Är det fler som har det såhär? Normalt?

Mitt intryck är att det inte är ovanligt att ett barn med problem har syskon med problem.

Npf, och drag av npf, är ju till stor del ärftligt. Och den sortens personlighet verkar fungera dåligt i dagens skola och det moderna samhället i stort.

Jag känner på rak arm tre familjer där föräldrars diagnos/er har spillt över på barnen, men i fall A och B har båda föräldrarna diagnoser.

A: 3/4 barn har problem (GAD, ADHD/ADD, hemmasittare)
B: 2/2 barn har problem (ADHD)
C: 4/4 barn har problem (GAD, ätstörning, ADHD, autism)

A: Bonusfamilj, mycket slitningar, mamma sjukskriven en tid för utmattning pga alla utredningar och bråk, men det börjar ljusna och barnen börjar bli fungerande unga vuxna, men det var först efter 20 det vände.   

B: En mamma som kämpat för att hålla ihop allting, pappan har ingen struktur utöver för sånt han själv tycker är kul.
Ett barn i domstol för brott innan 18.

C: Pappan betalade sig fri med underhåll och lämnade åt mamman att uppfostra barnen. Ett barn i domstol för brott innan 18.

Om inte pappan är elak mot dem eller manipulerar dem mycket; så räcker det med att du är en hygglig förälder.

Om de har någon vuxen att lita på så ska de inte behöva utveckla fullständiga neuropsykiatriska diagnoser. Så om BUP börjar fundera på diagnoser så kan det vara värt att utreda.

Det är barn som lever i familjer där allvarliga fysiska hot eller tydliga psykiska trakasserier förekommer i vardagen, som kan utveckla symtom som i mycket påminner om neuropsykiatrisla svårigheter. 

Eller om ett barn som inte vill att föräldrarna ska skiljas, men märker att de blir sams när barnet beter sig allmänt besvärligt, så kommer barnet att fortsätta med det. 

Och ja, det är svårt när man har flera barn med speciella behov! Skillsmässofrekvensen i de familjerna är 75 % medan den är 50 % i andra familjer. Säger en del..

Medicinering med medicin mot ADHD minskade risken för våldsbrott tydligt enligt forskning. Antalet som använde narkotika var också lägre i en medicinerad grupp i jämförelse med en omedicinerad grupp. 

Så det kan vara värt att utreda och ev. pröva medicin om symtomen är starka.

Dessutom reglerar motion en gång om dagen energibalansen i kroppen en del om än inte fullt ut. Det behöver inte vara maratonlopp, utan det räcker med att barnet får pulshöjning och blir lite svettig under motionen. 

Intressant. Jag själv har haft OCD/GAD som ung och har fått höra jag har drag av ADHD men ibland tvivlar jag på den diagnosen. Känns som en slaskdiagnos eller som att det är en personlighetstyp bara som inte passar strunturen i det moderna samhället.

Visst kan en del personer ha fått den diagnosen utan att ha den! Speciellt på senare år har en del privata mottagningar varit väl generösa med att sätta diagnosen (obs! Inte alla privata mottagningar, men en del har verkligen inte varit tillräckligt noga!). 

Men diagnosen finns för t.ex. de personer som har den klassiska varianten och det stämmer så väl med teorin om att de som har diagnosen har en lite lägre nivå av dopamin i hjärnan än andra (lite förenklat). Vilket medför att de behöver lite mer stimulans för att känna sig alerta, pigga och tillfreds.

Stimulansen kan man få genom att röra sig, prata mycket, pyssla mrd något hyperintressabt som gaming eller spel, hitta på tokigheter eller ställa till med bråk. Vad som helst så att det händer något. I skolan kan ju detta bli problematiskt. 

Sedan finns det en variant där personen inte har lika mycket rörelsebehov utan istället stimulerar sig med dagdrömmerier, men de har precis som den klassiska varianten lika svårt att koncentrera sig på något som inte är intressant.