiga relationer. Den bryr sig om sin omgivning och vill dem väl. Då byter man inte ut partners och vänner var och vartannat år.

3) Klagande på andra är en tydlig indikation på offermentalitet och destruktiv livsstil. 

4) Att tala i jag, jag och jag hela tiden och att fokusera på sitt eget perspektiv är ett klassiskt tecken på narcissism.